Kapitalet behöver alltid äta mer

10 mars 2012

Förstasidan, Nyheter, Reportage

Katasalen på ABF-huset i Stockholm var mer än fullsatt i söndags. Trots att solen sken, snön hade smält bort och luften andades vår. Det berodde på kvinnan som stod framme vid podiet. Hon som strök det gråa håret till rätta och vägde orden. Det var ord och inga visor när den amerikanska forskaren och samhällsdebattören Susan George besökte Sverige för att tala om sin nya bok, Deras kris, våra lösningar, och delta i ett seminarium om Europas kris och framtid. Bilden som målades upp var en av demokratins upplösning till förmån för kapitalets diktatur. Trots detta ingavs ett visst hopp.
Det ska handla om kriser. Om klimatkrisen och finanskrisen. Susan George är en av förgrundsgestalterna för Attac och hennes skarpa intellekt gör att organisationens motto ”En annan värld är möjlig!” får substans. Substans får också ordet ”kris” när dagens moderator, journalisten Kajsa Ekis Ekman, inleder sin presentation med en beskrivning av situationen i Grekland. Hon är delaktig i sammanställningen av en bok om krisens Grekland och hon beskriver det som ett land som får allt större brist på demokrati, ett land i depression där människorna är deprimerade.
– Plötsligt har de unga, välutbildade människorna ingen framtid. Det är väldigt, väldigt hårt, säger hon och lägger till klimatkrisen och den så kallade Peak Oil, hur osäker framtiden är. Sedan välkomnar hon Susan George som utbrister: ”Tack för att ni kommer på en söndag!”.

Boken som Karneval förlag nu ger ut är den andra av Susan George som kommer ut på svenska. Men titeln författare bör läggas till hennes meritlista, hon har skrivit 16 böcker. I den senaste försöker hon visa hur världen organiseras idag ur ett maktperspektiv. Hur finansvärlden kommer först, människorna som utgör samhällets sociala bas sist.
Hennes språk är fyllt av ekonomiska termer och ibland är det svårt att hänga med, men essensen i det hon säger är inte det minsta otydlig: bankerna investerar hit och dit över huvudet på folket som nås av dessa investeringar:
– Det går från pengar, till pengar, till pengar, det går aldrig genom produktionsledet, säger hon och beskriver hur samhället tar order från finansväsendet:
– I länder som tidigare var stolta över sin demokrati finns det mindre och mindre av den varan. Finansväsendet dikterar vad regeringarna får och inte får göra.

Den sista cirkeln i hennes idé om makten är den som utgör miljön, den som hon menar egentligen borde vara den första, den som allt organiseras utifrån.
– Vi har fått organiserandet av världen helt om bakfoten, säger hon och talar om en antropocen tidsålder, en era då människan har makt att påverka jorden och hela atmosfären. Detta på grund av att vi lever i en värld där finansväsendet ger order till samhället, inte tvärtom.

Susan George talar om finanskrisen, klimatkrisen och kriserna när det gäller social ojämställdhet, mat och vatten. Hon talar om migrationsfrågan och om Frontex som ska ”förvalta EU:s yttre gränser” och vars budget har sjudubblats sedan organet startades 2005. Hon talar om livsmedelsspekulationen som till exempel gjorde att priset på vete steg med 30 procent en dag våren 2008 vilket ledde till att det blev hungerkris i hela världen:
– Hundra miljoner människor förpassades till de massor som är kroniskt hungriga.
Hon talar helt enkelt om det ekonomiska spelet som har folkmassorna som insats men som utförs av en liten elit – de hon kallar Davosklassen, finanstopparna.
Hon frågar sig ”vad ska vi göra för att motverka utvecklingen?” och svarar att det behövs investeringar i ekologiska projekt, en grön ekonomi i hela Europa. Det som kallas A green new deal.
– Det är inte omöjligt att ha en skatt på transnationella transaktioner, vad de än säger. Det borde vara skatt på spekulationer så att de pengarna kunde fylla en pott som kunde användas till att reparera det sociala systemet, klimatet och till klassiskt bistånd, förklarar Susan George som om det vore den lättaste sak i världen att förstå.
Den nya boken blev färdig ungefär samtidigt som den grekiska krisen slog till på allvar. Men Susan George menar att det aldrig hade behövt hända om den europeiska centralbanken hade varit ordnad på ett annat sätt. Grekland är endast tre procent av hela EU:
– Ingen tvingade Tyskland, Frankrike och Storbritannien att köpa grekiska obligationer, det följde pengarna helt enkelt.
Att tyskarna varje dag får höra i media att de hjälper grekerna menar hon är rena rama struntpratet, det handlar bara om att de tyska, franska och brittiska bankerna inte vill förlora sina egna pengar. Susan George tycker att det är fullkomligt galet att bankerna klarat sig så billigt undan finanskrisen, trots att de är ansvariga:
– Istället belönar vi de skyldiga och straffar de oskyldiga. Folket, som inte hade något med det att göra, betalar med sitt blod och sina barns framtid. Det här är också en moralisk kris. Marknaden kan inte lugnas, den måste sättas i bur. Du lugnar inte en tiger genom att slänga till den en stek.

