Brevbärarna har fått nog!

För en tid sedan skrev brevbäraren Johan Fehrman en uppmärksammad artikel i DN angående hur underbemanningen bland brevbärarna i Stockholm leder till att kvaliteten för kunderna försämras.
Detta ledde till att Johan Fehrman fick ett mail från sin produktionschef, Peter Brännström, där han kritiseras för debattartikeln. I mailet meddelas också att tilltaget medför en ”erinran”. Händelsen har fått Johan Fehrmans kolleger att gå i taket. De menar att Johan är en hjälte och att ledningens agerande bara är ett tecken på rädsla för att diskutera problemen öppet.
Johan Fehrmans kollega Gunnar Westin berättar här mer om brevbärarnas situation.
Varför väcker Johan Fehrmans artikel så mycket känslor, både hos postens ledning och hos er brevbärare?
– Johan Fehrman gav uttryck för en situation och en verklighetsbeskrivning som många, många brevbärare kan identifiera sig med. Förhållandet mellan den ständigt växande arbetsbördan som läggs på brevbärarna leder för många till att vi inte kan utföra arbetet på ett bra sätt. Vi hinner inte dela ut all post, vi hinner inte göra alla eftersändningar, vi hinner inte uppdatera boendeinformationen på distrikten eftersom vi idag är för få som ska klara arbetet.
– Att Postens ledning reagerade med att ge Johan en erinran visar att det är mycket känsligt: de vill inte att sanningen ska komma fram. Postens ledning planerar att fortsätta genomdriva nedskärningar i år, nästa år och nästnästa år. Man hänvisar hela tiden till ”nödvändiga förändringar”, framtvingade av ”fallande brevvolymer”. Det handlar i själva verket om försämringar, framtvingade av en vilja att öka vinsten på brevbärarnas bekostnad.
Vad är det som händer inom posten, varför skär man ned och vilka konsekvenser får det?
– En viktig drivkraft bakom nedskärningarna är att bolagskoncernens styrelse försöker förbereda verksamheten för en börsintroduktion. Då måste man pressa upp vinsterna så pass att det ska locka investerare. Det gör man bland annat genom att gå ned på ”lägsta bemanning”, pressa brevbärarna att göra mer jobb på samma arbetstid, utnyttja fler osäkert anställda (ringvikarier och bemanningspersonal) för att täta till när sprickorna uppstår. Istället borde man anställa personal i den utsträckning som verkligen skulle behövas för att vi brevbärare ska må bra och klara vårt jobb.
Hur ser ni på uppgifterna att Posten förbereds för en börsnotering? Vad skulle det innebära för bolaget, kunderna och brevbärarna?
– Det skulle betyda att finans-kapitalets förväntningar på ett ännu mer direkt plan skulle styra över förhållandena inom brevservicen. Det skulle intensifiera konkurrensen på marknaden: osäkra anställningar, deltidspersonal, dumpade löner och arbetsvillkor skulle vara en del av de vapen med vilka ledningen skulle konkurrera med sina konkurrenter. Det här pågår redan idag, men vi skulle få se en intensifiering av de processer som marknadens logik driver fram.
– Exemplet med holländska Posten, TNT, som privatiserades 2005-2006, visar precis på detta. Där har brevbärarna tvingats välja mellan dumpade löner och massuppsägningar, tusentals har sparkats och så vidare. För kunderna skulle det sannolikt betyda sämre brevservice, kanske en utveckling mot varannandagsutdelning, högre portopriser, färre servicekontor, i synnerhet på mindre orter där verksamheten inte är tillräckligt lönsam.
Vad händer nu, hur kommer ni att gå vidare i era protester?
– Min fackklubb, Seko Post Södra Stockholm, som organiserar brevbärarna från Globen, till Botkyrka i Väst, Nacka i öst och Södertälje i syd, förbereder för en massmobilisering på utdelningskontoren för en större demonstration i vår, lördag 26 maj. Klubbstyrelsen, som jag själv sitter med i, har beslutat i frågan, och nu håller vi på att kontakta de andra klubbarna här i Stockholmsregionen.
– Målet är en bred mobilisering på arbetsplatserna i hela Stockholmsregionen för att få till stånd en massiv protest till försvar av våra arbetsförhållanden, mot privatisering och för en fungerande brevservice. Vi vill också ha med alla postarbetare, och ska även kontakta terminalarbetarnas fackliga organisationer, som vi tror och hoppas vill ta sin del i ledet.
– Utöver att protestera vill vi med kampanjen även försöka rekrytera fler medlemmar till facket, i synnerhet den yngre generationen brevbärare, som behövs för att vi ska kunna radikalisera kampen och skapa förutsättningar för att på allvar kunna utmana passiviteten inför den offensiv vi utsätts för från vår centralorganisation.

Liza Ahnland

.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.