Sydafrika: Strejken fort­sätter trots massakern

31 augusti 2012

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

▶Nya uppgifter: Flyende arbetare sköts med helikoptrar

▶Fängslade arbetare som överlevde massakern miss­handlas i sina celler

▶”Blodsbolaget Lonmin visar upp rovkapitalismens värsta ansikte”

Demonstration utanför Sydafrikas ambassad i Stockholm måndagen den 27 augusti.

Demonstration utanför Sydafrikas ambassad i Stockholm måndagen den 27 augusti.

 

Massakern på de strejkande gruvarbetarna vid Marikanagruvan i Sydafrika, då över 40 dödades och runt 100 sårades av vilt skjutande polis har chockat omvärlden, i alla fall den internationella arbetarrörelsen. USA:s och EU:s politiska ledare däremot har varit ganska tysta och inga skarpa fördömanden har hörts mot den sydafrikanska polisen eller president Zuma, eller mot gruvans ägare Lonmin i London, för deras ansvar i massakern.
I Stockholm hölls i måndags en mindre demonstration med runt 70 personer utanför den sydafrikanska ambassaden. Demonstranterna antog och överlämnade en resolution med kraven att de ansvariga inom polis, myndigheter och bolag ställs till svars, åtalas och döms; att företaget Lonmin omedelbart går med på samtliga krav från arbetarna, inklusive skadestånd till offrens familjer; att den internationella fackföreningsrörelsen i annat fall sätter Lonmins samtliga verksamheter i blockad; att Lonmin betraktas som ett ”skurkbolag”, ställs inför internationell domstol och dess finansiella tillgångar fryses tills rättvisa skipats.

Samtidigt sitter fortfarande 259 av de strejkande gruvarbetarna arresterade i väntan på åtal. De flesta greps i samband med polisens tillslag mot gruvan den 16 augusti, men många blev också gripna av civilklädd polis när de lämnade sjukhuset efter massakern.
Det kommer också rapporter om att de fängslade arbetarna utsätts för tortyr och misshandel (City Press, Johannesburg 26/8). Anmälningar mot polisen för misshandel av fångarna i cellerna kommer från deras advokater, som säger att fångarna radas upp mot väggarna och blir slagna med batonger. Syftet med misshandeln verkar vara att skrämma dem från att vittna mot polisen.

Enligt sydafrikanska tidningen Sunday Times sägs våldet mot fångarna också vara en hämnd från polisens sida för de två poliser som dödades under bråket vid strejken dagarna före den stora massakern. Massakern måste också ses mot bakgrund av det tidigare våldet. Men samtidigt står det allt mer klart att det var bestämt av polischefen och gruvministern att torsdagen den 16 augusti, då massakern ägde rum, var benämnd som ”Dagen D” då strejken skulle brytas upp med alla tänkbara medel. En undersökningsgrupp under ledning av sociologiprofessor Peter Alexander från Wits University i Johannesburg går nu öppet ut med anklagelsen i Sunday Independent att ”Polisen hade för avsikt att öppna eld” (26/8).

TV-bilder från Al Jazeera visar också hur polis öppnar eld från sidan mot gruvarbetare som hukar i kulregnet när de i långsam trängsel är på väg att försöka ta sig ut genom en fem meter stor öppning i polisens inringning med rakbladstaggtråd. Inget tyder på att polisen skulle ha skjutit i självförsvar, som de själva hävdar. Obduktionen av de dödade arbetarna har också visat att de flesta sköts i ryggen, enligt Sveriges Radio (27/8).
Den utredning som gjorts av Peter Alexander vid Wits University pekar på att det var vid två tillfällen som gruvarbetarna dödades under massakern. Ett första tiotal dödades i samband med polisens inringning av ett pågående strejkmöte. Men de flesta dödades och sårades flera hundra meter därifrån när de flydde i motsatt riktning mot kåkstadsbebyggelsen. Enligt nya vittnesmål ska arbetarna ha jagats och skjutits i ryggen från helikoptrar, men många blev också överkörda av polisens pansarfordon, berättar överlevande och andra lokalinvånare. På den platsen har gräset bränts ner, och Peter Alexanders undersökningsgrupp hävdar att bränderna är anlagda av polisen i ett försök att undanröja bevis om att människor krossats till döds av pansarfordonen här.

Men arbetarna har inte gett upp trots polisens våld, och enligt de senaste rapporterna fortsätter strejken vid platinagruvan i Marikana för högre lön och ett liv i värdighet. Som resolutionen som lämnades till sydafrikanska ambassaden i Stockholm formulerade det: ”Blodsbolaget Lonmin, världens tredje största platinaproducent, visar upp rovkapitalismens värsta ansikte. Medan arbetarna vid Marikanagruvan lever i armod med usla löner, eländiga boende- och sanitära förhållanden och riskfyllda arbeten gör bolaget växande miljardvinster.”

Per Leander
Dick Forslund

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.