Nytändning i Dorotea

25 mars 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Ockupationen av sjukstugan i Åsele lades ner i måndags efter löften om en ny och mer välutrustad akutbil. Men i Dorotea vägrar ockupanterna att ge sig utan fullgoda lösningar. Där leder utvecklingen till nytändning och ockupanterna tänker inte ge sig förrän kraven uppfylls.
I tisdags svarade Eli Näslund i ockupantmobilen, då var det på dagen åtta veckor sedan sjukstugan hamnade i händelsernas centrum.
– Ja, det är helt otroligt! Och vi är alla eniga om att vi ska fortsätta. Vi tar med oss kaffetermosar hit och skojar och pratar så att vi ska hålla modet uppe, säger han innan han lämnar över telefonen till Margareta Dahlqvist som varit ute och rört lite på sig, fått lite luft. Hon bekräftar att ockupanterna ingalunda har gett upp:
– Vi fortsätter att gräva och leta och lobba och jag var nere i Stockholm förra veckan när det var interpellationsdebatt i riksdagen. Mest för att visa att vi är på gång.

Vad som händer på kommun- och landstingsnivå är svårt att säga tycker Margareta Dahlqvist, möten planeras men inget är riktigt bestämt, i alla fall inget som når ut till ockupanterna.
– Det största för oss är ju att Åsele gått med på en utökad akutbil och avslutat ockupationen. Det känns lite trist men det blir faktiskt bara mer bränsle för vår del. De säger att de stöttar oss, men det känns ju lite som att luften har gått ur där, säger hon och menar att det finns risker med att gå med på något som bara är lite bättre, då kanske det förblir så. Hon suckar när hon tillägger att det väl snart bara är Dorotea kvar som fortsätter kämpa. Att det är så tror hon beror på att ockupanterna i Dorotea har kommunpolitikernas stöd:
– Vi har fått politikerna att gå med på att inte köpslå.
Men sucken betyder inte uppgivenhet. Margareta Dahlqvist understryker att den avslutade ockupationen i Åsele bara gjort ockupanterna i Dorotea ännu mer förbannade: varför ska man nöja sig med något halvdant som bara ser bra ut på papper? För de lösningar som landstingspolitikerna kommer med fungerar inte i praktiken. Margareta Dalhqvist kan ge flera exempel. Hon säger att politikerna kastar ut köttben och hoppas att ockupanterna ska köpa det:
– Men vi har ingenting kvar, så vi förlorar ingenting genom att fortsätta.
Stödet från folket runt om i landet fortsätter också:
– Folk undrar hur de kan ta bort något så viktigt som akutvård när det inte finns något annat alternativ. Vi fortsätter att hitta nya vägar att påverka politikerna, leta information och att visa på problemet. För det är ju inte fyra vårdplatser det gäller, det är en välfärdsfråga. Det kommer att ske nedskärningar nästa år, och nästa, och nästa. Men de kan ju inte spara på något som inte finns.

Medan vi pratar hörs sorl och skrammel från de andra ockupanterna och trots det mörka framtidsscenariot verkar Margareta Dahlqvist inte alls ha tappat hoppet:
– Tjuriga äro vi norrlänningar! Vi håller ångan uppe. David mot Goliat du vet. Det vet vi hur det slutade. Det känns som att vi har fått en nytändning på något vis.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.