Moderat soppköks- samhälle

24 mars 2012

Förstasidan, Kommentar, Nyheter

Stadsdelen Högalid på Södermalm i Stockholm. En vinterförmiddag i februari sitter jag på fyrans buss och småglor genom fönstret. Vi kommer till Hornstull. Insvept i bussens värme tittar jag ut genom fönstret och där står de i kylan. Utanför Frälsningsarméns lokaler på Långholmsgatan i väntan på att folket av ”blod och eld” ska öppna och bjuda på värme, kaffe och kanske en smörgås efter nattkylan. Det går någon månad och media vet att berätta att ”paret” Reinfeldt sålt villan i solsidans Täby. 3,5 miljoner har blivit 7,1 miljoner. Den nya bostaden har prislappen 5,5 miljoner. Mellanskillnad 1,6 miljoner.

I Västerbottens inland ligger Dorotea. Där går ockupationen av den nedläggningshotade vårdcentralen in på sin sjunde vecka.
I det privata vård- och skatteparadiset Attendo beräknas direktör Borelius kamma hem in över en halv miljard vid en försäljning, efter att med regeringens goda minne plundrat skattebetalarna. Hans syster Maria Borelius var moderat minister i 8 dagar innan det visade sig att hon var skattefifflare och på den svenska västkusten drev sommarnöje i aktiebolagsform med sådana ”förtroendeingivande” namn som AB Månsken och AB Solsken.
Ibland faller inte äpplet långt från päronträdet.

Ängelholm ligger i Skånes inland. Där diskuterade de politiskt ansvariga i kommunen besparingar. Det förslag man efter – får vi förmoda – åtskilligt grubbel kommit fram till är om det var vettigt att de boende på Åshaga vårdboende i Hjärnarp skulle ha smör på skorpan.
Det befanns inte vettigt. Smöret försvann och i samma veva också fruktfatet.
Efter omfattande protester har nu smöret och fruktfatet kommit tillbaka.
Däremot ska enhetscheferna få avgöra om de äldre kan få Provivadryck även om ordination saknas.
Den 12 mars meddelas att under förra året betalade riksdagen, eller rättare skrivet de icke tillfrågade medborgarna, ut 63,3 miljoner till före detta ledamöter som inte fått något nytt jobb. Beloppet är större än någonsin, skriver tidningen Riksdag och departement.

För någon vecka sedan damp nyheten ner om att 2006 var det två av tio arbetslösa som inte fick någon ersättning alls. Nu, efter högerregeringens medvetna söndertrasning av a-kassan, ser läget ut som följer. I medeltal var 356 164 människor arbetslösa mellan januari och november 2011. Av dem får 82 372 en a-kassa på maxbeloppet 680 kronor/dag.
140 262 får ingen ersättning alls.
80 000 fick enbart grundbeloppet. 4 900 kronor i månaden i aktivitetsersättning, försök att leva på det den som kan.
Vi återvänder till riksdagsmännen som lagt av. För dem – till stor del samma människor som via politiska beslut bestämt att 140 000 inte ska någon a-kassa alls eller leva på 4 900 kronor i månaden – finns en så kallad garanti som ger dem 80 procent av riksdagslönen i ett år för att inte göra någonting. En riksdagsledamot tjänar idag 57 000 kronor i månaden, innan skatt. Med andra siffror. Under ett år kan dessa så kallade folkvalda få 45 000 kronor i månaden efter skatt.
Efter det gångna friåret minskas beloppet stegvis. Men lik förbenat finns det kvar.

