”I slutändan gör de som de vill”

05 februari 2012

Förstasidan, Nyheter, Reportage

Det lönar sig att kämpa för sina rättigheter. Det kunde ockupanterna i Husby Träff konstatera i lördags när de höll utvärdering efter två veckor av stormöten, matlag, manifestationer, filmvisningar, föreläsningar och kulturevenemang. Internationalen var på plats bland gamla och unga aktivister som visat att det inte går att köra över folket hur som helst utan att det får konsekvenser.

Bord skjuts på plats, banderoller tejpas upp, kaffe bryggs och fruktfat ställs fram. Det är lördag morgon och i kulturhuset Husby Träff pågår förberedelser inför dagens utvärderingsmöte och den förortskonferens som ockupanterna bjudit in till. Stämningen är god. Kvällen innan kom det runt 200 människor för att lyssna på rapparna som avslutade kulturkvällen som ockupanterna ordnat. Idag ligger lokaltidningen Norra Sidan överallt och skyltar med rubriken: ”Ockupationen i Husby ledde till dialog”. Röda Korset väntar med flytten och inleder istället dialog med boende och föreningar i området. Ett delmål är uppnått, ockupationen upphör imorgon, på dagen två veckor efter att den inleddes.

Husbybon Sara Tafere har kommit för att lyssna på utvärderingen. Hon var med på mötet för två veckor sedan då beslutet om ockupation togs. Då var hon negativ, tyckte att det hade varit bättre med demonstrationer, men hon blev positivt överraskad:
– Det är kloka ungdomar. Jag tänkte att det skulle kunna bli problem eftersom vi har 40 procents arbetslöshet här i Husby, att folk skulle utnyttja ockupationen, men de har varit aktiva och gjort det bra, det har inte varit stökigt.

Arne Johansson från Nätverket Järvas Framtid tar till orda. Han kallar de gångna veckorna för historiska, menar att de förväntar sig dialoger efter det här och ber Basar Gerecci från Megafonen – den ungdomsorganisation som lade fram förslaget om ockupation – att ge en bakgrund till varför det blev som det blev. Det började med Alliansens storsatsning Järvalyftet och med en tro på att syftet var gott.
– Första dialogen som vi deltog i som organisation var 2009. Vi trodde att den skulle leda till bra grejer för ungdomarna här så vi gick i god för den. Men med tiden framstod det hela alltmer som ett PR-projekt, säger Basar Gerecci och berättar om den besvikelse som ungdomarna kände när deras förslag sopades under mattan och ingenting förverkligades:
– Man snackade om att satsa men istället lade man ner. När vårdcentralen och posten lades ner samma vecka tappade vi det sista förtroendet.

Folk var eniga om att vårdcentralen var bra, beslutet om nedläggningen togs över huvudet på de boende i området och beskedet kom i lokaltidningen Mitt i. Det gjorde att Megafonen anslöt sig till det aktiva motståndet och anordnade manifestationen Vredens dag – från Husby till Tahrir. Något som gjorde ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson lite orolig. Ungdomarna bjöds in till möte. De gjorde klart för honom att om inget görs så kommer det att slå tillbaka mot de ansvariga politikerna på lång sikt. Men det fick ingen verkan, vårdcentralen lades ned. Ungdomarna i Megafonen fick bekräftat att den uppfattning som de från början hade haft när det gällde den omtalade medborgardialogen var naiv.
– De samlar in en massa allmänna åsikter men i slutänden gör de som de vill, menar Basar Gerecci och tar ”Husby strukturplan” som ännu ett exempel. Arkitektplanen kom strax efter att vårdcentralen lagts ned, återigen över huvudet på folket:
– Det är en plan för att göra om hela Husby i grunden, en extreme makeover. En sådan plan kan man inte inleda utan att kalla till möte eller gå ut med information, menar Basar Gerecci.
Eftersom Megafonen hade hört ryktas att något skulle ske gick fyra av ungdomarna på samrådsmötet för Husby strukturplan. Det ledde till att planen sköts upp, något som beslutsfattarna inte hade förväntat sig. De hade planerat det så att semestern skulle göra att slutdatumet för överklagande gick förbi obemärkt. Nu blev det inte så.

