Ojnareskogen: Nu står striden

31 augusti 2012

Förstasidan

▶Polisens dyra specialstyrka i skogen ▶De stora medierna har fått nys om opinionen ▶Aktivisterna viker inte en tum

 

”Människor fattar varandras händer runt skogsmaskinerna!” Så löd en av posterna som demonstranterna i Ojnareskogen på norra Gotland spred via sociala medier i tisdags då en specialinkallad polisstyrka med hjälp av hundar och hästar inledde sina försök att tvinga bort aktivisterna som skyddat skogen under sommaren.
En annan post visade att bönderna fortfarande är med: ”De hade sagt att de skulle påbörja avverkningen i Anna Gretas hage, men där stod en traktor i vägen vid transportbandet så då fick de fortsätta vid provbrottet stället.” Det rapporteras även om bönder som väljer att avsluta sitt medlemskap i skogsbolaget Mellanskog som utför avverkningen inför det planerade kalkbrottet.

Polisens insats är till för att hjälpa det finska storföretaget Nordkalk att fortsätta med avverkning inför kalkbrottet som kritiserats hårt. Trots att Högsta Domstolen fått in över 15 överklaganden gällande mark- och miljööverdomstolens dom från den 5 juli, från såväl Naturvårdsverket som Naturskyddsföreningen, väljer alltså polisen att bidra till att människorna på norra Gotland kan komma att stå helt utan en fungerande vattenförsörjning i framtiden och att en natur klassad som skyddsvärd av EU går förlorad.
Men det är inte bara polisen som tar ställning. I P1:s Studio Ett från i måndags uttrycker Socialdemokraternas Lisa Kalström, vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland, att jobben går före miljön. Nordkalks informationschef Eva Feldt får i samma program obehindrat hävda att Nordkalk gjort allt rätt och att det varit aktivisterna som inte velat ha dialog, alltmedan reportern visar sitt uppenbara ointresse för frågan genom att kalla företaget för Nordfalk. Ett glasklart fall av minimal, om ens någon, research.

Att både Naturvårdsverket och mark- och miljödomstolen varit kritiska till brottet från begynnelsen, eller det faktum att mark- och miljööverdomstolens utredare från SGU, Statens Geologiska Undersökningar, var jävig eftersom han samtidigt arbetade för Nordkalk, nämns inte med ett ord. Inte heller den skräddarsydda lagändringen i miljöbalken som gör det i princip omöjligt att skydda någon natur överhuvudtaget.
Däremot vaknar Aftonbladet till, bättre sent än aldrig, och skriver på ledarplats att avverkningen måste stoppas. Svenska Dagbladet börjar också bli orolig, tar upp den insmugna ändringen i miljöbalken och rapporterar att Björn Risinger, generaldirektör för Havs- och vattenmyndigheten tycker att mark och miljööverdomstolen beslut är decenniets mest orimliga och felaktiga tillämpning av miljöbalken.

Miljöminister Lena Ek (C), säger till SvD att lagändringen i miljöbalken gjordes för att förtydliga och förenkla lagstiftningen. Denna tydliga och enkla ändring som lobbades igenom av gruvindustrin gör att naturvårdsverket meddelar att det i framtiden inte ser sig ha möjlighet att utföra sitt jobb, om domen blir praxis, vilket kommer att ske med största sannolikhet om den inte dras tillbaka. Lena Ek säger också att hon inte kan göra någonting innan det rättsliga ärendet är avslutat, eftersom det skulle vara ministerstyre. Men är det inte ministerstyre att ändra lagar efter hur vinden blåser?

Samtidigt som medierna äntligen har fått korn på att det finns en stor folklig opinion mot kalkbrottet och de katastrofala följder brottet kan komma att få för Gotlands framtid, släpas demonstranter bort och hotas med böter för att de klättrar upp i träden och vägrar komma ner.
Det kostar samhället 800 000 i veckan att ha polisstyrkan på plats. Tydligen krävs det 70 poliser med full utrustning för att hantera de barnfamiljer, bönder och äldre människor som kommit för att värna området tillsammans med de yngre aktivisterna.

Dag för dag, timma för timma, rapporterar demonstranterna om vad som nu händer i skogen, samtidigt väller det stadigt in uppmuntrande kommentarer på de sociala medierna. Somliga hänvisar till Kynnefjäll där aktivisters uthållighet räddade urberget från förvaring av använt kärnbränsle.
På Gotland gäller det inte berget utan vattnet. Gotland marknadsförs som den magiska ön, men hur magiskt blir det med en ö utan fungerande dricksvattenförsörjning?

Emma Lundström

 
Tidigare i Internationalen:

Ojnaremanifestation i Stockholm: “Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.