För arbetarrörelsens och vänsterns nyprövning

– Förslag till krismanifest från Socialistiska partiet
Inför Socialistiska partiets kongress i april diskuteras ett utkast till krisprogram för den samlade arbetarrörelsen och vänstern. Meningen är inte att utforma ett allomfattande partiprogram som täcker in alla viktiga frågor av betydelse i dagens samhälle – utan att rikta blicken mot den pågående kapitalistiska systemkrisen och föreslå åtgärder kring några centrala teman. Fokus i förslaget ligger på samhällsekonomiska frågor med utblick.
Förhoppningen är att förslaget kan stimulera till debatt och nya perspektiv och – framförallt – till gemensamma forum och ansträngningar att återskapa handlings- och offensivkraften i arbetarrörelsen och vänstern i bred mening. Nu inleds diskussionen bland medlemmarna i Socialistiska partiet om detta utkast som i sina huvuddrag fick grönt ljus av styrelsemötet den 20 december. Mycket kommer säkert att stöpas om i processen och vi inbjuder alla socialister över organisationsgränserna att bidra med sina erfarenheter och ståndpunkter. Låt oss tillsammans finna vägarna, språket och svaren som kan återsamla krafterna för motoffensiven.
SP:s VU 12 jan 2012

Dödläget måste brytas
Arbetarrörelsen och vänstern står inför utmaningar utan motstycke. Den kapitalism som länge hölls i schack av demokratiska regleringar, välfärdssystem och folkliga rörelser har sprängt alla fördämningar.
Den okontrollerade vinstjakten har invaderat område efter område och förvandlat vård, skola och omsorg till slagfält för riskkapitalister och andra profitörer. Avregleringar och privatiseringar trasar sönder gemensamma ansvarsområden och infrastruktur som järnväg, post och energiförsörjning.
I en drastisk omfördelning av inkomster och tillgångar växer de sociala klyftorna till nivåer från tiderna före välfärdsepoken.
Genom avregleringar av finansmarknaderna och övergången till allmän kreditekonomi har bankerna skaffat sig en unik maktställning. Idag tvingas hela samhället, från enskilda bolåntagare till hela stater, att dansa efter finanskapitalisternas pipa när regeringar blir bankernas ombud eller helt enkelt ersätts av administratörer.
I en tid när mänskligheten står inför akuta globala behov att möta klimatkris, livsmedelsbrist och världsfattigdom blir ”marknadens” tyranni alltmer outhärdligt. Från den ”arabiska våren” och ”de indignerades” unga massprotester i Sydeuropa till Occupy Wall Street och studentrevolter i Chile och Storbritannien – för att inte tala om de stora arbetarprotesterna i Indien, Kina och Bangladesh – försöker människor bryta finansdiktaturens grepp.
Men när alla folkliga krafter måste samlas till en demokratisk flodvåg, sjunker stora delar av den gamla arbetarrörelsen ned i sin egen kris. Där s-regeringar administrerat finansmarknadernas utpressning, som i Grekland och Spanien, drabbas de av folkets avsky. Där de själva drev fram de nyliberala avregleringarna, som i Sverige, förlamas de av slitningen mellan gammal välfärdsvänster och marknadskramare.
Det politiska vakuum som uppstår utnyttjas av extremnationalistiska, rasistiska och rentav fascistiska högerkrafter som många hoppades gick i graven med andra världskriget.
Detta dödläge måste brytas! Här finns inga marginaler att invänta ”bättre tider”. Alla ansvarsfulla vänsterkrafter måste mötas till permanent ”socialistiskt forum” för att utveckla strategier för motstånd och framtidsalternativ. Inte stanna vid samtal utan tillsammans stödja varje rörelse underifrån mot nedrivningen av gemensam välfärd, arbetsrätt och jämlika villkor.
För en sådan gemensam politisk, ideologisk och folklig motoffensiv vill Socialistiska partiet föreslå följande akuta krisprogram:
• Välfärd eller finansdiktatur? Bryt bankernas grepp.

Idag offras människors välfärd över hela Europa och USA för finansmarknadernas skull. Samma finanssystem som förorsakade skuldkraschen 2008 och räddades med skattemiljarder utpressar nu stater och regeringar med räntevapnet mot välfärd och sociala rättigheter.
Arbetarrörelsen och vänstern kan inte acceptera att välfärdsepoken går i graven. Samhället är rikare idag än när det sociala reformarbetet en gång inleddes. Välfärdssystemen är förutsättningen för jämlikhet och demokrati. Finanssystem ska användas för att stödja välfärdsutveckling, inte ödelägga den. Demokratin kan inte göra halt vid bankvalven.

– Samhället måste offentligt granska alla betydande finansiella tillgångar och transaktioner, in- och utlåning, värdepappershantering och vinster hos finansbolagen. Hur uppkom skuldbergen? Vart tog skattemiljarderna till bankerna vägen? Var hamnade vinsterna och var finns tillgångarna?

– En radikal indragning av finansiella förmögenheter krävs för att omfördela tillgångar, ägande och makt för samhällets behov.

