Presidentvalet i Egypten. ”Vänstern ska inte utkämpa islamisternas strid”

24 maj 2012

Fokus, Förstasidan, Nyheter

Egypten går till presidentval. 23-24 maj startade första omgången och eftersom ingen förväntas få egen majoritet, kommer valet att gå till en andra omgång. Ingen kan förutse valresultatet i Egypten, skriver Al Ahram online. De flesta medborgare uppger att de inte har bestämt sig. Social rättvisa, frihet, arbete och bröd står fortfarande högst på allas kravlista. Sholeh Irani har talat med socialisten Alaa Shukrallah i Egypten per telefon för att höra hans analys av läget. Han varnar för vänsterns brist på visioner och menar att denna tidpunkt i Egyptens historia är avgörande, inte bara för Egypten utan för hela regionen.
Alaa Shukrallah kommer direkt från ett möte. 277 nya fackföreningsorganisationer behöver en ny oberoende paraplyorganisation, och Shukrallah ledde diskussionerna kring denna planering.
– Egypten befinner sig i en extremt komplicerad period. Medan allt annat händer har 277 nya fackföreningar bildats sedan Mubaraks avgång.

Dr Alaa Shukrallah är en känd vänsterprofil, aktiv inom arbetarrörelsen och en av grundarna av Socialist Popular Alliance-partiet.
– Vårt parti som är en koalition av mindre partier och en rad individer, bildades efter revolutionen och lyckades registrera sig tre dagar innan valkampanjen startade. Ändå fick vårt parti i koalition med några ungdomsorganisationer tre procent av rösterna. Idag har vi mer än 10 000 medlemmar och växer hela tiden.

Första omgången av presidentvalet äger rum 23-24 maj. Detta val är historiskt av flera skäl. Det är det första fria valet på decennier, men det avgör också om den politiska makten ska monopoliseras av islamisterna. Innan vi går in på frågan om presidentvalet och vänsterrörelsens ståndpunkt, vill Shukrallah ge en bild av situationen för att Internationalens läsare ska få en bättre inblick i läget.
Shukrallah förklarar att en splittring bland revolutionens krafter ägde rum dagen Mubarak avgick, men även de styrande fick möblera om sina krafter.
– En ny politisk koalition bildades när den revolution som sparkades igång av den del av medelklassen som hyser demokratiska vänsterideal och som senare i februari fick massivt stöd av arbetarklassen, lyckades tvinga Mubarak att avgå. När USA, Israel och kapitalägarna i Egypten samt regionen insåg att Mubarak inte längre kunde tjäna deras intressen, kom de på en annan lösning. Brödraskapet med salafisterna med på ett hörn, med stöd från reaktionära gulfstater, fick bromsa folkets revolution, medan armé och säkerhetstjänst fick uppgiften att garantera säkerheten och hålla ihop maktapparaten.

I januari 2012, vid årsdagen av revolutionen, kallade vänster- och ungdomsrörelsen och liberaler till demonstrationer runt om i Egypten. Gatorna stormades av fler människor än under själva revolutionen, trots att Brödraskapet och armén bojkottade. Det var denna händelse som ingav hopp och visade att de sekulära krafterna trots allt har en stor mobiliseringsförmåga.
– Men problemet är att denna rörelse nu är splittrad och saknar en klar politisk vision. Parlamentsvalet återspeglade denna splittring mycket tydligt. Islamisterna fick 70 procent av rösterna. Man måste förstås inse att Egyptens revolution var en stadsbygdens revolution. Det var folk i landsorten där majoriteten bor som röstade på islamisterna. Och folk i stadens slumområden röstade också på salafisterna, säger Shukrallah.

Han anser att efter detta val ägde en avgörande splittring rum mellan armén och USA å ena sidan, mot Brödraskapet. Islamisterna med majoriteten av rösterna förstod att tiden var inne för att ta över Egypten helt och hållet.
– Brödraskapet är en regional och global rörelse. De har ambitioner att styra hela regionen. Syrien är ett viktigt mål för dem efter Egypten. Därför bröt de sina löften till armén och USA som innebar att nöja sig med parlamentet och inte ta över presidentposten. De siktade på presidentposten. Här startade splittringen mellan armén och Brödraskapet.
– Brödraskapet började få aptit på att svälja hela kakan själva och utesluta armén från makten. Detta är för stort för Brödraskapet att svälja. Och det är just denna tidpunkt och denna splittring inom den centrala makten som är viktig för vänstern och den demokratiska rörelsen att använda, anser Shukrallah.

Alaa Shukrallah säger sig vara övertygad om att vänsterrörelsen samt den breda demokratiska rörelsen befinner sig vid en historisk vändpunkt och måste agera.
– Det är nu, i skuggan av den allt mer ökande konflikten mellan militären och Brödraskapet om makten, som vi måste ha en klar vision och strategier för att leda vår rörelse och uppnå dess mål. Vi har två despotiska och tyranniska motkrafter och det ingår inte i vårt intresse, eller i våra uppgifter, att bistå armén med att bli av med Brödraskapet eller att kriga mot armén för att Brödraskapet ska ta över makten själv.

