Arbetets frukter


Det hade börjat bli vår i Moskva, men vintern kom tillbaka och jag kunde knappt se tio meter framför mig i snöyran där jag gick längs Kosygingatan uppe på Sparvbergen som reser sig i söder över staden.
Så hade jag kommit fram dit jag skulle och gick in genom grinden förbi en staty av en pionjärpojke med trumpet och en sabel i högsta hugg. Dånet från bilarna på gatan där jag nyss gick hade plötsligt bytts ut mot de glada tonerna av sovjetiska barnvisor som strömmade ut ur högtalarna runt om i den snövita parken.
Jag hade kommit till Pionjärernas Palats som uppfördes här av Chrusjtjov för 50 år sedan 1962. Det var en ny epok i den sovjetiska historien då den nya generationen, barnen, skulle få smaka frukterna av det hårda arbete som deras föräldrar hade utfört för att bygga upp den industrialiserade moderna sovjetiska staten.
Men det är inte bara 50-års jubileum av uppförandet av Pionjär-Palatset. Jag ser på stora plakat och banderoller att vi i år firar 90-årsjubileet av pionjärrörelsens grundande 1922 – 2012.
Pionjärerna – som inte ska förväxlas med Komsomol, det kommunistiska ungdomsförbundet för de äldre barnen och ungdomarna – var snarare ens sorts dagis- och fritidsverksamhet, även om de socialistiska idealen var en obligatorisk del barnens av uppfostran.
Men 2012 är den kommunistiska ideologin borta, även om den röda stjärnan med hammaren och skäran fortfarande sitter på uniformerna och Palatsets entré pryds med ett stort Leninporträtt i profil.
Jag får inte gå in i byggnaden för jag har inte behörighet, har inte rätt dokument säger vakten när jag visar upp mitt pass och alla andra papper jag har. Kanske är det bra att de inte släpper in vem som helst i barnens palats.
I parken kastar pojkarna snöbollar på varandra. Jag fattar inte riktigt vad dagens pionjärrörelse går ut på. Men det är i alla fall inget tvång att vara med idag, som på sovjettiden.
På andra sidan gatan ligger huset där Michail Gorbatjov, Sovjetunionens sista ledare bodde, och varifrån han i december 1991 fick 24 timmar på sig att ta sitt pick och pack och flytta ut. Jag vet inte vem som bor där idag.
Text och foto: Per Leander

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.