”Ärade gatuledamöter!”

21 september 2012

Förstasidan, Inrikes, Reportage, Stockholm

Ett tusenhövdat tåg av människor vandrade i måndags från Sergels torg till Mynttorget i Stockholm ackompanjerade av sambarytmer och blåsorkestertoner. Ett gatans parlament som vid riksdagen beslutade att folket har fått nog av utförsäljningen av den gemensamma välfärden. Nätverket Välfärd utan vinsts manifestation var ett uttryck för vad majoriteten av vad svenska folket egentligen tycker: nog nu!

Honungsfärgad kvällssol slickar hustopparna. Nere på Sergels torg samlas allt fler. Det är dags för manifestation. Det är dags att visa vad vi tycker. Snart ska det bli tal.
Förskolelärarna Lisbeth Andersson och Tone Jacobsen står och väntar. De berättar att de inte har samma politiska ståndpunkter i vanliga fall men att de enats i motståndet mot vinster i välfärden.
– Vi måste ta varje halmstrå att samlas och visa att vi inte gillar det. Att hela samhället segregeras. Det är inte bra ens för de rika som måste låsa in sig bakom lås och bom för att pöbeln inte ska ta deras saker, säger Lisbeth Andersson och skrattar lite åt formuleringen innan hon fortsätter:
– Det är konstigt att rika människor inte fattar att de också får lida för det, att det blir ett otryggt samhälle när människor hamnar utanför.

Tone Jacobsen är här för sina hjärtefrågors skull: skola och barnomsorg. Hon har på nära håll sett hur barnomsorgen naggas i kanten år för år och inser att det är svårt för varje barnkulls föräldrar att få en förståelse för hur pass mycket sämre det blivit över tid:
– Och ovanpå det detta att skattepengarna som vi lägger på detta område hamnar i någon annans fickor. Det är hårresande.
Hon menar att en sådan här manifestation är viktig eftersom det tar tid att bilda opinion, människor behöver påverkas:
– Jag visste inte så mycket men jag kommer ju själv att gå hem och kolla upp vad partierna har för program när det gäller privatiseringar. Det gäller att få igång engagemanget.

Talen börjar. Först ut är en av initiativtagarna till Välfärd utan vinst, Sanna Tefke. Hon jobbar inom äldreomsorgen och kan berätta om verkligheten bakom larmrapporterna och skandalerna som har avlöst varandra:
– Våra gemensamma tillgångar slumpas bort för struntsummor. Den gemensamma välfärden har blivit riskkapitalisternas kassako. Sverige har blivit en nyliberalismens experimentverkstad.
Sanna Tefke påminner om att nätverket Välfärd utan vinst skapades i kölvattnet av Caremaskandalen och hon hoppas att det är startskottet för en folkrörelse som kan stoppa lagen om valfrihet:
– Våra skattepengar ska gå till välfärden, inte till riskkapitalister!
Vi får öva slagord en stund. ”Kamp för välfärd utan vinst”, och ”Vad vill vi ha? Vinsterna tillbaka!” ekar upp mot Kulturhuset och alla stressade människor som hastar fram längs Drottninggatan. Författaren och debattören Göran Greider tar mikrofonen. Han vill börja med ett avslöjande: han gillar företagare:
– Jag har sett hur de kan ge liv åt en bygd. Jag tror till och med att riskkapitalister gör nytta i den värld vi har idag. Inget samhälle klarar sig utan påhittiga företagare. Det jag inte gillar är trygghetskapitalister. Företagare som parasiterar på skattepengar. Det gäller att stoppa dem innan det är försent.
Han säger att någonting är på väg att gå väldigt snett i Sverige. Att vi idag är ett av de mest avreglerade samhällena i världen. Att vi har en regering som förespråkar frälsning genom valfrihet. Han talar om nedvittringen av känslan för det allmännas bästa.