– Resurser måste koncentreras mot finansiell brottslighet, skatteflykt och internationella insatser mot skatteparadis.
Det senaste kvartsseklet har visat på de ödesdigra globala följderna av avreglerade kapitalistiska finansmarknader. Samhället måste återta kontrollen över finanssystemen för att demokratiskt styra de ekonomiska resurserna till satsningar på samhällsnytta, välfärd och klimatomställning.
Istället för att dumpa välfärden för finanskapitalets skull bör samhället styra investeringarna till de mest brännande behoven:

• Bekämpa arbetslösheten – alla behövs i arbete.

Det är arbete som skapar välstånd – inte ”företag” eller ”marknaden”. Hur arbetet organiseras är en praktisk fråga. Om det privata näringslivet inte kan erbjuda jobb till rimliga villkor måste ansvaret tas av över av det gemensamma. Vi har inte råd att tvinga hundratusentals till sysslolöshet när vården går på knä och personalbristen slår igenom på alla områden. Vi har inte råd att låta unga generationer växa upp utan yrke och försörjning.

– Samhället måste ta kommandot, kommuner och fackliga organisationer bör tillsammans inventera behoven och genomföra radikala sysselsättningsplaner.
n Genom massiva statliga och kommunala satsningar på offentliga arbeten inom vård, skola, omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur kan unga och arbetslösa få jobb.

– Ungdomen kan få jobb om vi delar på arbetsuppgifterna. Istället för höjd pensionsålder, släpp in de unga på arbetsmarknaden. Istället för allt längre arbetstider och övertid – fördela jobben genom allmän arbetstidsförkortning med inriktning mot sextimmarsdag.

• Social trygghet och gemensam välfärd – bort med kapitalisterna från vård, skola och omsorg.

När riskkapitalister plundrar ut äldreomsorgen och smugglar vinstmiljoner till skatteparadis, när skolor utarmas och segregeras av marknadskonkurrens, när privatiseringar och ”vårdval” slussar resurser till höginkomstområden – då måste samhället slå till bromsarna.
Det är behoven som ska styra, inte vinstjakten. Det är till de gamla och sjuka, till barnen och eleverna skattemedlen ska gå – inte till riskkapitalisternas vinster och skatteparadis.

– Offentlig granskning av utförsäljningar och ”avknoppningar”. Stoppa privatiseringar och förskingring av gemensam egendom.

– Öka bemanningen och förstärk resurserna till barnomsorg och äldrevård. Personalen är experterna som vet vad som behövs.

– Segregeringen av skolan och den högre utbildningen kan bekämpas genom jämlik resursfördelning där skattepengarna går till undervisning, inte till skatteparadis. Satsa på en demokratisk skola med likvärdiga förutsättningar för alla istället för privata friskolor.

• Klimatomställ hotad industri under de anställdas kontroll. Utveckla trafik- och energisystem under samhällets ledning.

Den globala klimatkrisen ställer samhällena inför historiska utmaningar att bygga om industri-, kommunikations- och energisystem från grunden. Då måste vi ta tillvara det industriella och vetenskapliga kunnandet från de äldre systemen för att utveckla övergångens möjligheter – inte förvandla regioner till rostbälten med slaktade produktionsanläggningar, kapitalförstöring och massarbetslöshet.
Här krävs statliga investeringar där produktionen, under ledning av de anställdas kompetens och kontroll, ställs om och klimatanpassas.

– Istället för att reas ut till internationella kapitalister eller skrotas bör samhället ta över ansvaret för hotade verksamheter – som fordonsindustrin Saab – och påbörja omställningen.

– Privatisering och konkurrenskaos inom klimatvänliga trafiksystem som järnväg och kollektiv stadstrafik bör ersättas av samordnat underhåll, utbyggnad och drift i gemensam ägo.

– Landets elförsörjning utgör en fundamental samhällsfunktion som ska ägas och skötas av det gemensamma.

• Omfördela överflödet – nej till fattigdom och förtryck – gemensamma lösningar.

Sedan 1980-talet har politiker och regeringar av olika kulörer verkat för sänkta skatter och minskade ersättningar från socialförsäkringarna. Följden har blivit växande klyftor mellan hög- och låginkomsttagare, mellan rika och fattiga. Samtidigt har ideologiska föreställningar förankrats – som att eliten presterar bättre genom högre ersättningar medan arbetslösa, sjuka och lågavlönade måste hotas med försämrade livsvillkor för att anstränga sig.
När de bättre ställdas klassegoism görs till norm återkommer på bred front uppdelningen i högre och lägre, herrskap och tjänstefolk med åtföljande anpassning av regelverk och lagstiftning på område efter område.
Gemensam och likvärdig vård och omsorg ersätts av upphandlade miniminivåer för de många och privata kvalitetslösningarna för de välbeställda. Visioner om jämlika villkor mellan män och kvinnor förvandlas till frågor om representation i bolagsstyrelser medan låglöneproletariatet av kvinnor med osäkra och förslitande anställningar tyngs ned av försvagad barnomsorg och äldrevård – och förvandlas till RUT-pigor åt medelklassen.
Utbildningssystemen – från grundskola och gymnasium till högre utbildning – segregeras med ökad utsortering och växande skillnader som följd. Avregleringar på arbetsmarknaden och försvagat fackligt inflytande tillsammans med etnisk segregation skapar nya tjänarklasser av tillfälligarbetare och papperslösa långt ifrån de etablerade trygghetssystemen.

