Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

29 augusti 2012

Förstasidan, Inrikes, Reportage

Det är ödesmättade dagar just nu. Med piketbussar, terrängfordon, hästar och hundar anlände i början av veckan en stor polisstyrka till Gotland för att hjälpa Nordkalk med att fortsätta avverkningen inför kalkbrottet i Ojnareskogen. Beslutet togs för en vecka sen, samma dag som aktivister slöt upp i Stockholm för att visa sin ilska över det som håller på att ske. Internationalens Emma Lundström var på plats.

 

 

 

 

 

 

Det blåser vid riksdagen, solen skyms ibland av molnen som hastigt drar förbi. I den lilla parken invid Rosenbad står en samling människor och stryker rödfärg på varandras kinder.
Den röda färgen har redan hunnit bli tradition i kampen för Ojnareskogen och Gotlands vatten eftersom Fältbiologerna som började aktionen målade sina ansikten röda för att visa sin ilska.
Några enstaka journalister är på plats, annars är tystnaden i de stora medierna fortfarande ganska total, undantaget någon enstaka notis. Men aktivisterna är inte tysta. Miljöpartisten Anna Stenson, 44, har polisanmält Nordkalk för bland annat åsiktsregistrering och dataintrång:
– Jag tycker att de tar lagen i egna händer, säger hon och berättar att hon har varit på Gotland en gång i sommar för att prata med Nordkalk som vägrar svara på hennes mail:
– Kan man påstå att det här fungerar enligt miljöbalken så kan man lika gärna ta bort den för då är den ett skämt. Det här är inte bara jättetokigt, det är en skandal för Sverige och hela Europa.

Per Erik Rosén, 33, fäller ut sin hopfällbara cykel och följer med protesttåget som börjar vandra mot bron över till riksdagshuset. Han läser geografi i Uppsala och kan dra paralleller mellan studierna och det som händer i Ojnareskogen, därför tycker han att det är självklart att delta i aktionen.
– Det är för att värna miljön och få till en skärpning av miljöbalken. Det här är en skog som representerar många skogar i Sverige, mot gruvnäringens väldigt kortsiktiga intressen, säger han och tillägger:
– Jag är här för att jag tycker att det är min plikt som medborgare att bidra till att täppa igen hålen i miljöbalken.
Uppe på bron blåser det vilt. Sofie Stocklassa får hålla hårt i sitt plakat. Hon fyller 50 nästa vecka och har under många år varit fastboende på norra Gotland, numer arbetar hon i Kungsholmens församlings barnverksamhet. Men sommarboende har hon kvar på ön:
– Vi är jätteoroliga för vattnet. Vi har tre borrade brunnar på vår gård och två är det bräckvatten i (alltså salthaltigt och odrickbart). Det är fruktansvärt för det här är bara början. Nordkalk äger ju hur mycket mark som helst på norra Gotland.
Sofie Stocklassa tror att det kommer ta kortare tid än 25 år för Nordkalk att bryta i Ojnareskogen, att deras brott kommer att äta upp mer och mer av marken:
– Av det man har läst och av tidigare erfarenhet av gruvor och täkter, så blir det alltid samhället som får betala. Man har inte ens krävt av Nordkalk att de ska lägga någon slags garantipeng, de har kommit lättvindigt undan. Men jag lever på hoppet!

Turisterna flockas och fascineras. Banderollerna fladdrar. Det kulas så att det måste höras in i riksdagshuset och flera aktivister susar som en vinande skog med armarna uppsträckta som träd. Att de har valt just den här dagen för protesten beror på att Miljöpartiets Åsa Romson ska fråga ut miljöminister Lena Ek om kalkbrottet.
En av dem som kular är Sunniva Abelli, 25. Hon har precis avslutat sin utbildning på musikhögskolan och har därför tid att delta i en manifestation mitt på en torsdagsförmiddag. Hon tycker att det är oroväckande att det blir färre och färre skogar i världen och Sverige:
– Jag är oroad över att det inte finns någon framförhållning när det gäller ekosystemet vi lever i, som är jorden. Det är oroande att vi tror att vi kan sätta oss över det. Vi vet ju att det kommer att slå tillbaka mot oss, vi vet bara inte hur lång tid det kommer att ta.
Sunniva Abelli är medveten om att det finns en tradition av småskalig kalkbrytning på Gotland, men hon ser en tydlig förändring:
– Idag är det stora företag som bestämmer och för dem betyder det ingenting att grundvattnet förstörs. De bor inte på platsen och blir inte personligen drabbade.
Sunniva Abelli tror på att offentliggöra saker, på vikten av folkbildning:
– Jag tror att för många är det ett stort steg att bara skriva på en lista. Då är det viktigt att föregå, visa att det går att demonstrera och våga ta ställning. Det är viktigt att det blir en debatt så att folk förstår vad det är man låter ske. Om man väljer att inte engagera sig så ska man ändå veta vad man inte tagit ställning till.

