Krönika:Det vilda livet på Södermalmsbussarna

02 april 2012

Förstasidan, Krönika, Opinion

Det heter att vissa personliga drag – positiva som negativa – förstärks när man blir till åren.
Stämmer detta så måste jag ha varit en ovanligt småsur och allmänt grinig rackare som liten.
Har nämligen upptäckt under senare år att en kort resa från Rosenlundsgatan till Gullmarsplan och arbetet på Internationalen kan få humöret att halka snett redan kring åttasnåret på morgonen.
Man går till bussen.
På trottoaren, ty så är seden åtminstone på Stockholms Södermalm.
Redan börjar den lilla grinollen krypa fram i en.
Cyklisterna!!!

Vid övergångställen stannar bilarna i nittio fall av hundra när man ska korsa gatan – även om det inte finns trafikljus. Men cyklisterna, inte en tanke, de blåser på även om det är tio personer med pensionärsmoped som befinner sig på vägbanan.
Nu är det är ju så att de hjälmförsedda fantomerna inte bara har en benägenhet att cykla på gatan, utan i allt större utsträckning brakar fram på trottoarerna. Där kryssar de mellan kryckor, rullstolar, barnvagnar, små hundar…

Efter tre minuter kommer fyrans buss.
Att ta sig bakåt i bussen går inte, den är blockerad av barnvagnar av storlek femtiotals-amerikanare. Helt uppenbart pågår det en barnvagnstävlan bland lattepimplarna som snott Söder från oss gamla söderbor.
Nåväl, man bökar sig fram mot en sittplats.
Visst, det finns lediga sittplaster.
Men de är i allmänhet ockuperade av ett antal megaväskor eller kånkar i varierande storlek. Att flytta på dem för att ge plats åt folk som står finns det inte tanke på.
Och när man står där i hopp om en stund till tystnad och eftertanke, så drar det igång från alla hörn.
Mobilerna.
– Han sa ba.
– Nej han sa inte ba, han sa baba.
– Va sa han baba, han är inte riktigt ba…
– Vilken typ ba…
Nu är det inte bara den yngre generationen – de så kallade fjortisarna – som dragit igång utan även den äldre generationen drar på för full hals.
– Ja, jag befinner på bussen.
– Fyrans buss.
– Jag är på jobbet om tre minuter.
Eller
– Glöm inte köpa mjölk innan du kommer hem.
– Nej inte den röda.
– Nej skärp dig inte den lätta.
– Du vet väl efter alla år att jag dricker mellanmjölk.
Så går tretton minuter i en 63-årings liv.
Det är inte utan att man är mer att likna vid surmjölk när man kliver av.

När man åker hem upprepas 13 minuter av lång dags färd mot natt.
Så för att befria Internationalens läsare från detta surkart, meddelas att från och med första april går jag på en månads semester och fyra månaders tjänstledighet.
Återkommer om gudarna och hälsan står mig bi den första september. Då ska jag köpa vingar för pengarna och flyga till Internationalen.
Ersättaren är ett välbekant namn för Internationalens läsare. Per Leander.
Välkommen Per!! Och tack för mig på ett tag.

Kjell Pettersson 63 år, börjat från botten och stadigt grävt mig nedåt.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.