Ockupation i Dorotea

16 februari 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Två veckor har gått sedan ryktet om att sjukstugan i Dorotea var under ockupation spred sig som en löpeld genom landet. Ockupanterna kräver fortfarande att landstingets beslut om nedläggning av de fyra akutvårdplatserna rivs upp. I tisdags, på alla hjärtans dag, befann sig en busslast demonstranter i Umeå för att protestera under landstingsmötet där. Kvar i Dorotea fanns Margareta Dahlqvist, en av dem som varit med från början.

Från den 1 februari har akutvårdsplatserna på sjukstugan i Dorotea i Västerbottens inland varit ur bruk. Det innebär att boende i hela kommunen inte kan få akut vård efter klockan 17.00 på vardagar eller överhuvudtaget på helger. För dem som bor i själva samhället kan det bli fem mil extra till Åsele eller Vilhelmina, men kommunen är avlång och de som bor i fjällvärlden kan få upp till sjutton mil till en akutmottagning.
Konsekvenserna är ödesdigra, det kan Margareta Dahlqvist intyga. Hon är 38 år, arbetslös socionom och en av de tre kvinnor som tog initiativet till ockupationen. Hon har sovit på plats alla nätter utom en och denna morgon började klockan fem med busslasten som skulle iväg och folk som skulle ringas in för påfyllning. Det finns en lista med 50-60 namn på frivilliga som gärna ställer upp och ofta är det tio personer som sover över:
– Det är jättemånga som stödjer oss, Många skänker fika och mat och kommer för att diskutera. Många är arga. Folk går man ur huse för det här.
Reaktionerna på upproret har varit positiva och omfattande i hela landet. Ockupationen har 322 följare på Twitter, 2 500 vänner på Facebook, och bloggen som startades för två dagar sedan, i skrivande stund, har redan fått 1 700 träffar. Margareta Dahlqvist har fått snabblära sig informationsteknikens alla redskap.
– Det enorma stödet gör det lättare att fortsätta. Att det är fler som tycker att det är ett elände hur det har blivit, säger hon.

Det är inte bara de förlorade akutvårdsplatserna som har negativ effekt på vården i kommunen; den indragna ambulansen i Åsele kommun har gjort att Doroteas ambulans nu ska täcka två avlånga kommuner med långt mellan gårdarna. Margareta Dahlqvist beskriver hur omöjlig arbetssituationen blir för ambulansförarna när allt som finns att tillgå i Åsele är en så kallad akutbil – en specialutrustad bil som man inte får skjutsa någon i, bara vårda på plats.
Den enda ambulansen måste alltså täcka ett vidsträckt område och kan omöjligt finnas där den behövs, i tid. Vem vill tvingas välja mellan liv att rädda när någon har fått en hjärtinfarkt tio mil bort och en trafikolycka har inträffat i andra riktningen, det är 35 minus och alla inblandade behöver värme och vård? Ambulanshelikoptrarna kan inte täcka upp för detta eftersom de ofta inte kan landa och är väderkänsliga.

För Margareta Dahlqvist fylls dagarna av att finnas till hands, att informera, administrera, bemöta, besvara och korrigera. Det handlar om att sprida budskapet över Sverige.
– Det är viktigt att få folk att förstå att det inte bara rör fyra vårdplatser i en liten kommun i södra Lappland utan att det gäller hela Sverige, såväl glesbygd som stad. Det dras ner överallt. Folk märker det och kan relatera den här frågan till sig själva. Neddragningarna har pågått under en lång tid men nu börjar människor att reflektera och protestera, säger hon och berättar att det finns en tradition av uppror i Dorotea.
På 70-talet genomfördes en hungerstrejk som en protest mot ett förslag på att slå samman kommunen med Åsele. Nu som då är det ett utslag av frustration över att beslut som drabbar folket hårt tas över deras huvuden. Inte heller den här gången tänker aktivisterna ge sig.
– Det gäller ju bara att fortsätta och fortsätta till de börjar fundera på en annan lösning. Alla ska ha rätt till samma grundvård och det viktigaste för oss är att vi får tillgång till akutsjukvård. Avstånden här går nog inte att förstå om man inte har upplevt dem. Det är skog, kalhygge, sjö, skog. Det är snö, renar och älgar, säger Margareta Dahlqvist och tillägger att politikerna får svälja sin stolhet, bita i det sura äpplet, sluta anklaga varandra för vems felet är och ta tag i att skapa fungerande lösningar. Till landstingsledamöterna har demonstranterna som farit till Umeå med sig alla hjärtans dagbakelser med ett rött akutkors på. I Dorotea firar Margareta Dahlqvist sin trettioåttonde födelsedag med att fortsätta ockupera – en alldeles utmärkt födelsedagssysselsättning och en upplevelse som hon tror att hon kommer att bära med sig hela livet.
Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.