Debatt om Ojnareskogen i Almedalen i Visby: Lyssna på vad folket vill!

03 september 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter, Reportage

Torsdag kväll. Almedalen i Visby på Gotland är fylld av människor. Från strandpromenaden hörs klappret från hästhovar och en hel skara ridande demonstranter dyker upp. På hästarnas länder står det H2O. Vatten. Vi har samlats på klassisk politisk mark för en debatt om Ojnareskogen. Samtidigt avverkas träden i rasande takt. Det finns ingen tid att förlora. Kan debatten få Nordkalk att vänta med avverkningen tills Högsta Domstolen fattat sitt beslut? Ikväll får vi veta.

Det är ljummen kvällning och trångt kring scenen i Almedalen. En bit bort står hästarna och frustar. Barn springer omkring. Änderna kring dammen makar sig undan. Aktivister från skogen skymtar mellan ortsbor och politiker. En klunga arbetare från Nordkalk har arbetsvästar på sig. Ett högljutt sorl stiger mot skymningshimlen.
– Otroligt att så många kunde komma med så kort varsel, säger kvällens konferencier, skådespelaren Evert Jansson och bjuder den långa raddan talare på scenen att presentera sig.

Först ut är Beatrice Bandergård från Hejde. Hon säger att vi alla har en sak gemensam: att vi tappar upp vatten ur kranen varje dag.
– En dag hade jag läst tillräckligt mycket och tänkte att det här är läskigt, vad kan jag göra?, säger hon och berättar att hon bakade bullar till aktivisterna och for upp till Ojnareskogen. Väl på plats blev hon ännu mer medveten om allvaret i situationen:
– Det är så lätt att ha fördomar när man inte vet. Det är så lätt att tro saker när man inte vet. Vi har en kollapsad värld av naturkatastrofer runtomkring oss. Om vi tar bort all kalksten på Gotland, vad har vi kvar då? Vart sätter vi gränsen?
Beatrice Bandergård berättar att när hennes farfar jobbade i Hide kalkbrott för ungefär 100 år sedan, så togs inte så mycket kalk, dessutom var verksamheten helt gotlandsbaserad och småskalig:
– Idag pratar vi storskalighet och massindustri. Ett område stort som 300 fotbollsplaner. Hur mycket är vi villiga att offra för att få ha kvar några få jobb? Det måste väl finnas alternativa lösningar? Lantbruket och turistnäringen hotas av Nordkalks härjningar. Vilka turister kommer att vilja komma hit när de är klara?De rungande applåderna visar vad större delen av åhörarna tycker.

Maria Karlsson från Bräntings gård säger att hon representerar bonsaiträden, de kortväxta, åldriga tallarna som växer i Ojnareskogen. Hon har ofta fått höra att hon är emot kalkbrottet:
– Under sju år har jag känt: är det bara jag som är FÖR vattnet?
Från Naturskyddsföreningen kommer vice ordförande, Karin Åström. Hon trycker återigen på det faktum att det här inte är en liten lokalfråga utan att det rör hela Europa, liksom världen, liknande miljömässigt skandalösa saker händer på många ställen, i utvecklingens och kapitalets namn.
– Det är mycket märkligt och väldigt beklagligt att det får hända. Vi rekommenderar att Nordkalk inte får bryta alls. Det är inte försent. Det här är ett brott mot naturen och framtiden som går att stoppa ännu. Nordkalk borde vänta. Mellanskog borde sluta avverka.

När Nordkalks projektledare, Håkan Pihl, går fram till mikrofonen hörs burop. Håkan Pihl säger att kalksten är en miljöprodukt. Han rabblar upp vad den används till, han rabblar fallets gång. Och han säger att han tycker att det är bra att få se hur Högsta Domstolen ser på saken. Mer säger han inte, och ännu mindre säger socialdemokraten och regionstyrelsens ordförande Åke Svensson. Han säger dock att det inte får slarvas med vattenfrågan, och för det får han applåder.
Efter honom är det landshövdingen, Cecilia Schelin Seidegård som står på tur. Hon understryker hela tiden att länsstyrelsen bara är tillsynsmyndighet och har fattat det egentliga beslutet om brottet. För henne verkar naturen och kulturen på ön främst vara viktiga ur turistnäringssynpunkt, men hon säger också att länsstyrelsen var emot brottet från början och tillägger:
– Jag tycker att Nordkalk kunde avvakta med avverkningen tills vi får ett finalt beslut från HD. Men det är naturligtvis bara en vädjan från oss.
Applåder. Applåder.
Men multinationella Rettig group, som finska Nordkalk är en del av, verkar inte vara den typen av företag som lyssnar till en vädjan från lokalbefolkningen, varken här eller någon annanstans i de 19 länder där de har produktion.

Från Artdatabanken i Uppsala har Hjalmar Croneborg kommit. Artdatabanken har yttrat sig i remissrundorna kring fallet Ojnareskogen under årens gång och Hjalmar Croneborg är väldigt tydlig:
– Områdena på norra Gotland är väldigt speciella. Det är inte något som någon tycker utan det är en nationell bedömning. Det är områden som är viktiga även ur EU-perspektiv och vi har fått påstötningar från EU-kommissionen flera gånger.
Han förklarar att EU-direktiven säger att det inte får ske någon negativ påverkan från sidan på de områden som redan är skyddade, det står i EU-rätten och det har vi att följa menar han.

