Pride är politik

03 augusti 2012

Förstasidan, Kommentar

I tisdags inleddes Stockholm Pride, Nordens största Pridefestival. Pride Park, i Tantolunden, och Pride House, i Kulturhuset, fylls återigen av seminarier, debatter och festligheter i nästan en veckas tid. De som klagar på att Pride skulle ha blivit för politiskt blir förmodligen besvikna på årets Tillsammanstema som sätter fokus på samhällsförändring, orättvisor, och de hbtq-personer runt om i världen som förföljs och dödas på grund av vilka de är.

Att vilja ha Pride till att vara en apolitiskt jippohappening är lite som att föreslå att demonstrationståget den första maj bara är en hyllning till våren. Pride måste vara politiskt så länge det behövs. Och idag behövs det i allra högsta grad när homofobin växer i Europa samtidigt som vissa högerextrema grupper försöker skaffa legitimitet genom att värva medlemmar i gayrörelsen.
Seminarier under veckan kommer bland annat att behandla situationen för HBT-personer i Ukraina, Ryssland, Litauen, Lettland, Ungern och Moldavien där lagar och lagförslag förbjuder information om HBT-frågor och prideparader hotas och förbjuds.
Prideveckan är för många en frizon – en vecka av att slippa vara rädd. Det är politiskt.
Ännu mer så just den här festivalen eftersom högerextremister från hela världen planerar att hålla ett stormöte i Stockholm samtidigt som Prideparaden tågar genom stan.
– Jag är rädd för vad som ska hända på lördag, säger Wimpa, som står utanför Kulturhuset i Stockholm och delar ut flygblad under festivalens första dag.
Flygbladen inbjuder till Anarchopride – en alternativ festival på Kafé 44 – och berättar om varför anarkisterna har svårt med Prides tillsammansbudskap, ”tillsammans till varje pris?”, undrar de. Även högerextremister? De ställer sig kritiska till att Prides festivalchef säger att festivalen inte ska vara politisk, att alla får vara med, samtidigt som de bjuder in polisen, Migrationsverket och Kristdemokraterna vilket leder till att många inte kan delta, om de nu hade haft råd.
– Vet du vad pinkwashing är?, frågar Wimpa och förklarar kort processen där högerextremister använder sig av Pride för att vinna legitimitet. Själv bor han med papperslösa som inte har en chans i världen att betala festivalbiljett.
För Wimpa är Pride politiskt i allra högsta grad, och vänster, något som Pridefestivalens ledning förmodligen inte skulle skriva under på.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.