Både Tova Melin, 19, från Fältbiologerna och Jonas Idewall Hagren, 20, från Skydda Skogen är nyss hemkomna från lägret i Ojnareskogen. Båda kan tänka sig att återvända och Jonas Idewall Hagren har i princip lovat bort sin höst till att vara där:
– Jag vill tillbaka, jag vill ju skydda skogen.
Plötsligt är det säkerhetsvakter överallt och det visar sig att Lena Ek har uppenbarat sig. Det blir snabbt trångt kring henne och lika snabbt försvinner hon igen. Efteråt berättar fältbiologen Johan G:son Berg, 23, vad hon svarade på hans frågor:
– Hon sade att hon inte får uttala sig om pågående ärenden. Hon sade att hon hade varit i Ojnareskogen och jag bjöd henne att komma dit igen och dricka ur Ojna källa. Hon skrattade och sade att det låter trevligt.
Flera av demonstranterna har tänkt gå in och lyssna på utfrågningen men det finns ett problem säger Johan G:son Berg:
– Risken är att våra krigsmålningar ses som politisk markör, men vi hävdar att det är rouge.

Säkerhetspådraget kring Åsa Romson är betydligt mer avslappnat. Lisa Behrenfeldt, 29, från Skydda skogen undrar vad hon tänker fråga Lena Ek om. Miljöpartisten svarar bland annat att hon tänker trycka på för att inte läget ska försämras ytterligare för de rödlistade arterna, och för att vattenfrågorna på Gotland måste säkras. Hon erkänner att Miljöpartiet inte insåg vad lagändringen i miljöbalken (då stoppregeln för täkter togs bort) skulle komma att innebära. Lisa Behrenfeldt säger efteråt att det inte framkom något nytt i samtalet men att Åsa Romson bekräftade att paragrafändringen smusslades igenom:
– Jag tycker att det känns konstigt att de inte förstod att det blev en försämring så tung att den blir svår att dra tillbaka.
Lisa Behrenfeldt har tidigare länge jobbat med skogsfrågor inom Fältbiologerna och nu jobbar hon på naturskola för barn. Hon berättar att aktivisterna har den positiva ingången att de jobbar för en nationalpark snarare än emot kalkbrottet. Bland annat ska en låda full med vykort till alla riksdagsledamöter, med hälsningar från framtiden i ”Sveriges nyaste nationalpark”, lämnas in på riksdagen under dagen. Själva aktionen, de röda ansikten och plakaten, är dock lite mer förbannad menar Lisa Behrenfeldt:
– Ta den här frågan på allvar, det är jätteviktigt. Det handlar inte bara om höga naturvärden på Gotland utan också om att hela Sveriges miljölagstiftning har försvagats. Vi måste ju vinna det här, det finns inget alternativ. Målet är den stora festen vi ska ha när vi firar nationalparksinvigningen.

Catarina Antikainen, 20, och Amalia Waldén, 19, beger sig mot riksdagens reception med vykortslådan. Receptionisten har inget problem med att ta emot protestposten. Det är fort överstökat och tillbaka ute på gatan bland horderna med turister, berättar Amalia Waldén att hon var en av dem som var i Almedalen när domen kom. Hon stannade två veckor i Ojnareskogen den gången men tänker sig att återvända i september:
– Det är häftigt hur det har utvecklats från det att vi åkte dit. Nu är det till och med debatt i riksdagen, det hade säkert inte hänt om vi inte hade uppmärksammat det.
På bron har manifestation börjat lösas upp. På kvällen kommer beskedet att polisen planerar att sända en specialstyrka till skogen. Några dagar senare har den anlänt. I skrivande stund pågår striden om skogen.

Text och foto: Emma Lundström


Tidigare i Internationalen:

Folkuppror i Ojnareskogen: “Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

 

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.