”Iran skaffar kärnvapen” – förevändning för krig?

20 februari 2012

Förstasidan, Kommentar, Nyheter, Opinion

Krig mot Iran? Många tecken tyder på att kampanjen mot Iran från USA, EU och Israel trappas upp. Ett oljeembargo från EU är på väg, USA har ett nästan totalt handelsembargo, och i sitt tal till nationen i januari sade president Obama att inga medel är uteslutna om det gäller att hindra Iran från att skaffa kärnvapen. Samtidigt, berättar BBC, befinner sig en USA-flotta tillsammans med brittiska och franska krigsfartyg utanför Iran för att testa genomfarten i Hormuzsundet, vilket kommer att öka spänningarna. Stig Eriksson går här igenom läget i Irans kärnkraftsprogram.

Kampanjen från USA/EU/Israel mot Iran och dess kärnkraftsprogram har nu nått en ny och farlig nivå.
Återigen utmärks mainstream-media av en osedvanligt slapp och osjälvständig hållning. Man hade kunnat tro att erfarenheterna av USA:s illegala invasion av Irak 2003, baserad på lögner och fabricerade ”bevis” om ”massförstörelsevapen” skulle leda till eftertanke. Icke!
Istället serveras vi dagligen nya påståenden som tas för självklara fakta, nu om Iran och dess kärnkraftsprogram. Borgerliga media är naturligtvis värst, med DN:s ledarsidor i täten. Men ”radikala” Aftonbladet vill heller inte missa kampanjtåget mot Iran. I en sidoledare (AB 25/1) lägger Anders Lindberg ut texten om sanktionerna mot Iran.
”EU:s utökade sanktioner är en del av världens reaktioner på Irans kärnteknikprogram. Förhoppningen är att Iran ska lägga ner sina kärnvapenambitioner och sätta sig vid förhandlingsbordet.
Själv uppger Iran att kärnteknologin utvecklas för civila ändamål men Internationella atomenergiorganet, IAEA, presenterade i november förra året en rapport som slog fast att målet är att bygga kärnvapen.
Iran är en hänsynslös diktatur som redan i dag utgör ett hot mot flera andra länder, inte minst Israel.”
I dessa svepande rader ryms en rad direkta felaktigheter och osanningar.

För det första: Det finns inga bevis för att Iran hyser ”kärnvapenambitioner”. Men uppfattningen har blivit ett slags folklore i media och propagandan. Går man bortom detta brus och hör inblandade personer tala i realpolitiska termer om Iran framträder en annan bild. Chefen för NIE, den samlade amerikanska underrättelsetjänsten, James R Clapper yttrade sig inför en senatskommitté i slutet av januari: ”Vi vet inte… om Iran eventuellt kommer att bestämma sig för att bygga kärnvapen.” Redan tidigare, 8 januari i TV-programmet ”Face the nation”, förklarade USA:s försvarssekreterare Leon Panetta: ”Försöker Iran utveckla kärnvapen? Nej.” Och 18 januari besvarade Israels försvarsminister Ehud Barak i israelisk radio samma fråga med ”Uppenbarligen är så inte fallet” .

För det andra: Ingen IAEA-rapport ”slog fast att målet är att bygga kärnvapen”; inte den från 8 november ifjol, och heller ingen tidigare.
Alla IAEA-rapporter sedan 2003 har i slutänden konstaterat att Iran ”inte avlett något kärnmaterial i militär riktning”. Tidigare nämnda NIE har också i två rapporter (2007 och 2010) ytterligare understrukit att Iran under 2003 övergivit eventuella kärnvapenplaner.

För det tredje: Iran har sedan länge undertecknat ickespridningsavtalet, NPT. Avtalet ger Iran rätt till fredlig kärnkraft, inklusive rätten till egen låganrikning av uran. Irans kärnkraftsprogram håller sig också inom dessa ramar. Men USA/EU/Israel vill att Iran ska avstå från denna ”oförytterliga” rätt, ett krav som i sig är ett brott mot NPT. I själva verket föreskriver NPT att de anslutna nationerna ska bistå andra med att uppnå fredlig kärnkraftsstatus! Men Iran har hela tiden förbjudits att köpa bränsle och material för sitt program. Självfallet behöver inte varje NPT-nation verkligen inneha egen låganrikning. Det kan lösas på annat sätt. Iran ingick för några år sedan ett avtal med Brasilien och Turkiet om att utbyta anrikat uran. Men USA godkände heller inte detta.

För det fjärde: Irans kärnkraftsprogram står under ständig övervakning från IAEA sedan 2002. Iran har genomgått fler IAEA-inspektioner än något annat land inom ramen för ickespridningsavtalet. Det handlar om tusentals anmälda och oanmälda inspektioner! (En ny omgång pågår i skrivande stund.) Anläggningarna bevakas dessutom via en uppsjö av kameror, monitorer, sensorer och detektorer. Därutöver överblickar USA:s satellitsystem minsta rörelse på marken. Första bästa försök att utveckla höganrikat uran skulle upptäckas direkt. Ännu har inga konkreta bevis – ”smoking guns” – lagts fram från något håll. Fantasier om att ”Iran redan har kärnvapen” (DN 6/2) är just inget annat än… fantasier.

