Grekland i avgörandets tid

25 maj 2012

Ledare

Greklands moderna historia är kantad av dramatik; från den långa självständighetskampen mot turkarna på 1820-talet, över den nazistiska ockupationen under andra världskriget och det därpå följande inbördeskriget till den av USA understödda militärkuppen 1967. Vid flera tillfällen har det grekiska folket nödgats göra motstånd mot utländska stormakter och inhemsk överklass Dagens ekonomiska kris är således inte första gången som det grekiska samhället skakas av häftiga konvulsioner ända ner i sitt rotfäste.

”De vill att vi ska ge dem en fasad av trovärdighet för en politik som i valet tappade all legitimitet”. Det är ledaren för vänsteralliansen Syriza, Alexis Tsipras, som uttalar sig efter att alla regeringsförhandlingar gått i stöpet och presidenten tvingats att utlysa nyval till den 17 juni. Efter det ordinarie valet 6 maj har Syriza – med 16,8 procent och näst största parti – seglat upp som en avgörande maktfaktor och den starkaste partipolitiska kraften som motsätter sig den nyliberala häxbrygd som trojkan EU-ECB-IMF pådyvlat Grekland. Som alternativ för Syriza fram ett fempunktsprogram, under mottot ”En vänsterregering för ett vänsterprogram”:
– Stopp för alla nedskärningar av löner och pensioner.
– Stopp för alla attacker mot fackliga rättigheter.
– Ett slut på riksdagsmännens immunitet och en valreform.
– Statlig kontroll över bankerna.
– En offentlig revision av statsskulden och inställelse av alla återbetalningar till dess denna är genomförd.

Den politik som Syriza för fram har efter valet ytterligare stärkt dess ställning och i flera opinionsundersökningar är man nu största parti. Beklagligt nog har inte andra radikala vänsterkrafter hörsammat Syrizas uppmaningar till vänsterenhet. Inför nyvalet 17 juni planerar såväl kommunistpartiet, KKE, som den antikapitalistiska alliansen, Antarsya, att gå fram med egna kandidaturer. Framför allt det stalinistiska och sekteristiska KKE har uppvisat en mycket hätsk attityd gentemot Syriza där KKE:s krav om ett omedelbart utträde ur eurozonen överordnas de brännande dagskrav som Syriza formulerat och framläggs som ett argument till att inte samarbeta.

I den avgörandets tid som nu Grekland randas är det av nödvändighet att masskampen trappas upp, att vänsterkrafter kan enas och att Europas arbetarklass betydligt mer påtagligt dras in och solidariserar sig med grekernas kamp i konfrontation med kontinentens rådande maktstrukturer – utan arbetare stannar Europa!

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.