Alaa refererar till våldsamma sammandrabbningar mellan en del islamister, däribland salafisterna, och armén vid Abbassia-området i Kairo. Vänsteraktivister anslöt sig för att kämpa mot militären och försvara islamisterna. En del bland vänstern, som Revolutionary Socialists, skriver nu debattartiklar om vikten av att alliera sig med ”folket” även om de är salafister.
– Några av mina egna kamrater gick dit för att solidarisera sig med fundamentalisterna mot armén. Det här är inte vår uppgift. Det handlar om samma krafter som är bland de mest reaktionära i landet, de som startade det sekteriska våldet mot kristna och vänstern. Vi ska inte ta deras sida. De här är lika fascistiska som militären. Och vänstern ska inte behöva välja mellan två fascister. Vi ska kämpa vår egen kamp.

Istället för att delta i sådana händelser ska vänsterrörelsen skapa en grund för kampen för social rättvisa och inte låta sig utnyttjas av mörka krafter för att bli av med andra, understryker Shukrallah.
– Det är nu som vi måste bilda en koalition av vänster och liberaler (som i egyptiska sammanhang motsvarar socialdemokrater) mot nyliberaler som representeras av militären och Brödraskapet.
– Vänstern måste ha egna klara strategier för sin kamp. Jag är inte emot samarbete med demokratiska religiösa krafter som är revolutionära. Vårt parti gick faktiskt i koalition med sådana ungdomsgrupper under parlamentsvalet. Men jag är helt emot varje form av samarbete eller stöd till fundamentalister, även om de säger sig vara revolutionära i vissa frågor.

I onsdags gick Egypten till sitt första fria presidentval efter Mubaraks fall. Istället för en enda kandidat finns det nu 13 kandidater att välja mellan. De kandidater som enligt opinionsundersökningar har största chansen är Brödraskapets Morsi samt den före detta Brödraskapsledaren Abolfotoh, som gick ur Brödraskapet för ett år sedan men anses dela rörelsens ambitioner. Han har fått salafisternas stöd inför presidentvalet. Från andra blocket finns det två favoriter, Amr Mussa, före detta utrikesminister, samt militärens och Mubaraks sista premiärminister Ahmed Shafiq som hittills har stort stöd. Någon av dessa två kommer att ställas mot en av islamisterna, säger de flesta. Från vänstern är det al-Hariry, en känd arbetarrättsaktivist från Socialist Popular Alliance. Khaled Ali, en modig populär advokat nominerad av sociala organisationer samt den omtyckta nasseristen Hamdin Sabbahi som har fått överraskande stort stöd bland väljarna.

Shukrallah tycker att vid första valomgången ska vänstern stå bakom en gemensam kandidat, och den som har största chansen. Personligen tror han att nasseristen Sabbahi är en sådan kandidat.
– Han är demokrat, öppen mot andra ideologier och kämpar för social rättvisa, säger han. Men i den sista fasen av presidentvalet, där det kommer till val mellan Brödraskapets kandidat och kanske Amr Mussa, ska vänsterrörelsen stödja Mussa, det är Shukrallahs bestämda åsikt. Det är det enda sättet att se till att landets högsta politiska post inte hamnar i Brödraskapets händer. Shukrallah och många inom hans parti har denna åsikt, men partiet har inte bestämt sig än, och det finns motargument, påpekar han och fortsätter:
– Amr Mussa var visserligen en minister från Mubaraks regim men han var alltid mer eller mindre självständig, han är känd för att vara någorlunda demokratiskt tänkande, inte korrupt. Vi har inget annat val nu än att stödja den kandidat som inte förstärker fundamentalisternas makt, utan försvagar den. Vi måste nu ställa oss bakom de som inte stödjer autokratiska krafter och öppnar möjligheten för ett mer demokratiskt samhälle.
– För om vi får Brödraskapet på presidentposten, då går vi in i en mörk period av kalifat i Egypten, och efter Syriens kollaps kommer vi att ha en stark koalition av dessa krafter i regionen. Alla spår av demokrati kommer att krossas och då måste vi säga adjö till demokratin för kommande decennier. Jag vill inte det! Vi är inte där än, vi kan hindra det.

Vad kan socialister i Sverige göra för att stödja vänstern i Egypten?
– Solidaritet för det första. Bilda solidaritetsnätverk, skapa forum för diskussioner så vi lär av varandra. Med allt som händer i Europa och den antikapitalistiska kampen, kan vi tala om Internationalen idag mer är någonsin!

Text och foto: Sholeh Irani

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.