Sliskigt, Hallström!

10 april 2012

Film, Förstasidan, Kultur


Lagom till påsk går Lasse Hallströms nya film Laxfiske i Jemen upp på landets biodukar. Filmen bygger, liksom flera av Hallströms produktioner, på en bästsäljande bok. Det märks. Den rättar lydigt in sig i ledet bakom Ciderhusreglerna, Chocolat och Sjöfartsnytt som ännu ett överdrivet sliskromantiskt drama utan udd. Den kommer inte någonstans i närheten av Lasse Hallströms två mästerverk: Mitt liv som hund och Gilbert Grape. Filmer där han lyckades med konststycket att vara nostalgiskt sorgset romantisk utan att för den skull ramla i det patetiska träskets dyigt skimrande överdrifter.
Det rör sig alltså den här gången om en glossigt filmad historia. En nördig fiskeforskare som blir övertalad att delta i ett gigantiskt laxfiskeprojekt som en mycket religiös, men ändå lite tokroligt frispråkig jemenitisk shejk vill genomföra och som brittiska regeringen vill använda för att täcka över misslyckade insatser i regionen. Självklart finns där en snygg tjej på central plats i handlingen. Vid ett tillfälle har hon en så snäv kjol att det blir rent löjligt, hon måste snarast paddla sig fram med fötterna, utan att röra låren överhuvudtaget.
Den enda rollfiguren som tycks vara någotsånär rolig att gestalta är regeringens presschef – en kvinna med grovt språkbruk och utan moraliska skrupler. Men också hon är rent ut sagt för mycket. Det är helt enkelt inte trovärdigt. Bara platt och tårögt ljuvt tonsatt. Några repliker här och var lyser upp lite. Men annars; stillestånd.
Mest otroligt är att i dessa dagar göra en film med Jemen i namnet utan att beröra revolutionen. De vanliga terroristsabotörerna finns med, men fokus ligger på kärlek och lax. En skådespelare som Ewan MacGregor borde kunna välja med mer omsorg och undvika en så lealös film. Men det är väl så att filmerna med ryggrad inte drar in mest pengar, och den Hollywoodiserade Lasse Hallström verkar vara en som satsar på säkra kort utan risk. Men att måla rosenskimrande och putslustigt menlöst borde vara en större risk än att göra något riktigt bra av en historia som visar på de ojämlika förhållandena i världen och det faktum att människoliv för de styrande ofta bara har ett värde rent PR-mässigt.
Emma Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.