Susan George förespråkar att bankerna ska förstatligas även om hon vet att det idag uppfattas som kätteri att säga en sådan sak.
– Vi lever i en tid då marknaden är Gud, säger hon och varnar å det starkaste för ett nytt EU-fördrag som hon menar har ett tråkigt namn – fördraget gällande stabilitet, samordning och tillväxt – men som gäller hela vår framtid. Hon kallar det för ”the austerity treaty”, åtstramningsfördraget.
– Det är en attack på allt det som arbetande människor har byggt upp under hundra år. Jag säger det här på fullaste allvar, understryker Susan George och tar upp filmen Ådalen 1931 som hon har sett flera gånger och tycker är en fantastisk film, även om hon först råkar säga 1934, året då hon själv föddes.
– Det måste vara en svensk klassiker!

Europa har ett överskott av demokrati, det tycker en finansledare enligt Susan George och hon menar att det är klart att så är fallet om man vill ha rätt att privatisera allt och göra vad man vill med arbetarna, skilja dem åt och ta bort varje möjlighet för fackförbunden att agera. Hon återkommer till fördraget, hur det är bindande och för alltid, skriver vi på det är det ofrånkomligt. Bara sättet att formulera kraven påminner henne om 30-talet.
– Man sätter tvångströja på folket. Det blir ständig åtstramning.

Kajsa Ekis Ekman påpekar att många intellektuella var snabba att tillstå att nyliberalismen var död i samband med krisen, men att bilden Susan George målar upp är en helt annan.
– Absolut, de håller på att vinna, svarar författaren som menar att ljudet från finanslobbyisterna gör att ingen lyssnar nämnvärt på sådana som henne själv och Tim Jackson (Välfärd utan vinst).
– Nyliberalismen har blivit mycket starkare. När jag började engagera mig var det mycket mera vänster. Det har förändrats. Det var helt enkelt för mycket för högern och de tänkte inte ta det längre. De förstod att de måste ta sig in i folks huvuden genom att upprepa, och upprepa, och upprepa sitt budskap. Om du säger tillräckligt många gånger att ”vi hjälper Grekland” så tror folk på det till slut. Vänstern har inte formulerat en vokabulär som går hem. Vi borde gå ut och säga att allt de säger är skräp, men det gör vi inte, vi är för artiga, säger Susan George och fortsätter i nästa andetag:
– Vi har idéerna, vi har absolut de stora massorna, men vi har inte skapat allianserna. Om någon har en miljon så upprätta ett sekretariat i Europa där alla organisationer som jobbar med de här frågorna kan samlas.
Trots allt hon sagt har Susan George ändå en positiv bild av framtiden:
– Jag hoppas att vi är på väg mot slutet på giftermålet mellan kapitalismen och demokratin. Det var ett tvångsäktenskap redan från början.

Sedan är det dags för själva seminariet där krisen och framtiden ska behandlas. Marita Ulvskog (S) talar om den oreglerade marknaden som helt gått över styr, om Anders Borgs popularitet trots att han för en stenhård nyliberal politik och om de högerextrema, fascistoida partierna som vinner stöd i Europa. Per Bolund (MP) menar att den som anser att en ungdomsarbetslöshet på 25 procent inte innebär att också Sverige befinner sig i kris är väldigt naiv. Jonas Sjöstedt (V) drar ner applåder för sina inlägg om beskattning av de rika, om att finansministern borde skicka ett tackkort till det gamla ”nej till Euronlägret”, och framförallt när han säger att vi måste säga nej till det nya fördraget eftersom det handlar om att rädda euron och bankerna, inte jobben och människorna.

Innan Susan George tappar rösten helt, hon har problem med bronkit, säger hon att hon brukade tro att de europeiska ledarna inte hade någon som helst koll på ekonomisk teori och politik, men att hon ändrat uppfattning, nu tror hon att deras inkompetens är avsiktlig.
– Det är inga problem för de som tillhör den enda procenten. Jag tror att socialdemokraterna är med på utvecklingen därför att de tror att ingen verkligen kan vilja avveckla välfärdsstaten. Men kapitalet behöver alltid äta mer.

Text och foto: Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.