Några nedslag i klassamhället Sverige.
Till det kan fogas mycket mer. En avtalsrörelse för i första hand de kvinnodominerade förbunden står för dörren. En så kallad jämställdhetspott på omkring 100 kronor har fått Svenskt Näringsliv att resa ragg och bestämt avvisa förslaget.
Ett Svenskt Näringsliv som inte yttrar ett ord när de fyra storbankerna kammat in 200 miljarder i vinst sedan 2008. Samma banker som har sparkat mellan 5 och 6 000 under de senaste åren eller kommande. En inte alltför djärv gissning är att kvasten går nedåt, det vill säga att det är i första hand de kvinnliga kontoristerna eller kassörskorna som ryker.
Nya rapporter kommer om barnfattigdomen. Några exempel är på sin plats. I Rosengård lever 71 procent av barnen i vad som kallas ”ekonomisk utsatthet”. Man behöver inte mycket till fantasi för att förstå vad det innebär för barnens möjligheter i nuet och i framtiden. I Stockholmsförorterna Rinkeby/Kista är motsvarande andel 51 procent och i Göteborgsförorten Angered 50 procent.
Hemma i Täby hos Reinfeldtarna och i grannkommunen Danderyd är läget mycket ljusare. 6 procent av barnen och ungdomarna lever i fattigdom.
Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdomen dimper ner. Av den framgår att allt fler barn i Sverige växer upp i fattigdom. Vad som var 220 000 år 2008, har växt till 248 000 året efter. Det vill säga att 13 procent av barnen lever i familjer med antingen låg inkomststandard, eller som är beroende av försörjningsstöd.
Som extra glasyr på denna klassamhällsbakelse som regeringen bakat kan tilläggas att ungdomsarbetslösheten för de mellan 16 och 24 år pendlar mellan 23 och 27 procent.

Förvisso, Sverige har alltid varit ett klassamhälle men sällan så öppet, naket, vidrigt och brutalt som nu.
Till detta kan tilläggas åtskilligt mer för att göra bilden ännu tydligare.
En regering och en socialdemokrati som säger ja till en finanspakt som kommer att krama ytterligare saft ur Europas ungdomar, arbetslösa, nyfattiga, industriarbetare och välfärdsarbetare…
En regering som säger ja till vapenexport till en av världens värsta diktaturer, Saudiarabien, och säger nej till ett så beskedligt krav som att höja a-kassan.
Och nu visar det sig att Bildt och Lundins spillolja kletat av sig på 13 andra ministrar, med firma Borg och Reinfeldt i spetsen

Man kan tycka, och det med en viss rätt, att detta sammantaget borde skapa ett drömläge för socialdemokratin. Visserligen stiger opinionssiffrorna i samma takt som partiledningen tiger och vägrar ge några klara besked om vilken politik man kommer att driva.
Men det som vi vet från tidigare ställningstaganden räcker.
Ja till vinst i vården, ja till finanspakten, en partiordförande som förespråkar mer kärnkraft, ja till avregleringar och privatiseringar, ja till vapenexport… och ständiga uppmaningar till dialog med näringslivet. En dialog som med tanke på tidigare erfarenheter är en envägskommunikation där näringslivet sätter villkoren, politikerna verkställer. Eller om man vill uttrycka det mer drastiskt så är det som att låta en tandlös mus slåss med en tiger.
I övrigt kan konstateras att socialdemokraterna och i första hand Anders Borg för en evig träta om sysselsättningsgraden ökat med 0,2 eller minskat med 0,2 procent. Ska de fortsätta är det uppenbart att riksdagens talmän måste ha väckarklocka med sig till riksdagsdebatterna, för att inte tala om väljarna och de enligt den senaste statistiken 404 000 arbetslösa.

Allt detta, och frånvaron av ett alternativ som går till storms mot klassamhället, borde skapa förutsättningar för en nytändning för förespråkarna för en demokratisk socialistisk röst. I det arbetet får ingen möda sparas och broar måste byggas kring konkreta kampkrav som tar sig utgångspunkt inte bara i politiska paroller, utan som syftar till att om möjligt återskapa den i många fall avsomnade medlemsaktiviteten, främst inom fackföreningsrörelsen.
Om inget görs kommer det inte vara 20 personer utanför Frälsningsarméns lokaler på Långholmsgatan i Stockholm nästa vinter, utan 100.
Kjell Pettersson

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.