Krönika: Utmaning, förebild, ledarskap

23 januari 2012

Förstasidan, Krönika

Så vi avslöjar oss med orden.
Egentligen det enda riktigt demokratiska området, på sätt och vis. Säger en majoritet av befolkningen ”jag är större än dig”, istället för ”större än du” som det skulle heta förr, på det ”grammatikaliskt korrekta” sättet, ja, då heter det ”jag är större än dig”.
Det finns helt enkelt ingen högre makt som kan ändra på det.

Men de ord som används i det offentliga samtalet, de ord som simmar så diskret i strömmen och påverkar vår världsbild, varifrån kommer de?
Jag plockar upp ett. Ledarskap. Så vanligt, så självklart, så präktigt. Ledarskap är viktigt överallt. Se bara på de hysteriska ordförandebytena inom partierna den senaste tiden. Visst måste det vara viktigt med ledarskap?
Den rent vidskepliga övertron på ledarskapets frälsande förmåga börjar nästan bli lite kuslig. Ledarskapskurser, ledarskapskarriärer. Inte bara tjatigt och indoktrinerande, det börjar bli lite farligt. Det behövs bara att någon säger att vi kräver en stark ledare – hallå!
Andra ord har fått giftstämpel i det offentliga samtalet… kollektivt till exempel. Ledarskap är fint, allt kollektivt är fult. Passar ihop som hand i handske i den borgerliga världsbilden.

”Särintressen” är ett annat ord som används som varningsflagga från högern. Särintressen är fult utom när det gäller banker och storföretag, för deras särintressen är inga särintressen. ”Det som är bra för Volvo är bra för Sverige” hette en välkänd paroll. Bra PR-folk har dom alltid haft. Fackliga krav är särintressen som är fula och samhällsskadliga.

Får det vara en kvalitetssäkring? Hör vi ordet ”kvalitetssäkring” bör vi nog se oss om efter en nödutgång. Ett ord som studsar fram så fort någonting är under all kritik, kanske livsfarligt. Det flygbolag som lovar att de ska ”se över sina rutiner” och ”kvalitetssäkra” maskiner skulle jag bli mycket misstänksam mot.
Vi plockar upp ordet ”förebild” ett av de vanligaste i svenska språket skulle jag gissa. Lika halt och knepigt som ”ledarskap” – vem har inte hört någon ung artist lyckligt hävda att hon är en ”förebild” för andra unga kvinnor? Behöver vi förebilder? Och i så fall vilka? Ett ord att fundera över.
”Utmaning” är ett annat av mina favoritord. Att få ett nytt jobb är en utmaning. Att bli arbetslös är en utmaning. Att sätta igång och skära ner i offentliga utgifter är numera modigt – och förstås en utmaning. Jämrans ogräs i språket som luddar till tankarna.

Men verkligheten tränger sig på.
Det finns gott om folk som tycker att solidaritet och kollektivt är bra ord, kanske bättre än ”ledarskap”, att samarbeta är ett bättre ord än konkurrens, att ”skattetryck” är ett löjligt ord och att ”gemensam sektor” är ett bra uttryck för vad de flesta vill ha för sina pengar.
Och så sätter sig husbyborna i Stockholmsförorten ner och ockuperar sitt kulturhus, strax innan de ska slängas ut.
”Ockupera” och ”revolution” har för övrigt fått en yrvaken renässans det senaste året, och riktigt bra press när man tänker efter. Samtidigt som ”riskkapitalbolag” har fått betydligt sänkt status, inte av någon Standard and Poor-bedömare utan av den obehagliga verkligheten.

Hör jag ordet ledarskap en gång till trevar jag efter en spypåse. Eller förebild. Eller utmaning. Eller affärsidé. Eller utanförskap. Eller ”entreprenöriellt” (något som ska införas i skolans läroplan). Eller valfrihet. Eller utmaning. Eller projekt.
Stopp nu, annars tar det aldrig slut.

GUNVOR KARLSTRÖM som från redaktionsstolen sätter sina vassaste tänder i några av våra vanligaste ord.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.