Stalins skrytbygge färdigt på film

28 maj 2012

Förstasidan, Konst, Kultur

Sovjeternas palats som skulle bli världens högsta skyskrapa blev aldrig färdigbyggd. Men Per Leander har sett den realiserad på bioduken i en anti-stalinistisk rysk actionfilm av Putinkritisk deckarförfattare.

Boris Akunin är en av det moderna Rysslands mest produktiva författare. Hans deckare och thrillers utspelar sig i historiska miljöer, med tsaristiska detektiver eller sovjetiska agenter som huvudpersoner, men det går också att skönja modern samhällskritik i dem.
Boris Akunin är även aktiv i den regimkritiska proteströrelsen som växte fram i Ryssland den här vintern och han har framträtt som talare på flera av demonstrationerna mot Putin. Förra söndagen ledde han den fredliga protestpromenaden genom Moskva som samlade tjugo tusen demonstranter.
Egentligen heter han Grigorij Tjchartisjvili, men skriver under författarnamnet B Akunin, vilket för tankarna till den store ryske 1800-tals anarkisten Bakunin.
Många av B Akunins böcker har satts upp som pjäser eller filmatiserats, varav den senaste och mest påkostade Spion just nu visas på de ryska biograferna.

Historien är inte så komplicerad. Det är en typisk spionthriller med mycket action, spänning och lite kärlek, men också ett klart politiskt budskap. Året är 1941 och handlingen utspelar sig bara ett par veckor innan den 22 juni, dagen då Nazityskland kommer att invaderas av Sovjetunionen.
Två NKVD-agenter (den sovjetiska säkerhetspolisen), veteranen Oktjaberskij, spelad av Fjodor Bondartjuk, och den nyrekryterade Jegor Dorin, spelad av Danil Kozlovskij, försöker avslöja ett par tyska spioner verksamma i Moskva. Problemet är bara att Stalin, som har slutit en non-aggressionspakt med Hitler, vägrar att lyssna på varningarna om att kriget är nära förestående. Så som han också betedde sig i verkligheten.

Stalins bödel säkerhetspolischefen Lavrentij Berija, spelad av Sergej Gazarov, gör därför allt för att stoppa filmens två hjältar från att avslöja sanningen om den stundande tyska attacken, och de två blir således jagade av sin egen polisorganisation samtidigt som de kämpar mot nazisterna.
Filmen, som är både antistalinistisk och antinazistisk, är en blandning av historiska fakta och fantasi, där fantasin får utgöra ett alternativt sovjetiskt Moskva, så som staden skulle kunna ha sett ut.

När Stalin på 1930-talet påbörjade den stora rekonstruktionen av Moskva hade han storslagna planer på hur han skulle förvandla den gamla medeltida staden till en modern och monumental kommunistisk världshuvudstad. (Detta går förslagsvis att läsa om i Karl Schlögels 700-sidiga bok Terror och dröm som kom på svenska i vintras.)
En del av planerna realiserades, som den rikt utsmyckade tunnelbanan, och de sju pyramidliknande skyskraporna som idag kännetecknar Moskvas skyline och vars arkitektoniska stil har fått namnet Stalingotik.
Men de mest galna idéerna med extremmonumentala byggnader blev aldrig uppförda, däribland det planerade ”Sovjeternas palats” som skulle bli världens högsta skyskrapa och toppas med en Leninstaty större än Frihetsgudinnan.

Till och med Molotov, annars känd för att ha varit Stalins trognaste hund, ska ha protesterat mot planerna på Sovjeternas palats. ”Det var en idiotisk idé. Lenins huvud skulle försvinna bland molnen och bara fötterna skulle bli synliga” menar han i alla fall långt senare i sina memoarer.
Men i filmen har denna Stalins totalitära drömstad skapats digitalt, inklusive med Sovjeternas palats där diktatorn själv i en scen står på sin balkong och blickar ut över världen och det för honom osynliga folket.
Verklighetsfrånvarande.

Per Leander

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.