Inhumanitet i krisens spår

17 augusti 2012

Ledare

I den europeiska socioekonomiska krisen bevittnar vi alltmer påtagligt hur en nyfattigdom sprider sig över kontinenten. I spåren av denna kris ser vi också hur otäcka inhumana tendenser – unket ideologiskt tankegods ur det förflutna – växer sig starkare. Såväl främlingsfientlighet som ren rasism, moralkonservatism och mer av auktoritärt politiskt styre vinner terräng:
– I flera länder höjs allt starkare röster för en mer restriktiv aborträtt. Värst i det sammanhanget är Spanien där den sittande högerregeringen lagt fram förslag som allvarligt förminskar kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, endast om hennes liv är i fara eller om graviditeten är konsekvensen av en våldtäkt ska det framgent vara legalt att göra abort. Högerministären Rajoy och etablissemanget inom den katolska kyrkan värnar mer om det ofödda än det födda livet, unken moralfilosofi ersätter jämställdhet och rättvisa.
– Det finns också en rad exempel på hur de demokratiska rättigheterna börjar att urgröpas. I Ungern ifrågasätter president Laszlo Orban öppet att demokratin är den rätta vägen för landet, ett batteri av auktoritära åtgärder har genomförts och fascistiska stormtrupper befinner sig redan på marsch. Det kanske mest illustrativa och beklämmande exemplet för tillfället är emellertid Ryssland där ”tsar” Putins härskarambitioner tar sig allt mer bisarra uttryck när man som ung punkrocktjej kan hotas av ett mångårigt fängelsestraff för att ha ”smädat” Putin.
– Även rent nazistiska krafter vädrar nu morgonluft. Att ett parti som Gyllene Gryning i Grekland, som anser att Hitler var ”en stor historisk personlighet”, kan erövra sju procent i parlamentsvalet hade för några år sedan naturligtvis varit otänkbart.

Moralkonservatism, främlingsfientlighet och auktoritärt styre – alla är de ideologiska uttryck som närs av den rådande krisen, i motsättning till upplysningsideal och arbetar- folkrörelsetraditionen. Den enda vägen att konfrontera denna otäcka mix av reaktion är att de arbetande över hela den europeiska kontinenten bygger sina egna organisationer – i form av partier, fackföreningar och andra sociala rörelser – starkare. Organisationerna måste rensas från alla former av privilegiebyråkratier och i första rummet lita på sin egen styrka i öppen kamp mot kapitalet och dess politiska företrädare. Det är också endast om det kapitalistiska systemet i grunden ifrågasätts som vi kan finna en väg ut ur den rådande krisen.

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.