Tidningen ETC:s chefredaktör, Johan Ehrenberg, tror inte att finansminister Anders Borg vet vad vinster i välfärden innebär när det gäller brister i kvalité, trygghet och omsorg.
– Det är inte de sjuka som är dyra, det är Anders Borg som använder pengarna till annat, säger han och ger som exempel den sänkta bolagsskatten som innebär att tio miljarder av skattebetalarnas pengar hamnar hos de en procenten som äger majoriteten av aktierna i företagen.
Vi ropar slagord igen: ” Pengar till vården och mer personal – inga vinster till riskkapital”. Sedan hörs Vänsterpartiets oppositionsborgarråd, Ann-Margarethe Livh. Hon vill stoppa alla riskkapitalister.
– Är det frihet för barn om de kan välja mellan att gå i förskolan aktiebolaget Pysslingen eller Jensen Education?, frågar hon och får ett lika rungande NEJ, till svar.
Hon talar om oron för barn och gamla. Hon har lagt fram ett förslag i fullmäktige om att inte ett öre till av omsorgspengarna ska gå till riskkapitalister.
Vi ropar: ”Carema, Attendo – riskkapital, ut ur vården – lämna det ni stal”.
Den feministiska, separatistiska sambaorkestern drar igång. Det är bara att gunga med. Sedan talar Ulf Brandt, pensionerad ordförande för Seko Stockholmsavdelningen, om hur Alliansen med en dåres envishet hävdar att valfrihet är vägen till framgång. Han talar om hur viktigt LO:s ställningstagande är för alla LO-medlemmar som lever varje dag på jobbet med den allt tuffare psykosociala arbetsmiljö som vinster i välfärden inneburit. Han avslutar med en uppmaning:
– Se för helvete till att byta regering 2014!
Vi ropar: ”Lyssna varje facklig pamp, vi är redo att ta kamp!”

Arne Johansson från Välfärd utan vinst påminner om att åtta av tio väljare vill sätta stopp för vinster i välfärden, medan åtta av tio politiker inte vill göra det:
– Då har vi ett enormt demokratiskt problem. Sverige har blivit den pantsatta välfärdens land. Vi kräver idag, på årsdagen av Occupy Wall Street, en ny Lex Carema som förbjuder vinster i välfärden. Nu är det upp till gräsrötterna att höja våra röster och kräva stöd från facken, ta fighten och driva månglarna ur templet.
Huvudskyddsombudet för Läkerolarbetarna i Gävle, Mario Izquierda, jämför Sverige idag med Chile för trettio år sedan, tycker att arbetarrörelsen inte kan sitta och sova längre. Han vill att gatorna ska fyllas av kamp:
– Vi kan visa att kapitalismen har misslyckats. Att den sanna vägen är socialismen där jämställdhet och solidaritet är grunden.
Sjusköterskan Mehrnosh Shafiee vill utlysa en tyst minut för den döende välfärden:
– Vi är människor, inte maskiner, och vi vill inte behandla människor som maskiner heller.
Theo Bodin från Socialistiska Läkare menar att vi alla har en sak gemensamt: att vi är brukare och producenter av vår gemensamma välfärd:
– Och vi är alla som står här idag försvarare av den, för att den är hotad. Vinstintressena gör vården ineffektiv. Det är vinstintressen som gör att du blir kallad till vårdcentralen för att få veta att dina provsvar var helt normala. Det är vinstintressen som gör att multisjuka slussas runt eftersom ingen vill belasta sitt bokslut med något som kostar mer än det smakar. Låter det mer effektivt?
NEJ!
– Vinster går före människovärde, före behov. Kan vi stoppa vinsterna i välfärden?
JA!

Så startar musiken och vi vandrar förbi varuhus, kontorskomplex, Kungsträdgård och slott.
Den sneda solen värmer fortfarande en aning. Arne Johansson tågar längst fram, säger att det är ett bra avstamp för en intensiv fortsättning. Han är glad över att Seko och Vänsterpartiet ställde upp.
Framme vid Mynttorget väntar en ovanlig avrundning. En folkriksdag som Välfärd utan vinst ordnat i samarbete med Teater Tribunalen. Det börjar med att Håkan Blomqvist från Välfärd utan vinst hälsar folkriksdagsledamöterna välkomna. Säger att problemet med riksdagen är att den inte representerar majoriteten:
– Nu är det slut på att ställa krav. Nu ställer vi inga krav längre. Nu tar vi lagen i egna händer. Från och med nu är det här en folkriksdag.
Och det blir det verkligen. Det finns en talkvinna som förklarar folkriksdagen öppnad:
– Är folkets ledamöter på gaturiksdagen mot vinstplundring av välfärden här?
Ja!
Det finns endast ett utskott: välfärdsutskottet. Den första och enda punkten är folkförslaget om att förbjuda vinstuttag ur välfärden: Lex Carema. Välfärdsutskottets representant talar om Lex Pysslingen, Olof Palmes lagförslag från 1984 om stopp för statlig ersättning till daghem som drevs i uppenbart vinstsyfte. Affärsdrivna daghem kunde ”ses som ett led i ett angrepp på den gemensamma och demokratiskt styrda sektorn i vårt samhälle”:
– 1992 avskaffade Carl Bildts regering lagen om förbud mot vinstdriven verksamhet i barnomsorgen.
Folkriksdagen buar.
Konsekvenserna: den sociala segregeringen inom vård, skola och boende har ökat, personaltätheten är i regel lägre i vinstdrivande verksamhet, rapporter om vanvård har ökat, riskkapitalbolag och andra kan i regel utan någon som helst risk plocka ut flera miljarder per år. Botemedlet: folkriksdagens lagförslag.

