Onkel Sam har många brorsöner

23 januari 2012

Förstasidan, Intervju, Nyheter

Toni Usman är skådespelare och antirasistisk aktivist, norsk-pakistanier med utbildning i Bombay. Han har arbetat inom teater, TV och radio sedan 1987.
– Jag har tolkat Salman Rushdie, Henrik Ibsen, Henning Mankell och Saadat Hassan Manto, berättar han för Internationalen i en intervju.
– Han spelar själv huvudrollen Farooq i den nya pjäsen Onkel Sam, som bygger på en rad satiriska ”Brev till Onkel Sam” av den legendariske författaren Saadat Hassan Manto. Manto levde 1912-1955, och Toni Usman anser att breven är den bästa antiimperialistiska text som skrivits på urdu.

Breven skrevs för sextio år sedan. Vad kan de spela för roll i Norge av idag?
– Mantos brev beskriver den falska vänskapen mellan USA (Onkel) och Pakistan (brorsonen). Norge är också en sorts ”brorson” precis som Pakistan. 1959 lyfte ett amerikanskt spionplan, U2, från en bas i Pakistan, på väg till Norge. Planet sköts ner av Sovjetunionen. Från norsk sida tyckte man att det var pinsamt, bad om ursäkt och hävdade att landets politiska och militära ledning inte kände till U2-projektet. Till och med Norge, ett demokratiskt och rikt land, måste säga ja till Onkel Sam.

Pjäsen börjar ganska komiskt. Huvudpersonen Farooq letar efter Mantos grav på Lahores historiska begravningsplats Miani Sahib. Men vaktmästaren känner inte till graven, i stället pekar han ut Lahores ökända banditers gravar. Bygger det här på personlig erfarenhet eller är det bara en komisk detalj?
– Det är en personlig upplevelse. När jag planerade en pjäs byggd på Mantos novell Toba Tek Singh for jag till Delhi, Bombay och Lahore för research. Jag besökte då Mantos grav i Lahore och blev chockad över att ingen på begravningsplatsen kunde visa mig dit, men de kände till många andra gravar. Många år senare när jag förberedde Onkel Sam bad jag en av mina vänner att gå till graven och ta några nya foton åt mig. Min vän råkade ut för precis samma sak. När han sade att det handlade om en känd författare blev han visad Z A Suleris grav, en känd högerjournalist som var benhård mot vänstern. Ledtråd till Mantos grav var att den låg intill Khushia Pehlwan, en ökänd lokal buse.
– Jag tror att detta visar hur hela nationen är traumatiserad. Man kan inte ens ta hand om sin främsta novellförfattares grav. Högerförfattaren Suleri och Lahores ökända gangstrar är inte bortglömda, men dissidenter som Manto är borttvättade från det offentliga minnet.

Amerikas imperialistiska roll utsätts för hård granskning i Onkel Sam. Men skådespelet är lika kritiskt mot talibanerna. Tror du att Manto skulle ha haft denna åsikt nu när talibanerna kämpar mot Washington i Afghanistan?
– Manto var antiimperialist på fullt allvar. Det fanns verklig eftertanke bakom hans inställning. Han skulle aldrig ha blivit imponerad av mullor som nu kämpar mot USA, men som i slutet av 70-talet och 80-talet fanns på CIA:s lönelista. Mullorna kritiserar USA för att USA inte gillar dem längre.

Har du några planer på att ta produktionen till Sverige eller andra ställen i Skandinavien? Tror du att Onkel Sam är viktig för Sverige också?
– Onkel Sam är allmängiltig och relevant för folk i vilket land som helst eftersom Manto visar upp gapet mellan folkens vilja och regeringarnas beslut.

Hur togs pjäsen emot av norska media?
– I allmänhet ganska svalt, men det är inte märkligt eftersom den inte handlar om ett stereotypt tema. Om pjäsen hade handlat om arrangerade äktenskap, hedersmord eller integration skulle media ha varit mycket intresserade. Det var för mycket för media att svälja, att en norsk-pakistansk skådespelare är mer intresserad av internationell politik än av arrangerade äktenskap. Men jag är glad att vänstertidningen Klassekampen skrev att stycket reser många relevanta och brännande frågor om USA:s internationella politik och att resultatet blev upplysande och underhållande.

Sahar Saba
Översättning från engelska: Gunvor Karlström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.