För det femte: Åsikten att ”Iran… utgör ett hot mot flera länder” matchas inte av verkligheten. Iran har inte anfallit något grannland – eller annat land – på över 200 år. Däremot hotar Israel, mer eller mindre dagligen, Iran med en ”förebyggande” attack. 1953 iscensatte USA och England en kupp mot Irans nyvalde president Mossadegh (som ville nationalisera oljan) och återinsatte shahen. Drygt 30 år senare understödde USA Iraks krig mot Iran under åtta år, och försåg Saddam Hussein med mängder av biokemiska stridsmedel, som också användes, även mot den egna befolkningen. Idag bedriver USA och Israel omfattande hemlig krigföring inom Irans gränser. Fem mördade vetenskapsmän är ett av resultaten – något Aftonbladets Lindberg tycks acceptera eftersom dåden bidrar till ”att försinka kärnvapenprogrammet”!
Mohammad ElBaradei – fredspristagare och f d IAEA-chef – uttalade sig nyligen om Iran: ”Jag tror inte Iran utgör någon stor och omedelbar fara. Allt jag ser är hypen om det iranska hotet.”

För det sjätte: ”EU:s sanktioner är välkomna trots riskerna.” En femte sanktionsrunda är nu igång, och från 1 juli kommer ett embargo mot Irans olja att träda i kraft. De sanktioner som pågått och som nu utökas syftar till att göra livet så svårt för det iranska folket, att de förr eller senare störtar regimen – ”regime change”! Det är den primitiva tanken bakom åtgärden. Nu fungerar sanktioner inte så. Visst, folket tvingas till lidanden, men regimen får nu chansen att skylla allt på den illvilliga omvärlden, USA/EU/Israel. Sanktioner av detta slag innebär ingen som helst hjälp i kampen mot regimen. Tvärtom, de får fler att sluta upp bakom Irans ledning och dess kärnkraftsprogram. Aftonbladet/Lindberg anser säkert inte att en sådan utveckling är ”välkommen”. Men det tycks man inte begrunda.
Oljeembargot kan dessutom bli ett skott i foten på ett redan haltande euroland. Flera länder – Grekland, Spanien, Italien – tar ansenliga delar av sin oljeimport från Iran. Iran kan säkerligen öka sin export till Kina, Sydkorea, Japan med flera länder. Men de europeiska länderna har inte lika lätt att finna nya oljeleverantörer. Euroekonomin kan störta djupare ner i recessionen.

Lindberg arbetar idag inom en alltmer vanlig journalistik där artiklarna måste vara så alarmistiska som möjligt för att författarna ska känna sig på säkra sidan. Inga funderingar över vems agenda man egentligen bidrar till, tycks korsa skribenternas hjärnor. Istället reproduceras lättsinnigt de standardrapporter som kablas ut från nyhetsbyråerna, utan tanke på följder eller konsekvenser.
Aftonbladets/Lindbergs inställning är dessutom symptomatisk för den nutida socialdemokratin. I internationella frågor finns ingen ambition att utveckla egna analyser av utvecklingen. Istället vill socialdemokrater gömma sig bakom ”bredare” ståndpunkter och uttalanden (FN, EU och så vidare) för att slippa hamna i motsättning till det ”internationella samfundet”. ”Större enighet” är viktigare än att ett uttalande verkligen beskriver och motsvarar faktiska förhållanden.

Inför den förestående USA-attacken på Irak 2003 våndades de socialdemokratiska ledarna; Göran Persson bekymrade sig för ”tillväxten” medan Anna Lindh fruktade USA:s repressalier – och hävdade dessutom i radions Eko att antikrigsdemonstrationerna kunde påskynda kriget, eftersom de kunde leda till att Saddam Hussein slutade samarbeta med vapeninspektörerna!
I själva verket är det Aftonbladets och Lindbergs katastrofala hållning som påskyndar kriget – tvärtemot vad de själva tror. EU har valt att vara släpkärra till USA, och svenska media och politiker släpar efter EU. Det är därför tämligen logiskt att Carl Bildt väljer att gå ett steg längre och föregripa utvecklingen med deklarationen: ”Sverige måste visa solidaritet med EU i ett krig mot Iran.” Det är där Aftonbladet och socialdemokratin också kommer att hamna!

Vi socialister är motståndare till de sanktioner USA & EU påtvingar nationer som inte lydigt underkastar sig USA:s diktat. Iran är sannerligen en ”hänsynslös diktatur” – där har Lindberg rätt! – men vi tror inte att sanktioner och militära hot utgör ett stöd för det iranska folkets kamp mot regimen. Tvärtom straffas folket – som varje dag tvingas leva under förtrycket – än hårdare av sådana kriminella handlingar!
F d IAEA-chefen ElBaradei har uppgivit att krigsutbrottet i Irak 2003 var det värsta ögonblicket i hans liv. Han ångrar att han inte tillräckligt hårt röt till när IAEA:s rapporter missbrukades av Bush och Blair: ”Att hundratusentals människor miste sina liv baserat på fiktion (…) Det får mig att rysa”.
Behöver vi ens säga det: VI kommer aldrig att vara solidariska med EU i ett eventuellt krig med Iran. Vi kommer tvärtom att kämpa emot krigshoten med full kraft.

Stig Eriksson

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.