Fisken vi äter – varifrån kommer den?

03 april 2012

Analys, Förstasidan, Nyheter

I början av mars i år hölls ett seminarium i Stockholm angående EU:s fiskepolitik. Arrangör var miljöpartisten och havs- och fiskepolitikern Isabella Lövin som bland annat vill få igenom en djupgående reformering av EU:s externa fiskeripolitik, rapporterar nyhetssajten Europaportalen. Vid seminariet fanns representanter från alla läger på plats. Riksdagspolitiker, NGO-representanter från Mauretanien och småskaliga fiskarorganisationer, EU-kommissionens generaldirektorat för fiske och fartygsägarna i intresseorganisationen Europêche. Att frågan om EU:s internationella fiskeavtal är komplex stod snart klart och det visade sig att det råder delade meningar om huruvida fiskebåtar från EU-länder ska få fortsätta att fiska i främmande vatten.

Vi föredrar att vår fisk säljs genom EU-avtal hellre än till Kina, Ryssland eller genom privata avtal. Med ett EU-avtal har vi Europaparlamentet och EU-kommissionen samt ett starkt civilsamhälle som vi kan diskutera problem med. Med ett kinesiskt avtal eller ryskt finns det inget motsvarande. Vi väljer det dåliga före det värsta, sade Nedwa Moctar Nech, koordinator för Mauretanie 2000, en organisation för kvinnor i fiskeprocessindustrin i Mauretanien.
Enligt hennes önskan skulle EU bidra med pengar för lokal utveckling av fisket.
Stefaan Depypere, direktör på EU-kommissionens generaldirektorat för fiske, menade att EU har haft det svårt att villkora hur EU:s fiskepengar ska användas av mottagarländerna.
– Välkomna till problemen att faktiskt försöka förhandla i denna fråga och till problemet där en regering säger: ”Vi är en självständig nation: ska ni försöka styra oss igen och säga vad vi ska göra”, sade Stefaan Depypere.

De viktigaste delarna i kommissionens förslag går ut på att få fram en total informationsbild över hur mycket fisk som tas upp i de olika fiskevattnen. Att få hela bilden är avgörande för att vara säker på att det inte sker ett överfiske som riskerar en utarmning eller framtida kollaps av fiskebestånden, menar kommissionen.
Andra angelägna frågor för kommissionen handlar om situationen för mänskliga fri- och rättigheter, samt att täppa till kryphålen som idag möjliggör för att exempelvis ett EU-fartyg flaggar om och fortsätter fiska när EU-kvoten är full.

Riksdagsledamoten Jens Holm (V) var den i politikerpanelen som hade den mest kontroversiella ståndpunkten. Han vill att alla EU-båtar ska sluta fiska i främmande vatten och dra sig tillbaka till Europa. Istället ska EU via sin biståndsbudget stödja uppbyggnaden av en lokal och modern fiskeindustri, menar han.
I övrigt fanns det en samstämmighet mellan regeringspartierna och oppositionen om att avtalen måste reformeras och att EU-kommissionens förslag är en lovande start för detta.

Arrangören Isabella Lövin hoppas att få ledamöterna i Europaparlamentets fiskeutskott att acceptera en djupgående reformering av EU:s externa fiskeripolitik. Hon arbetar just nu på en utredning/rapport, vilken är ett svar på kommissionens meddelande. Denna är snart klar och lämnas till utskottet den 21 mars.
– Sextio procent av den fisk som konsumeras i EU kommer ifrån områden utanför unionen och vi vet väldigt lite om på vilka villkor den fisken har blivit fångad. Det är en sak jag kommer att ta upp i min rapport, sade Isabella Lövin.
Hon vill också försöka få till stånd en klausul i grundförordningen om att fiskeavtalen måste respektera de mänskliga rättigheterna.
Diskussionen i EU-parlamentet och främst i fiskeutskottet fortsätter fram till att fiskepaketet klubbas igenom i sommar under juli- och septembermötena i Strasbourg.

Faktaruta: EU har i dag tolv olika fiskeavtal med länder utanför EU. Genom avtalen tillåts 650 fiskebåtar från EU-länder mot betalning till fiskenationer utanför EU att fiska framför allt tonfisk.
Avtalen har under åren kritiserats för att vara miljömässigt ohållbara och hämmande av lokal utveckling i fattiga länder med rika fiskevatten. EU-kommissionen har lagt fram ett fiskeriformspaket bestående av tre lagstiftningsdelar varav en är grundförordningen om fiske och tre så kallade meddelanden. Paketet behandlas just nu av Europaparlamentet och EU-ländernas fiskeriministrar, i Sveriges fall Eskil Erlandsson (C).

Liza Ahnland

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.