Vänsterpartiet var det enda parti som röstade emot ändringen i miljöbalken 2009, den som gjorde att stoppregeln försvann och rödlistade arter plötsligt saknade det skydd de tidigare haft. Partiets ordförande Per Edman ber Nordkalk att lägga ned avverkningen och invänta HD:s prövning.
Stefaan De Maecker från Miljöpartiet tycker att det är konstigt att hävda arbetstillfällen som försvar för kalkbrytningen med tanke på alla de arbetstillfällen som försvinner om grundvattnet blir förstört, alla lantbruk som måste läggas ned. Han nämner också de jobb som en nationalpark skulle kunna ge:
– Valet är lätt om man tänker långsiktig utveckling. Det finns hopp. Jag hoppas att Nordkalk avbryter avverkningen så att vi inte alla måste åka till skogen.
Applåder och hurrarop.

Folkpartiets vice ordförande på ön, Johan Malmros, hänvisar till lagen där det står att all makt ska utgå från folket och frågar sedan retoriskt vad som händer när lagen inte fungerar som man har tänkt: tar i lagen i egna händer? ”Ja!”, svarar stora delar av åhörarskaran innan han hinner tillägga att Folkpartiet välkomnar överklagandena och vädjar till Nordkalk att vänta till prövningen har gjorts.
En tanke i bakhuvudet är att det är väldigt lätt att vinna politiska poänger för den som hållit tyst så länge det varit möjligt och haft tid att sticka upp ett blött finger i luften för att känna vartåt vinden blåser. Som sagt, alla partier utom Vänsterpartiet röstade igenom den av gruvindustrin framlobbade lagändringen.

Moderaternas representant säger bara att partiet valt att prioritera vatten, jobb och miljö, i den ordningen, och att eftersom experterna säger att vattnet kan garanteras så måste brytningen fungera.
– Lögn!, skriker någon i publiken.
– Vem garanterar vattnet?!, skriker en annan. Buropen ligger i luften men folk har blivit tillsagda att försöka hålla en trevlig nivå och fokusera på applåder.
Centerns representant, Stefan Nypelius, säger ungefär samma sak som moderaten, vilket måste vara en besvikelse för öns bönder. Istället försvaras skogen, miljön och vattnet av Jörgen Petersson, ordförande i Gotlands botaniska förening:
– Vi rekommenderade från början att man inte skulle bryta i det här området eftersom det har så höga naturvärden. Det här är unika värden, de får helt enkelt inte förstöras. Det ska bli en nationalpark.

Svenska botaniska föreningens representant tycker likadant. Föreningen är en av alla föreningar och organisationer som har överklagat mark- och miljööverdomstolens dom.
– Begreppet långsiktigt måste tolkas så att det gäller för längre tid än 25 år, säger han och berättar om Nordkalks absurda idéer om hur det 170 hektar stora brottet skulle kunna användas när kalken är utvunnen:
– Det finns skisser på att man kan göra det till en teatersalong. En annan idé är att fylla det med vatten, men ju mer vatten som tas, desto torrare blir det runtomkring.
Applåderna smattrar fram.
Olov Söderdahl, ordförande i föreningen Bevara Ojnareskogen önskar att Nordkalk ska vänta med avverkning av skogen:
– Vi har försökt bevara den nu i sju år, och före det i 700 år.

När Nordkalks kommunikationschef, Eva Feldt, kliver fram är det som att det går en rysning genom många i publiken. Hon har inte gjort sig populär genom sitt benhårda sätt och sin ovilja till verklig dialog. Hon hävdar att det inte finns några risker för grundvattnet och läser ur en insändare som hon skrivit till lokaltidningen:
– Ett visst ingrepp i området kommer naturligtvis att ske men vi utrotar inga rödlistade arter, de kommer att leva sida vid sida med kalkbrottet.
Efter de orden hörs burop och gapskratt bland åhörarna. Eva Feldt blir argare och argare på rösten när hon säger att kritiken är överdriven och verklighetsfrämmande:
– Nordkalk har blivit utsatta för en smutskastningskampanj! Det är rätten som avgör frågan, ska vi då respektera det eller göra som vi vill?
Större delen av publiken höjer rösten för det sista. När lagar skräddarsys och domstolens experter är jäviga är det inte mycket kvar av rättens status och trovärdighet.
En hund skäller ilsket. Någon i publiken ropar att till och med hunden blir arg.

