Gala för Järnladyn

03 februari 2012

Film, Förstasidan, Kultur

Visst ska vi skriva om Järnladyn. Ny film, och den ramlar ju in rätt lagom, med tanke på alla de stormande och superviktiga partiledarbyten som vi sett utspelas från första parkett här i landet… så visst kommer filmen perfekt i tiden. Ledarskapfrågan är het. Rykande het.
Vad spelade Margaret Thatcher för roll som individ, partiledare, konservativ under dessa fasansfulla år i Storbritannien när hon krossade facket, lade ner industrin och förde krig med Argentina?

Inbjudan till galapremiären, ja tack, vi ska se filmen.
Plötsligt står jag i en lång presskö på Kungsgatan i Stockholm, fram till nån sorts röd matta, med blixtrande kameror… har jag aldrig i mina livsdagar stått i kö för att komma in på nåt inneställe på Stureplan, är det dags att börja nu, tänker jag. (Stureplan är bara hundra meter bort).
Slinker in, kan knappt ta ett steg i trängseln, ser ett hav av snittar och vinglas och jätteurnor med blomsteruppsatser upp mot taket … tänker att detta är en glipa i tiden, jag har hamnat på en elegant välgörenhetsförsäljning av broderade tehuvor bland Londons överklassdamer år 1870…

Fotograferna är nu uppställda bakom repen, och här strömmar kändisarna förbi på röda mattan. De släpps in i grupper om två och tre och ställer upp sig för fotografering. Jag lyfter kameran och klickar och klickar. När jag ändå står här i trängseln. O, de ser så lyckliga ut alla dessa unga blondiner, det ropar om dem: ”Jag går på röda mattan, jag är kändis, alla fotograferna är ute efter mej!” Och jag känner inte igen en kotte.
När jag tittar i kameran efteråt ser jag ju skådisarna, ministrarna, Svenska akademin. Med lite hjälp av redaktionen. En annan gång får någon gå som åtminstone känner igen folk.
Ja visst. Järnladyn. Vad spelade Thatcher för roll, i film och verklighet? Recension följer i ett kommande nummer.
Gunvor Karlström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.