Djävlar anamma för välfärden

06 juni 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

I tider när det blåser hårdare än hårt från höger och nyliberalismens moln tornar upp sig hotfullt över vardagslivet, då kan det vara upplyftande att veta att inte alla nöjer sig med att knyta näven i byxfickan.
I måndags trotsade både en och annan det kyliga duggregnet och slöt upp på Sergels torg i Stockholm där Kommunal anordnade en folklig manifestation mot privatiseringar och nedskärningar.

Det pågår febril aktivitet alldeles under ytan hela tiden, så plötsligt bubblar det till och händer mycket på en gång. Som nu. Även om skaran som tappert stannar kvar på Sergels torg iförda Kommunals orangea regnöverdrag inte med några mått mätt kan uppfattas som särskilt stor är den ändå där, den hörs och syns. Den är en del av en större process.
I lördags publicerades i Aftonbladet en text undertecknad av 32 debattörer. Den kom från nätverket Välfärd utan vinst och texten börjar med meningen: ”Sverige har blivit den pantsatta välfärdens land”. Det är en budkavle och den samlar nu snabbt namn på nätet. Hela texten är ett enda Nog nu, precis som manifestationen.

Marit Bergman sjunger
. Duggregnet stillar sig. Susanne Grandby Klövfors har redan ätit en av Kommunals kanelbullar som ivrigt delas ut, hon tackar nej till ännu en. Hon är 54 år och jobbar på daglig verksamhet med människor med funktionsnedsättningar, i Botkyrka. Hon är här på grund av nedskärningarna och privatiseringarna och för att hon är kommunalare:
– Det behövs ju mer sådant här för att folk ska få upp ögonen för att Moderaterna hela tiden håller på och skär ner på välfärden. Jag tycker att allt som har med vård att göra ska vara statligt. Det ska vara jämlikt, alla ska ha rätt till lika vård.
Standupkomikern Özz Nûjen börjar prata framme på scen. Han är kvällens konferencier.
– Vi är här av en anledning, det är för att Sverige går mot kallare tider. Det är moln över Sverige och det är på grund av er, ni har röstat fel era djävlar! Vårt land har blivit ett land där man biter ihop, säger han och menar att det inte är undra på att var och varannan svensk har bettskena. Sedan uppmanar han oss att sluta bita ihop och säga ifrån istället. Mot att Sverige blivit ett land som säljer vapen till diktaturer. Ett land som sparar in på sina äldre. Han tycker att det har blivit som på 30-40-talet; att vi ska vara glada att vi har jobb.

– Vi kan inte ha det
på det här sättet längre, det måste bli ett slut på nedskärningarna. Det är den här välfärdsdemonteringen vi reagerar på, säger Kommunal Stockholms läns ordförande Margareta Bohman som menar att tidigare lyssnade politiker och tjänstemän på facket när det skulle fattas beslut om privatisering, idag tillfrågas de inte ens:
– Vi tappar helt kontrollen över vilka företag som kommer in. Vi kan inte acceptera att man far ut med våra skattemedel till skatteparadis.
Margareta Bohman talar om bristen på kvalitetskontroll, om maximerandet av vinst, att barn far illa i skolorna och att Kommunal har färre och färre medlemmar bland dem som arbetar hos de privata arbetsgivarna. Hon talar om massarbetslösheten och att vi håller på att tappa bort en hel generation av unga människor:
– Det är dags att säga stopp! Nu är det dags att sittande politiker tar sitt ansvar. Mitt råd: att ställa sina platser till förfogande.
Applåderna dånar och Özz Nûjen kommer upp på scen igen för att ställa ordföranden mot väggen. På frågan om varför Kommunal inte har gjort något tidigare är svaret en aning diffust. På frågan om vad de tänker göra nu, rent konkret, är det tydligare:
– Vi ska se till att få en socialdemokratisk regering till nästa val. Och vi ska sätta dagordningen åt dem.

Handelsanställdas förbunds samhällspolitiska ombudsman, David Eklind Kloo, talar om den sociala ingenjörskonsten som blivit asocial.
– Det är en politisk inriktning som fungerar så att var och en börjar tänka på sitt; hur ska jag göra för att inte blir lurad. Vissa lyckas navigera smart i det här, andra inte, säger han och frågar sedan retoriskt:
– Vad angår det här butiksbiträden, lagerarbetare och chaufförer? Jo, dagens samhälle får effekten att folk inte kan fokusera på sitt arbete. Folk går ner i arbetstid för att ta hand om anhöriga. Jag vill inte duscha min mormor, jag vill inte vara läxläsningshjälp till min systerson. Jag vill fika med min mormor och leka med min systerson, och sedan vill jag att ett proffs tar han om dem.

