Sydafrika: Massaker på gruvarbetare

27 augusti 2012

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

▶ Över 40 arbetare dödade i strejkkonflikt vid gruva.  ▶Värsta massakern sedan Sharpville  ▶President Jacob Zuma kritiseras för undfallenhet.

 

34 gruvarbetare dödades och minst 78 skadades när polisen öppnade eld mot strejkande arbetare vid Lonmingruvan i Marikana, nordvästra Sydafrika den 16 augusti. Redan dagarna innan hade ett tiotal arbetare dödats i sammandrabbningar med polisen utanför gruvan.
Massmordet på de svarta arbetarna är det värsta i Sydafrika sedan apartheidregimens upplösning för 20 år sedan, och har jämförts med massakern i Sharpeville 1960, då 69 medborgarrättsdemonstranter sköts ihjäl av polisen.

Gruvan i Marikana bryter platina, som är ett av världens dyraste grundämnen, och drivs av företaget Anglo Platinum som i sin tur ägs av det Londonbaserade Anglo American PLC, ett av världens ledande företag på gruvdrift jorden runt.
Konflikten började den 10 augusti då 3 000 gruvarbetare inledde en vild strejk med krav på att lönerna skulle höjas till 12 500 rand, ungefär 10 000 kronor.
– Vi kan inte skicka våra barn till skolan, vi har inte råd att äta ordentligt. Jag har en lön på 4 000 rand, precis samma lön som när jag började arbeta vid den här gruvan för 15 år sedan. Jag arbetar som bergsborrare under jord. Det är det tyngsta och farligaste arbetet, säger en av de strejkande arbetarna till TV-kanalen SABC kanal 1. Han berättar också att i jämförelse har säkerhetsvakterna och platschefer vid gruvan 15 000 eller 20 000 rand i lön.
– Och de riskerar inte att få klippblock i huvudet!

Redan samma dag som strejken började dödades fyra arbetare i strider mellan de två rivaliserande fackföreningar NUM och AMCU (South African Press Association, 11/8). Den 13 augusti dödades ytterligare nio människor, inklusive två poliser, när de strejkande och polisen drabbade samman, och våldet kulminerade med massakern den 16 augusti, då enligt vittnen en styrka på 500 tungt beväpnade kravallpoliser gick till attack för att upplösa ett möte som de strejkande arbetarna skulle hålla.
– Vi var samlade till möte på en kulle, när polisen angrep, berättar en av de skottskadade arbetarna från sin sjukhussäng för TV-kanalen SABC kanal 1.
– Polisen försökte inringa oss och slå upp stängsel runt hela mötet. Vi såg att de var beväpnade med gevär och att situationen var hotfull. Då började vi springa åt det håll där inringningen inte var klar. Vi försökte fly, men de blockerade det med kravallstaket. Vi försökte bryta oss igenom staketet och då öppnade de eld. Många som föll blev inte skjutna till döds utan slogs ihjäl med batonger när de låg på marken. Arbetare som sträckte upp händerna och skrek att de gav sig, blev ändå skjutna eller slagna, berättar han vidare.
Polisen har hela tiden hävdat att de sköt i självförsvar och att en del av arbetarna var beväpnade med spjut och machetes.
En svensk som var på plats dagarna innan dödandet började var Kommunals internationella ombudsman Anders Jonsson, som befann sig i Sydafrika för att delta på Kommunals systerorganisation SAMWU:s kongress.
– Det är en jättekonstig känsla. Tänk om det varit våra medlemmar som skjutits. Men det här är förstås lika hemskt och det är skit att ha en regering som tillåter att man skjuter på sin egen befolkning, säger han till tidningen Kommunalarbataren.
SAMWU, South African Municipal Workers’ Union, är en del av COSATU, Congress of South African Trade Unions, Sydafrikas motsvarighet till LO.

