Här går vi!

Med fortfarande en aning eldheta kinder och lite småtunga ögonlock efter Valborgsnatten vandrade vi ut i förstamajstaden vid hyfsat gott mod. Somliga hade svarta hattar och putsade skor, andra nöjde sig med en röd nejlika till vänster om hjärtat.
Vi kom från alla håll och världsdelar. Några gick tysta och andra skrek. Det var som vanligt med andra ord. Och solen log mot oss och humlorna brummade välvilligt. Och många åt en glass medan andra gömde ögonen bakom mörka glas.
En dag per år händer detta. Att vi sluter upp. Och varje år är förstamajtåget som att slänga sig i en lagom sval sjö en het sommardag för den av det ständiga Alliansdravlet överhettade hjärnan. Plötsligt talar alla runtomkring samma språk, på ett ungefär, och förstår vad vi säger. Det finns alltså tydliga bevis här och nu på att den tredje statsmaktens konsensusspridande ryggdunkande – om att så här tycker vi idag i Sverige och varsågod köp en teppanyakihäll du också – inte har lyckats. Det finns fortfarande en hel drös av människor som tänker själva och inte följer den nyliberala strömmen. I ett Sverige där det blir en stor nyhet av forskning som visar att journalisterna röstar på Miljöpartiet (inte för att det skulle vara alldeles för mjäkigt och kappvändigt, utan för att det skulle vara alldeles för mycket åt vänster för de åt höger som alltså kan sägas vara mer än måttligt konspirationsteoretiska) är det en ganska skön känsla.
Här går vi, och vi har inte anpassat bort oss. Men inte är vi särskilt högröstade heller. Det är kanske för att sambaorkestern inte är med i år. Tydligen tyckte ledningen att det störde slagorden. Men det är ju tvärtom. Utan dans: tunna röster och mindre mod. Det är ett tystare tåg än vanligt. Så vi går där och kommer på oss med att längta efter en stadig rytm att flyta fram till.
Sedan talar Jonas Sjöstedt om allt det viktiga som behöver göras och får applåd efter applåd från ett soldränkt Kungsträdgården där alla försöker komma åt en promenad under körsbärsträdens slående härlighet – även flockarna av japanska turister. De har fullt upp med sina kameror och applåderar inte åt drömmen om ett Alliansfritt Sverige.

Text och foto: Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.