David Eklind Kloo berättar om den motion som Handels lämnade in till den nyss avslutade LO-kongressen. I motionen yrkade förbundet på att en non-profitprincip ska råda inom vård, skola och omsorg. När han meddelar att LO dagen innan ställde sig bakom motionen blir det applåder och jubel:
– För att kunna lita på vår gemensamma välfärd så är det hög tid att driva månglarna ur templet, avslutar han med ord från budkavlen, innan Özz Nûjen kommer upp och frågar vad han tycker att folket framför scenen bör göra. David Eklind Kloo föreslår att vi ska prata med varandra och ge frågorna fokus i den offentliga debatten.
Sedan kommer det som ger förklaringen till tonåringarna som häckat framme vid scenen: bandet Panetoz. De ropar ”Välfärd?!” 0ch får ett rungande Ja! till svar från den gungande publiken.

Oppositionslandstingsrådet Dag Larsson (S) är glad att få vara med. Han håller på med sjukvårdspolitik och menar att gemene man i Sverige tycker att man ska ha rätt till vård vare sig man är rik eller fattig. Ändå har 350 000 stockholmare valt att teckna en privat vårdförsäkring:
– Moderaterna vet att principen är att alla ska ha rätt till lika vård, så de pratar inte om det, men de handlar. De genomför ett nyliberalt system inom sjukvården i Stockholm. Det finns inte en enda offentligt driven vårdcentral på Södermalm.
Han varnar för att vi håller på håller på att få ett system som i USA och uppmanar till omställning. Han kliver av och upp kommer Vänsterpartiets Ann-Margarethe Livh. Hon får en stor, varm applåd. Hon beskriver den valfrihet som stockholmarna fått: att gamla människor i Stockholm stad ska sitta och välja sin hemtjänst bland 96 privata vårdgivare och en kommunal. Hon tar också upp bostadsfrågan och berättar att hon har polisanmält ordföranden i Familjebostäder eftersom de säljer ut sju procent av alla hyreslägenheter de som sitter i styrelsen blir informerade.
– Vi ska slänga ut de här människorna ur riksdagshuset och få en helt annan välfärd!

Özz Nûjen verkar smått lycklig när han kommer upp på scen:
– Lite Wow, äntligen! Lite hetta! Lite mer sånt här vill man se, lite djävlar anamma. Istället går ni på jobbet och biter ihop. Det blir så dålig stämning om ni skulle säga ifrån… det är djävligt bra med dålig stämning! Det måste bli dålig stämning för att det ska bli bättre.
Han säger att i Grekland vet man att det är bankernas fel och drar slutledningen att bränna bankerna. I Sverige menar han att vi istället tänker: ”Jaha, kostar det pengar att ta ut sina egna pengar.” Han tycker att de svenska sätten att uttrycka att man fått nog är ganska fåniga, som ”nu är måttet rågat”, eller ”nu har du satt din sista potatis”, och ”nu är det kokta fläsket stekt”…sen, när vi verkligen fått nog, då skriver vi en insändare, enligt Özz Nûjen som tar upp arbetsplatsombudet Marie Berggren på scen för att vi ska få en röst från golvet.

Marie Berggrens arbetsplats är uppköpt av Aleris. Hon jobbar med schizofrena män. Från början var de tolv personal som tog hand om sex personer. Från och med första juni är de sex personal som tar hand om åtta personer. De ska ändå ge samma vård som innan.
– Vi trollar med knäna, säger Marie Berggren och beskriver hur det är när hon ligger över på jobbet. Det är meningen att de ska kunna sova ostörda men det händer aldrig. Hon får mindre betalt den tid hon ”ligger”. Hon har räknat på det och kommit fram till att hon ”ligger gratis” 500 timmar om året för 40 kronor i timmen.
– Jag får 300 spänn för att jag varit borta hemifrån en natt. Jag ligger gratis. Vilken politiker kan stå här och säga att det är bra? De säger alltid åt mig att det är fel forum när jag tar upp det här. När fan är det rätt forum?!
– Du är fantastisk! Hela Sverige tackar dig!, utropar Özz Nûjen och applåderna svallar höga mot scenen.

Han vänder sig till de unga tjejerna som står och väntar med fnitter i halsgropen på Panetoz återkomst:
– Varför är vi här?
När de inte kan svara uppmanar han de vuxna runt omkring att hjälpa henne, ge henne en broschyr, tala om för henne vad vi har för ett samhälle idag. Då svarar en annan av tjejerna:
– Det är för att man ska höja lönerna för att man jobbar mer.
Özz Nûjen är nöjd med svaret.
Sedan sjunger Panetoz om att dansa och pausa. Regnet har helt upphört och Sergels torg svajar i den småkalla vårkvällen, allt för en välfärd utan vinst och ett samhälle där alla har lika villkor. Där vi inte behöver skämmas.

Text och foto: Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.