Sommarvecka med socialisterna

12 augusti 2012

Förstasidan

Jublet och applåderna fick den gamla skolbyggnaden att studsa av glädje. ”Hanna från Arlöv” i norsk maxtakt slet med sig allt och alla i något som gärna kunde symbolisera årets socialistiska sommarläger bland halländska åsar och ljunghedar. Här möttes 70-talister från proggåren med 2000-talets revolutionärer på en plats med radikal skaparkraft i väggarna. Teaterakademin Tokalynga med global solidaritet som ledstjärna hade öppnat famnen för socialisterna – och mötet blev en fullträff.
Dagar fullspäckade av föreläsningar, diskussioner, bad, morgonjogg, kreativ dans, svampplockning, botaniska exkursioner och magiska måltider präglades just av mixen. Mellan politik och kultur, ungt och äldre, nya impulser och marxistiska rötter. För att inte tala om mellan svensk vardagspolitik och världen.
Foto Håkan BlomqvistShora Esmailian, journalist och aktivist, placerade in det hela i dagens sammanhang av den globala klimatkrisen med akut försvårade livsvillkor för stora befolkningsgrupper och växande klimatflyktingströmmar. Nonhle Mbuthuma från amadibastammen i Sydafrika berättade om pondofolkets kamp mot ett annat miljöhot, de internationella gruvbolagens skövlande jakt på mineraler. Och en insamlingshatt bland deltagarna gav snabbt någon tusenlapp till stöd för de pondoaktivister på andra sidan jordklotet som försvarar sin vildkusts ekosystem och livsförutsättningar.

Ståle Holgersen, kulturgeograf, tog tag i den ekonomiska sidan av den globala krisutvecklingen och redde ut olika marxistiska kristeorier. ”Av kapitalismens fem senaste kriser har marxister förutspått åtta”, skojade han med ett varningsfinger mot övertron på systemets snara kollaps. Men medan liberala ekonomer ser kapitalismen som ett i grunden stabilt ekonomiskt system med tillfälliga lösbara problem är det för marxister instabilt till karaktären med dessa återkommande ödeläggelser. Den nuvarande ödeläggelsen illustrerades av författaren Kajsa Ekis Ekmans skräckrapport från krisens Grekland och de internationella finansorganens utpressning.

Om den grekiska socialdemokratin genom sin drängtjänst åt utpressarna störtat från att vara landets största parti till nära nog en smågrupp gav Lars Henriksson, volvoarbetare i Göteborg, dimensioner på den svenska socialdemokratins kris. Sjuttio procent av den halverade medlemskåren är över 55 år. Banden till facket försvagas, politiken tas över av opinionsstrateger, det socialdemokratiska maskineriet förändras socialt och gränserna till det privata näringslivet suddas ut. För första gången möter dessutom socialdemokratin en djup kris utan tryck underifrån.

Men hur kan då alternativ växa fram? Historikern Håkan Blomqvist gav perspektiv genom en resa i socialismens och Socialistiska partiets historia. Dick Forslund, ekonom och SP-veteran numera verksam i Sydafrika, bidrog med några erfarenheter från uppbygget av en ny vänsterrörelse, Democratic Left Front, gentemot den forna befrielserörelsen ANCs förfall. Och så togs deltagarna med till revolutionens hisnande drama och möjligheter när Mahineour el-Massry från Revolutionära socialister i Alexandria berättade om den egyptiska utvecklingen. Att upproret i Syrien är en del av den revolutionära utvecklingen i regionen diskuterades av deltagarna, men hur kan socialister bidra till att den demokratiska rörelsen inte krossas av diktaturen eller kidnappas av andra krafter? Behovet av mer kunskap och kontakter med den syriska vänstern lyftes fram.

I diskussionen om den svenska utvecklingen bidrog Roya Hakimnia, forskare vid institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap i Uppsala, med ett intersektionellt perspektiv. Ansatsen handlar om att försöka hantera relationerna mellan olika maktordningar kring främst klass, kön och etnicitet. Hur hjälpsökande med olika bakgrund bemöts av vårdens telefonrådgivning undersöks just nu av Roya Hakimnia som också är medlem i Socialistiska läkare.

Shabane Barot från förbundet Allt åt alla, utgick snarare från ett mer renodlat klassperspektiv när hon tillsammans med sina kamrater i våras tog initiativ till den omtalade så kallade ”överklass-safarin” till Solsidan i Nacka utanför Stockholm. Meningen var att studera ”var den härskande klassen bor när den härskar” och bussresan hade förberetts i bästa folkbildningsstil. Statistik över inkomstskillnader, boende och även brottslighet hade studerats, historisk föreläsning hölls på platsen om hur familjen Wallenberg format Saltsjöbaden och om Saltsjöbadsavtalet på Grand Hotell mellan fack och arbetsgivare 1938. Så bar det av till Amiralsgatans lyxpalats där deltagarna fick sig till livs hushållens yrken, inkomster, konsumtion och inte minst den förvånansvärt höga brottsbelastningen. Stormen mot safarin från liberala debattörer och borgerliga politiker visade att kulan visste var den tog och den irriterade mediadebatten om klass tycktes aldrig lämna kultursidorna.
Foto: Håkan Blomqvist

Och att lämna Tokalyngas intensiva dagar satt hårt åt för många av deltagarna. Teaterakademins eldsjäl Robert Jakobsson hade välkomnat socialisterna med smittande entusiasm och sitt levande exempel på det gamla slagordet från 1968: ”Fantasin till makten!” Där skrot blir spännande konstupplevelse och människor korsar gränser till gemensam kreativitet – på teaterns som på politikens område – föds ny energi och nya möjligheter. Så när estradpoeten Gunnar Schneiders hägrar lyfte till ljudet av dansande fötter i våningen ovanför, eller musikgruppen Albert og Elise från Bergen drog med sig deltagarna i halsbrytande ”Hvilken side tar du?” var allting åter möjligt.

Text och foto: Håkan Blomqvist

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.