Som bakgrund till konflikten mellan de strejkande arbetarna och arbetsgivaren finns också en konflikt mellan två fackföreningar, å ena sidan det etablerade gruvfacket National Union of Mine­workers, NUM, och den nya och mer radikala fackföreningen Association of Mineworkers and Construction Union, AMCU.
Sedan en lång tid har allt fler arbetare tröttnat på att NUM, vars ledande fackbyråkrat Cyril Ramaphosa dessutom sitter med i styrelsen för Lonmingruvan med en månadslön på över 100 000 rand, enligt the Guardian (17/8). NUM, med sina historiskt nära band till det nu statsbärande partiet ANC, ger också öppet stöd till presidenten Jacob Zuma, som i sin tur kritiseras från vänster för att gå kapitalisternas ärenden.
Därför har allt fler arbetare börjat söka sig till den nya fackföreningen AMCU, och efter att NUM:s medlemsantal sjunkigt till under 49 procent förlorade den gamla fackföreningen sitt stöd och sin rätt att representera arbetarna i gruvan. Den nya radikala fackföreningen AMCU förnekar att de tog initiativet till strejken, men säger att de blev uppringda av bolaget för att medla när strejken började och har försvarat arbetarna efter att våldsamheterna utbröt.

President Jacob Zuma från ANC sade att han var ”chockad och förfärad” över polisens aktion och har tillsatt en kommission för att reda ut händelserna och hantera situationen. Den här veckan har också förklarats som en officiell sorgevecka i hela Sydafrika med flaggor på halv stång.
Men Zuma har också fått hård kritik för att han inte har försvarat de strejkande arbetarna eller fördömt polisen tillräckligt, utan snarare tagit ställning för företaget.
– Presidentens tal var fullt av nonsens och skitsnack. Han sa att om man ser människor komma springande med spjut och machetes så tror man att de ska döda någon. Han nämnde inte ens polisens skjutvapen. Det var ett tal till stöd för polisen, bossarna och gruvbolaget. Det var inte ett tal från en som ska vara Sydafrikas president, säger aktivisten Nonhle Mbuthuma, som Internationalen tidigare har pratat med angående situationen i Pondoland, där lokalbefolkningen kämpar mot planer på gruvdrift.
Även Julius Malema, före detta ledare för ANC:s ungdomsförbund, har krävt att president Zuma ska avgå.
– President Zuma gav polisen tillstånd att använda hur mycket våld de ville. Han sa aldrig åt dem att de skulle undvika våld. Han ansvarar för morden och därför måste han avgå. Från och med idag, om någon frågar er, ”vem är er president”, så ska ni svara: ”Vi har ingen president”, sade Julius Malema vid ett möte vid gruvan efter massakern (the Guardian 18/8).
Julius Malema, som själv uteslöts ur ANC av Zuma efter en maktstrid inom partiet, kräver också att den engelskägda gruvan ska nationaliseras.
Ett annat uttalande har kommit från den nyazeeländska fredsorganisationen Global Peace and Justice Auckland, vars talesperson John Minto skriver i ett öppet brev till president Zuma: “På samma sätt som vi höll apartheidregimen ansvarig för massakrerna på 70- och 80-talet, håller vi nu ANC-regeringen ansvarig för massakern på de strejkande arbetarna” vid Lonmingruvan. ”Under ANC har vi sett hur Sydafrika har förvandlats från ett rasistiskt apartheid till ett ekonomiskt apartheid.”

Efter helgens händelser hotade företaget alla strejkande arbetare som inte återgick till arbetet på måndagen med avsked. Trots det var det bara en fjärdedel av arbetarna som gick och jobbade, medan många tusen har fortsatt strejken.
– Folk har redan dött så vi har inget att förlora. Vi fortsätter vad vi anser är en legitim kamp för löner vi kan leva på. Vi dör hellre som våra kamrater än viker oss, sa gruvarbetaren Kaizer Madiba, till The Herald.
– Det enda vi vill är att kunna skapa en bättre framtid för våra barn.
Gruvledningen sägs nu tills vidare ha dragit bort hotet om att avskeda de strejkande arbetarna eftersom man befarar att det skulle utlösa ännu mera våld, enligt TT.

Många anhöriga till döda eller sårade arbetare har fortfarande inte fått besked om vad som har hänt med deras män och söner. Samtidigt har över 250 arbetare fängslats av polisen och just nu förbereder staten hur de ska åtalas.
I onsdags sjösattes också en från staten oberoende kommission av olika sociala organisationer och fackföreningar för att utreda massakern vid Lonmingruvan.
Samtidigt kommer uppgifter om att myndigheterna gör allt för att tysta ner oberoende mediers rapportering om strejken och hindra oberoende organisationer att verka i området.

Per Leander
Dick Forslund

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.