Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

17 september 2012

Förstasidan, Krönika, Nyheter

Okej. Så här. Det pågår en konflikt på Gotland. Eller, nej. Det pågår en konflikt i Sverige. En konflikt mellan ett multinationellt företags intressen och en växande folklig opinion för bevarandet av ett fungerande grundvattensystem och mot exploatering av ett känsligt naturområde.
Dessa uppgifter har upprepats.
Upprepar ännu mer.
Vi har en konflikt kring ett domstolsbeslut, som bygger på ett expertutlåtande som har anklagats för jäv av JO, och på en framlobbad lagändring i miljöbalken. Så långt är alla med. Vi har flertalet experter som om och om igen säger att de bestämt avrått från att bryta kalk i det berörda området. Vi har aktivister som tältar för att skydda skogen och vi har lokalbefolkning som till stor del stödjer dem och som själva kämpar för samma mål. Vi har också protester runt om i landet.
Vi har politiker som byter fot och vänder kappor med en fumlande fart. Vi har ett skogsbolag som inte vill vara med och avverka längre. Vi har ett fåtal jobb under högst 25 år mot vatten och miljö. Kortsiktig exploatering mot hållbar utveckling. Vi har en väntan: på Högsta Domstolens beslut.

Vi har alltså en nationell kris. Men en regional konflikt på Gotland.
I det här läget har lokala media en viktig uppgift. Kan tyckas. Att inte ta lättvindigt på situationen utan faktiskt försöka visa upp en verklig bild av vad som sker. Att inte underblåsa konflikten med lösryckta påståenden.
Gotlands Tidningar, GT, har lyckats sådär med den uppgiften. Den senaste veckan har de blåst upp en sprickfärdig ballong: uppgiften att Nordkalks anställda och deras familjer känner sig trakasserade av dem som vill skydda skogen. De upplever att deras jobb är ifrågasatta. Det är inte konstigt med tanke på de omfattande protesterna. Problemet ligger i HUR tidningen skriver om det. I nyhetsartikelformat som framstår som objektivt fast det i själva verket rör sig om ställningstagande. Är det inte farligt att i lokalpressen bidra till att skapa en hetsig stämning?

Lägg därtill en personlig intervju med Nordkalks kommunikationschef, Eva Feldt, där hon får berätta om hur modig hon är, hur hon faktiskt tycker om att ”gå i naturen”, samt hur många utbildningar hon har, i samtalsterapi, yoga och meditation. Detta från kvinnan som gått ut hårt med att Nordkalk är ”vinnarna” i det här och att kritiken som riktas mot dem bara är simpel smutskastning.
Förlorarna kanske borde gå en kurs i meditation så att de kan lära sig att leva sorglöst med en sargad ö och renat havsvatten till middagen.

Dessutom. I skogen finns mest fältbiologer i tjugoårsåldern, barnfamiljer och pensionärer. Det är mycket svårt att föreställa sig att de skulle idka trakasseriverksamhet. Är det någon som gör det så rör det sig förmodligen om det gamla vanliga scenariot: oroliga själar som tar chansen att ställa till bråk utan att bry sig särskilt mycket om själva frågan. Likadant gäller troligtvis trakasserierna som kommit från motsatt håll.

Vi har alltså en konflikt. Och vi har en lokalpress som tar ställning, mer eller mindre uttalat. Vi har Nordkalksanhängare som demonstrerar med huvudparollen: ”Jobbjobbjobb”, och som envist hävdar att de litar på Nordkalks experter som säger att brottet inte kommer att påverka vare sig vatten eller miljö. Vi har Nordkalk som hotar med att helt lämna ön om de inte får sin vilja igenom. Vi har siffror på hur mycket Gotland förlorar på kalkbrottet. Sorgliga siffror.
Vi har också tyckare som tycker och som bland annat uttrycker att det är hutlöst att protestera mot en domstolsdom i en demokrati; som helt tycks ha glömt bort att folkliga protester, folkets vilja, är vad demokratins hela idé bygger på.
Allt detta har vi. Och vi har en skog som mestadels fortfarande står kvar. Som också väntar på besked.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.