Debatt: ”Vi vill behålla kollektivets styrka”

10 mars 2012

Debatt, Förstasidan, Opinion


Inlägget:
I nummer 8 behandlade Internationalens ledare de pågående förhandlingarna om ett avtal i händelse av tillfälliga och djupa kriser i samhällsekonomin. Ledaren ger en beskrivning av de kapitalistiska krisernas natur och passar samtidigt på att kritisera fackföreningens undfallenhet och svek.
Jag håller med om att det finns anledning att ha en kritisk blick, men jag tycker att Internationalens ledare skjuter vid sidan av målet. Ledarens linje missar det faktum att ett krisavtal, permitteringsavtal, eller vad man väljer att kalla det är ett starkt fackligt krav med de färska erfarenheterna av den exceptionella finanskrisen 2008-2009 i minne, då till exempel 75 000 av IF Metalls medlemmar kastades ut i arbetslöshet.

Det handlar inte om att rädda kapitalismen från dess kriser utan att försvara kollektivet från de mest brutala effekterna av dessa kriser. Den antikapitalistiska kritiken ska inte förväxlas med kollektiv försvarskamp. När inga order finns att tillverka, när lagerytorna inte längre räcker till och när det faktiskt inte finns likvida medel till löner i företagen vill vi inte stå handfallna och förlamade.
Vi vill behålla kollektivets styrka. Vi accepterar inte att kollektivet vittrar sönder och enskilda tvingas halvera sina inkomster som arbetslösa. Vi vill undvika chockterapi efter massarbetslöshet med försämrade villkor och lönenedpressning. Kort sagt, vi kräver politiska insatser. Självklart är det bättre med kollektivavtal för fortsatt anställning än massarbetslöshet.

På svensk arbetsmarknad fanns tidigare permitteringsavtal med liknade syfte och syfte. Det sades upp av SAF på 80-talet. Kapitalet ville inte längre bidra med finansiering till ett system som dämpade arbetslösheten, vilket var helt i linje med uppbrottet från klassamarbetet.
Jag tycker att avtal som förhindrar massarbetslöshet är en rimlig försvarslinje för arbetarklassen. Ser man det som en kollektiv arbetslöshetsförsäkring som arbetsgivarna rimligtvis ska betala premien till, får frågan andra proportioner.
När de kapitalistiska kriserna sargar och sårar arbetarklassen kan inte Internationalens enda svar vara att de måste avskaffas. Den politiska linjen måste kunna inrymma både en antikapitalistisk kritik och ett försvar av klassens sammanhållning.
Det finns anledning till kritik för konstruktionen av avtalet, inte behovet av det.

Jan-Olov Carlsson
Ordförande IF Metallklubben Volvo LV, Umeå

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.