– De sociala trygghetssystemen måste återupprustas i full bredd med återställd a-kassa och sjukförsäkring. Sjuka och utslitna ska få stöd till fullgod rehabilitering, inte utförsäkras. Försörjningsstödet åt utsatta ska förstärkas, inte minskas.

– Kvinnors löner och arbetsvillkor måste radikalt uppvärderas och alla nedvärderande och diskriminerande strukturer – på arbetsmarknaden liksom i samhället i stort – bekämpas.

– Löneinkomster och pensioner ska beskattas lika, ett solidariskt pensionssystem återuppbyggas med höjd och tryggad pension. En tryggad ålderdom ska inte spelas bort på börsen.

– Rättslösheten på arbetsmarknaden måste bekämpas, facklig kontroll krävs av bemanning och anställningar liksom garanterade lägstalöner på människovärdig nivå. Kollektivavtal i Sverige ska gälla alla löntagare – rovdriften på papperslösa och utländsk arbetskraft måste bekämpas – facket är till för alla arbetare.

– Ett solidariskt skattesystem för att dela på bördorna måste återupprättas – skatt ska debiteras efter bärkraft, förmögenhets- och arvsskatt återinföras. En omfördelning av privata förmögenheter är nödvändig för vårt gemensamma samhällsansvar.

• Försvara människovärdet – mot rasism och nyfascism

Där massarbetslösheten biter sig fast och välfärden raseras försöker högerextremister lägga skulden på ”de andra” – människor av annat ursprung, annan nationalitet och kultur. Istället för att förena drabbade människor mot det system som håller nere alla maktlösa – arbetarklassen i bred mening – ska samhörigheten trasas sönder. På så sätt utgör högerextremismen i olika skepnader den kapitalistiska ordningens mest förgiftande ombud. Ett halvsekel efter andra världskriget hemsöks Europa åter av detta ödeshot – vars förlängning rymmer våld, etniska rensningar och krig.

Vänstern och arbetarrörelsen måste här utgöra det starkaste skyddet mot rasism och nyfascism både i vardagen, på gatorna och i politiken. Från solidarisk flyktingpolitik och lika sociala rättigheter för alla, till massmobiliseringar och, ytterst, fysiskt självförsvar måste alla krafter i och kring arbetarrörelsen göra gemensam sak.
I samlad kamp för lika rättigheter, social välfärd och arbete – över kulturella, etniska och andra skillnader – kan arbetar- och folkrörelserna åter bli en ledande samhällsförändrande kraft. Bara en sådan samhällsförändring röjer undan förutsättningarna för den högerextremism som utnyttjar människors rädsla i kristider.

• En annan värld är möjlig

Krig, terror, finanskriser och klimatkaos – de globala hoten är sannerligen skräckinjagande. Men runt om i världen söker samtidigt människor oförtrutet hävda människovärde och solidariska lösningar mot den nuvarande världsordningens maktförhållanden och finansmarknadernas diktat. Världssociala forum, den arabiska våren, de ”indignerade” och Occupy Wall Street, fredsopinionerna, demokratikämparna och klimat-aktivisterna, de internationella fackliga och folkliga rörelserna – det är där vår arbetarrörelse och vänster hör hemma och måste hämta kraft och allierade.
Våra förslag och strävanden kolliderar ofta med regelverk och praxis som etablerats på mäktiga ekonomiska intressens och politiska stormakters villkor. Därför måste vi utmana och överskrida dem i samverkan med likasinnade över gränserna. Bit för bit, offensivt och defensivt, kan vi utveckla global styrka och alternativa modeller som förmår stå emot och bana nya vägar mot kapitalismens borgerliga eliter. Kapitalvinsten som mått på tillväxt och framåtskridande är sedan länge oförenlig med hushållning för välstånd och klimatbalans. En ny princip för samhällets organisering med behoven hos människor och miljö som styrande mått kan inte etableras utan politisk, ideologisk och social kamp.
Det är hög tid för den svenska arbetarrörelsen och vänstern att istället för EU:s finanspakter och Wall Streets finansmarknader, utveckla ett gemensamt skarpt krisprogram som samlande alternativ till fortsatt borgarstyre här hemma och social nedrustning i storfinansens tjänst. Tillsammans med alla arbetarrörelse- och vänsterkrafter i Europa och internationellt kan vi utveckla en väldig social och politisk kraft som kan stå emot finansutpressningen och bana vägar ut ur den globala kapitalismens systemkris.
Om 2012 görs till året då aktivisterna i folkrörelser, fackföreningar, aktionsgrupper och gemensamma forum diskuterar fram sina främsta förslag till handlingsvägar och samhällslösningar kan vi bygga en stark motståndsfront – nerifrån och upp – som slår tillbaka borgerligheten och börjar förändra politikens förutsättningar.
Låt oss tillsammans förbereda den striden.

Socialistiska partiet

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.