En skådespelare får ta på sig rollen som Filippa Bourgeois Börsen från riskkapitalistalliansen:
– Sedan min högt värderade kollega Carl Bildt avskaffade Olof Palmes lag mot privata företags vinstuttag ur den offentliga barnomsorgen, har dörrarna öppnats för privata initiativ inom område efter område. Skolan, sjukvården, barn- och äldreomsorgen, kollektivtrafiken, apoteken, posten med flera. Överallt har avregleringar, konkurrensutsättning och privata initiativ släppt fram mångfald, kreativitet och utveckling. Härigenom har den offentliga servicen effektiviserats och kvaliten har ökat liksom valfriheten.
Undersköterskan Anita Salvén undrar hur det kan vara så jävla svårt att begripa att om vi inte kastar skattemiljoner i gapet på riskkapitalister har vi råd att anställa mer personal:
– Ingen kommer att sätta stopp för det här om inte gatans parlament gör det.
Gunnar Westin, facklig företrädare för brevbärarna i södra Stockholm, säger att brevbärare är något av experter på effektiviseringar:
– Vid varje effektivisering ökar arbetsbördan. Nu går brevbärarna på knäna mest hela tiden. Men vi är många brevbärare som har fått nog. Brevbärarna yrkar på bifall till lagförslageet.

Läraren Hasse Nilsson är huvudskyddsombud på alla skolor i Stockholm och han ser effekterna av att allt ska privatiseras:
– Finanshajar och miljardärer skjuter helt hänsynslöst våra skolor i sank. Marknadens diktatur formulerar budgetarna medan fackföreningarna är tysta.
Han citerar Strindberg:
– Överklassen har endast en rättvisa att fordra: att ni avskaffas!
Blåsorkestern understryker orden med toner och sedan säger läkaren Lovisa Kasström att det bara är en bluff att privatisering leder till mångfald och valfrihet eftersom stora bolag köper upp små. Hon reste till USA tidigare i år för att arbeta på en vårdcentral och fick där på nära håll se segregeringen – de som inte hade råd med mediciner eller ambulanstransport, och de som var friska eftersom de kunde betala för att vara det:
– I USA är vården inte behovsstyrd, den är profitsyrd. Välfärd är ett skällsord. Vi är inte där än i Sverige, men vi är på väg dit. Det är helt sjukt det som håller på att hända. Hälsa går inte ihop med vinstkrav, går inte att köpa och sälja. Hälsa är en mänsklig rättighet. Om vi inte hejdar det här nu så kommer ingen att göra det.

Tove Liljeholm från Vänsterpartiet, talar om den extrema bostadsbristen och att det inte finns någon valfrihet för den som är bostadslös. Hon kräver totalstopp för ombildningar. Peter Boström, facklig företrädare för bussförarna i Södertälje, berättar att det för 20 år sedan fanns 280 bussbolag i Sverige, medan det idag är sju-åtta stycken som dominerar marknaden, samtidigt visar en statlig utredning, som gjordes för tre år sedan, att vi aldrig har betalat så mycket för kollektivtrafiken som vi gör nu. Mindre och sämre trafik för mer pengar.

Gränsen är helt enkelt nådd. Gaturiksdagen ska gå till beslut. Välfärds­utskottets förslag till lag mot vinstutplundring av välfärden antas med ett enhälligt JA. Orkestern blåser en fanfar.
Talkvinnan meddelar att lagen mot vinster i välfärden kommer att överlämnas till regeringen:
– När lagen snarast vunnit laga kraft är det olagligt för kommuner, landsting och andra offentliga huvudmän att låta välfärdens skattemedel gå till företagsvinster. Ett fyrfaldigt leve för oss allihop: hurra, hurra, hurra, hurra!
En man i trenchcoat, portfölj och paraply under armen hastar förbi med blicken stint riktad rakt fram, mot riksdagshuset. Han har inte tid att lyssna på folkets vilja. Håkan Blomqvist påminner om att Välfärd utan vinst har uppföljningsmöte på ABF den 24 september, han hoppas att detta är början på en mäktig, samhällsförändrande kraft. Det håller på att bli mörkt. Det blir allt kallare. Snart höst på riktigt. Folkmassan skingras. Håkan Blomqvists avslutande ord ringer i huvudet. Solen dyker ned bakom stadshuset. Dags att åka hem.

Text: Emma Lundström
Foto: Jonatan Johansson
 

 

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.