Nu är det dags för diskussion. Karin Åström från Naturskyddsföreningen säger lakoniskt att det är skönt att somliga kan vara så trosvissa som Nordkalk, själv är hon säker på en sak:
– Sverige håller på att skämma ut sig i EU igen. Det är en bedrövlig situation. Vi vet att unika naturvärden kommer att försvinna, allt annat är struntsnack.
Stefaan De Maecker undrar varför Nordkalk inte kan vänta en månad till med avverkningen med tanke på att Högsta Domstolens beslut kan bli avslag för företaget:
– Det är en skymf att skogen då är borta när man ändå inte får spränga berget.
Håkan Pihl menar att Nordkalk redan har tappat så mycket tid att man inte kan vänta nu. Hans uttalande får till följd att landshövdingen yttrar sig igen:
– Jag vädjar till er, om ni väntar med avverkningen två månader till så hinner ni ändå avverka och förbereda för brottet, under tiden kan vi jobba med kontrollprogrammet.
För detta får hon starka applåder innan hon fortsätter:
– Ni ser ju att vi har fått en polarisering som gör att Gotland inte blir mer attraktivt. Ni skulle vinna mycket på om ni väntade några månader.
Ännu mer applåder.

Beatrice Bandergård berättar att hon stod på Östercentrum i Visby tidigare under dagen för att upplysa folk om situationen i Ojnareskogen. Då var det en man som kom fram till henne och sade att han röstade nej till EU men menade att när vi nu är med så måste det väl vara EU:s regler som gäller. Han hade läst på lagen och upptäckt att mark- och miljööverdomstolens dom borde vara ogiltig eftersom den går emot EU:s direktiv. Landshövdingen tar på sig att förklara reglerna:
– Om vi bryter mot art- och habitatdirektiven som vi har skrivit under så kan vi dömas för det och får betala skadestånd till EU.
Karin Åström menar att ärendet redan ligger på EU-kommissionens bord och att det redan inkommit frågor till regeringen.

En mikrofon vandrar runt i publiken och många får säga vad de tycker och ställa frågor. Nordkalk ombeds bland annat att först och främst ta bort alla gifter och industriavfall som ska finnas dumpade under flera ton sten och slam i ett av företagets andra brott på norra Gotland, något som de har blivit polisanmälda för. På detta har Håkan Pihl inget annat svar än att utredningen framskrider.
Det börjar bli mörkt. Fältbiologernas ordförande och vice ordförande, Salomon Abresparr och Alva Snis Sigtryggsson går upp på scen och får kvällens längsta applåder. De startade lägret i Ojnareskogen. Om de inte hade gjort det hade vi kanske inte befunnit oss i Almedalen ikväll.

Publiken fortsätter att uttrycka sig. Nordfalks Håkan Pihl bemöter all kritik med att säga att han trivs med att jobba för företaget. En representant för byggnadsnämnden säger att hon skulle hänvisa ärendet till miljönämnden om det kom på hennes bord. Landshövdingen sammanfattar:
– Det är där vi hamnar ikväll: vår vädjan till er att ni väntar med avverkningen tills HD: beslut kommer. Annars kommer vi att få leva med det här dag efter dag, mer polisinsatser och allt det här. Snälla ni.
– Ja, snälla, ropas det från åhörarna. Men Håkan Pihls svar är kort:
– Jag hör vad ni säger men vi har ingen möjlighet att tillgodose era önskningar.
Någon börjar klappa i händerna och ropa ”Snälla, snälla, snälla”. Många faller in. Det är öronbedövande. Men Nordkalk verkar ha det si och så med hörseln.
När det har avtonat säger en ung kille som presenterar sig som ”en vanlig sjundeklassare” att han undrar hur många på ön som har tyckt att det är okej att Nordkalk fått tillstånd att bryta i Ojnareskogen:
– Är det här en demokrati?

Nordkalk, i form av Håkan Pihl, tackar för sig och går. Men innan han lämnar scenen säger han att vattenfrågorna är väldigt grundligt undersökta och att det blir marginell påverkan på Bästeträsk.
Burop.
Bonden Bertil Ström kliver upp på scenen. Först låter han en liten kille i tioårsåldern komma till tals och sedan säger han att han är glad att så många är här ikväll och att han hoppas att vi ska hjälpa till att rädda skogen. Han säger att han kände sig ensam i sitt motstånd mot kalkbrottsplanerna i början. Nu är han inte ensam längre.

Mötet är över. Men medan mikrofoner och strålkastare monteras ner pratas det överallt i halvdunklet. Manifestationer planeras och många bestämmer sig för att fara upp till skogen fortast möjligt. Känslan är att en stor del av Gotlands befolkning har fått nog av exploatering, åtminstone exploatering till vilket pris som helst. Och inte bara Gotlands befolkning, manifestationerna för Ojnareskogen har under dagen spridit sig som en löpeld över landet. Och ska komma att fortsätta göra det dagarna som följer.

Dagen efter mötet lämnar Naturskyddsföreningen in ett sista överklagande innan tiden för överklagande runnit ut. Nu är det 21 överklaganden allt som allt. Samtidigt meddelar Nordkalk att de överklagar länsstyrelsens krav på att företaget ska lämna in ett mer grundligt kontrollprogram för att skydda våtmarksområdet vid den planerade kalktäkten. Företaget anser inte att kontrollprogrammet är ett krav, utan ett frivilligt åtagande.
Nu är det upp till Högsta Domstolen. Om inte länsstyrelsen på Gotland, eller för den delen regeringen, går in och säger stopp, på allvar.

Text och foto: Emma Lundström

Tidigare i Internationalen:

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

“Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.