”Vinster i vården är helt absurt”

14 september 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Sämre anställningsvillkor och munkavle för personalen

Lagen om valfrihet borde slopas omedelbart

Välfärd utan vinst håller folkriksdag på måndag

 

Alla vet det. Rapporterna haglar ständigt om privatiseringarnas konsekvenser för vård, skola och annan omsorg. Det kan kännas tröstlöst. Men privatiseringsandarna får inte härja ostört. Det pågår mobilisering runtom i landet. Och nu ska det bli folkriksdag.
Det är nätverket Välfärd utan vinst som inför måndag planerar en landsomfattande manifestation i samband med riksdagens öppnande. I Stockholm blir det möte på Sergels torg med tal av bland annat Göran Greider och Johan Ehrenberg, det blir blåsorkestrar och en slags spelad folkriksdag på Mynttorget.
Hur viktig är en sådan här manifestation? Kommer folk att sluta upp?
LO har ju slagit fast att de är emot vinster i välfärden. Och flera sektioner inom Kommunal har skrivit under Välfärd utan vinsts budkavle. Lena Ezelius är ordförande i Kommunal Gullmarsplan i Stockholm och en del av Välfärd utan vinst. Hon hoppas att det kommer mycket folk på måndag men hon vet också att det finns en ambivalens hos de fackliga företrädarna om man ska mobilisera folk till manifestationer av det här slaget eller inte.
Lena Ezelius jobbar fackligt på heltid men har tidigare jobbat som vårdbiträde. Hon har sett privatiseringens konsekvenser på nära håll:
– Rent konkret för personalen, när man privatiserar kommunal- och landstingsverksamhet, så får man oftast sämre avtal, sämre anställningsvillkor.
Ännu värre är det för dem som är i behov av vården, menar hon:
– De har ingenting att säga till om. Jag skulle aldrig som anhörig acceptera en arbetsplats där personalen riskerar anställningen eller disciplinära åtgärder om de berättar för mig som anhörig om saker som inte är bra. Det finns ju lojalitetsklausul i de privata kollektivavtalen.

Lena Ezelius berättar om när företaget Dignicare blev uppköpt av Prime. Prime gick i konkurs och två stora äldreboenden drabbades av detta: Vasen på Norrmalm och Dianagården på Östermalm:
– En del av personalen som jobbade där hade jobbat sedan 80-talet. De blev uppsagda. Las gav dem inget skydd eftersom det var konkurs och inte övertagande. De som var värst i det här var Stockholms Stad, de tog inget som helst ansvar.
Hon ser vinster inom vården som något helt absurt:
– Oavsett vad man gör drabbar det de som har behov av vård, de inom skola och omsorg. Jag tänker så här, att vi som jobbar i verksamheterna drabbas, men vi kan byta jobb. Men vart ska de gamla ta vägen? Lagen om valfrihet är den yttersta ytterligheten av den här skiten. Den borde slopas omedelbart. Det handlar inte om valfrihet.

En manifestation som den på måndag tror Lena Ezelius är jätteviktig. Hon menar att frågan om privatiseringen av välfärden måste nötas och nötas:
– Egentligen förstår jag faktiskt inte var problemet ligger, för vem man än frågar så är de kritiska till att våra skattepengar, som vi gemensamt betalar in till vår gemensamma välfärd, ska hamna i fickorna på riskkapitalister.
Hon tycker att politikerna ska lägga ned snacket om valfriheten:
– Frågar man en gammal människa om vilken valfrihet de vill ha så är jag säker på att svaret blir att de helst vill ha ett vårdbiträde som de litar på, som kommer hem till dem varje dag. Att de får den hjälp de behöver. Du har ingen insyn i de privata företagen, hur kan man då hävda att det är valfrihet?

Privatiseringsvågen rullar vidare. Ambulanserna är redan förlorade. Apoteken likaså. Följderna har vi redan hört talas om. Folk dör för att de inte får vård i tid, andra kan inte för sin själ finna ett apotek inom hyfsat räckhåll som har den medicin de behöver, och de apotek de uppsöker kan inte ringa och höra med andra apotek eftersom de inte tillhör samma bolag. Biblioteken näst på tur?
Lena Ezelius tror att den mobilisering mot den skenande privatiseringstrenden som nu sker bara är början på ett allt större motstånd:
– Det kommer att fortsätta tills man inte får göra några vinster i välfärden. Jag är övertygad om att det kommer att sluta där, frågan är bara hur lång tid det kommer att ta.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.