Historien som Basar Gerecci målar upp är inte vacker. Det är berättelsen om ungdomar som med tillit och framtidstro ger sig in i en dialog som de tror är på lika villkor, som utnyttjas i syfte att legitimera ett projekt som egentligen handlar om att dra ned så mycket som möjligt på välfärden i området – ett faktum som de involverade ungdomarna blev alltmer akut på det klara med. Dialogen är bara till för syns skull. Därav: ockupation.

Person efter person berättar om sina erfarenheter av Järvalyftet och om vad ockupationen har betytt för dem. Adalgisa Valente hade bott i Husby i 32 år när hon fick ett pappersark i brevlådan som förklarade att det skulle bli renoveringar i hyreshuset där hon bor – det så kallade referenshuset. Det var bara början. Nu minns hon måndagsdansen, kvällsgymnastiken och alla bröllop och begravningar som skett i Husby Träff:
– Ska det nu bara bli ett mörkt centrum?, vem vaknade en dag och sade: nu ska vi djävlas med Husby, frågar hon sig.
Eddie Bazira menar att ockupationen var en nödvändighet eftersom folket i Husby har blivit förtryckta så många gånger:
– Ingen av oss trodde att vi skulle sitta här efter två veckor. Det här är en seger för demokratin och vi måste fortsätta att ta kampen och kräva våra rättigheter.
Gunnar Johansson som varit engagerad i Husbys välfärd sedan han flyttade hit 1975 talar om hur det offentliga rummet minskat stadigt sedan dess. Tråkigast tycker han att det är med alla fritidsgårdar som har stängts. Han är irriterad över att media vill måla upp ockupationen av Husby Träff som en ungdomsrevolt:
– Det är populärt att framställa det så, inte kan man ha en revolt med gubbar på 80 bast, men vi är också här.
Han tycker att rädslan för vad som ska hända om man säger ifrån är skrämmande. Folk kommer efteråt och klappar på ryggen men vågar inte stå upp när det gäller.

En man som har heltidsjobb och en familjesituation som gjort att han inte har kunnat delta i ockupationen så mycket som han har velat, vill tacka för att ockupanterna har visat prov på levande demokrati, ett riktigt folkstyre, en demokratisk republik.
– Det är otroligt att se vilket stöd som kommer från omgivningen här, säger Alexander som deltar i Occupy Brunkebergstorg. Han tar den lyckade ockupationen som ett bevis på att man kan göra skillnad.
Arne Johansson kallar planerna för Husby för en skiss på folkfördrivning. Hyresrätter ska rivas och bostadsrätter byggas för folk med mer i plånboken. Han tror inte att den nya dialogen som utlovats kommer att leda till att Husby Träff får vara kvar i sina lokaler. En gång i tiden förevisades Husby som modell för den svenska välfärden. Nu är förorten snarare ett skräckexempel på Allianspolitik.

Klockan tickar, om någon timme börjar den förortskonferens som ockupanterna har bjudit in till i syfte att sätta aktionen i en politisk kontext och lyfte fram att det inte handlar om en liten grupp utan om en kollektiv känsla av frustration över att inte bli lyssnad på.
Redan nu finns flera av gästerna på plats, bland annat åtta personer från Biskopsgården i Göteborg som kommit för att stödja ockupationen. Också representanter från organisationer i Tensta, Kista och Rinkeby har slutit upp. Applåderna rungar för alla.
Faid Issa från Tensta och Forix – Förorternas Riksdag – trycker på vikten av att formulera förslag och komma fram till gemensamma lösningar så att konferensen leder fram till något konkret. Han tycker att det allra viktigaste med mötet är att enas om ett manifest och att bilda en grupp som träffas ofta och bedriver påverkansarbete:
– Segregationen i Stockholm är uppenbar. Om ni rör er i innerstan så ser ni ett levande samhälle. Vi ska inte nöja oss med att säga att det inte ska vara några nedläggningar, utan vi ska kräva ett levande samhälle i förorten.
Ahmed Ibrahim från Pantrarna i Biskopsgården tackar för ockupanternas engagemang, styrka och vilja att förändra. Han understryker i likhet med flera andra vikten av att ungdomarna blir politiskt medvetna:
– De måste bli politiskt medvetna djävligt snabbt så att de kan påverka sin framtid. Vi kämpar för social rättvisa 360 grader, vi kommer aldrig att sluta. All makt åt folket!
Kaffet är serverat och äppelkakan går snabbt åt i den tillfälliga demokratiska republiken Husby Träff.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.