Antikapitalister förenade

20 januari 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter, På plats

Öppen dialog när aktivister möttes i Malmö

Träffas, lyssna, bli hörd och lära av varandra – så sammanfattade en deltagare det kanske mest värdefulla med lördagens Antikapitalistiska konferens i Malmö. Det var Socialistiska Partiets Skåneregion som stod värd för ett försök att sammanföra radikala vänsterkrafter kring ett utbyte av perspektiv och erfarenheter i kampen mot dagens kapitalism. Och för att presentera Socialistiska partiets utkast till ett antikapitalistiskt krisprogram som ska diskuteras under våren. Gensvaret uteblev inte. Ett drygt sjuttiotal aktivister och företrädare för olika organisationer strålade samman till föredrag, samtal och utbyte av idéer kring fikaborden.

“Kapitalismens kris och nyliberalismens återvändsgränd” var temat för den första timmens grundliga genomgång av den kapitalistiska systemkris som dragit undan grunden för efterkrigstidens välfärdsepok. Det var den marxistiske ekonomen Benny Åsman som lotsade deltagarna igenom förutsättningarna för både den så kallade ”fordismens” guldålder från 1940-talet fram till 1970-talet och övergången till nyliberalismen på 1980-talet. Även den senare perioden är nu, menade Åsman, på väg mot sitt slut. Den byggde bland annat på den kreditekonomi där löntagare för att hålla konsumtionen igång, gavs lån istället för lön.
Nu brister hela bubblan. Via banker och finansinstitut driver de rikaste samhällsgrupperna regeringarna att tvinga löntagarna betala – genom raserad välfärd och dramatiskt försämrade levnadsvillkor. Att återgå till den tidigare välfärdskapitalismen saknar, menade Åsman, all realism. Den byggde på speciella förhållanden till följd av världskriget. Enda möjligheten för framtida välfärd är att bryta dagens kapitalistiska logik och genomföra socialistiska lösningar.

Klimatkris och Gemensam välfärd
Rikard Warlenius – tidningen Arbetarens f d chefredaktör och tidigare medarbetare i Internationalen – talade om klimatkrisen, hur illa det verkligen är, vad som hände under klimatförhandlingarna i Durban (”en dödsdom för klimatet”) och vad som måste göras nu. Han redogjorde för klimatförhandlingarnas historia, FN:s klimatkonvention, klimatvetenskapen och möjligheten att nå en för mänskligheten tillfredsställande lösning han sammanfattade i begreppet ekosocialism.
Parallellt belyste Gunilla Andersson i en annan sal den dramatiska skillnaden mellan lovsångerna till privatiseringar av gemensam vård och omsorg 2005 – när hon var med och bildade Gemensam välfärd i protest – och dagens folkliga avsky mot Caremaskandaler och skolpengar till skatteparadis.
– Idag behöver vi inte lägga samma vikt på att argumentera mot privatiseringar som idé, utan lägga mer krut på vad vi vill göra: demokratisera och vitalisera den gemensamma välfärden! Göra sociala investeringar.
Men trots att vänstersidan i praktiken vunnit debatten, menade hon, rullar privatiseringarna på om vi inte går samman för att bygga motmakter.
– Det behövs vanlig hederlig gräsrotsmobilisering. Alla radikala krafter måste samverka, det är det allra viktigaste nu. Det största hindret är den ömsesidiga misstron – vi aktivister måste få tillit och prata strategiskt med varandra.
Här fick deltagarna möjlighet att lyssna på Abe Bergegårdh från Vänsterpartiet som under rubriken ”Att kommunicera politiskt och göra politik” diskuterade hur vänsterkrafter har möjlighet att nå ut med sina budskap. Borgerliga propagandisters syn på kommunikation och förmåga att påverka människornas medvetande ställdes mot vänsterns förhållningssätt till media där han menade att vänstern måste se upp med förlegade sätt när den försöker förmedla sina idéer.

Stadskamp och queermarxism
– När arbetaridentiteten kämpats ned och kollektivet splittrats i våra fabriker, då kan bostadsområdet bli identitetsskapande, där kämpar vi för oss själva. När man bråkar om en hyreshöjning bråkar man i praktiken om sin lön. Det är i staden arbetarrörelsen gått i konflikt, här har vi stora möjligheter, menade Jonathan Johansson från Förbundet Allt åt alla som ifrågasatte socialisters klassiska fokus på fackföreningar och de stora industriarbetsplatserna. Han rannsakade finanskapitalismens formliga krig mot staden som en plats för arbetarklassen att leva och bo bra i.
– Man försöker göra staden till ett vykort för att dra till sig kapital och rika människor. I översiktsplanen för Malmös framtid pratar man inte en enda gång om Malmös egen befolkning med de sociala svårigheter som finns här, till och med barnsvält idag – men allt handlar bara om de rika som ska ”lockas hit”. Istället måste vi försöka göra bostadsområdena till ”röda territorier” genom lokal verksamhet som för samman människor i vardagen.

Maja Hansen från Syndikalistiska ungdomsförbundet introducerade en annan aspekt av dagens antikapitalism genom att presentera den så kallade queermarxismens utmanande perspektiv på kön och identitet i dagens samhälle. Från amerikanska ”queers” ilska på 1990-talet mot ”homorörelsens välkammade inställsamhet” till kritiken av dagens feminism ifrågasätter queer, menade Hansen, hela föreställningen om identitet och att ”jag är” si eller så. Istället för alla dessa fasta identiteter som ytterst, menade hon med Judith Butlers teorier, ligger i maktens intresse är det viktigt att gripa tillfällena ”där man känner sig mer fri”, som exempelvis under en strejk, och formulera sig genom dem, kanske bara genom att skriva ned och sätta ord på vad man upplever.

Vänsterns vägar
Vad är det för likhet mellan 18- och 1900-talets rastänkande och dagens prokapitalistiska ideologier? Jo, att de under sin tid varit fullständigt dominerande, från den högsta vetenskapen ner till skolundervisning och vardagsföreställningar. Det menade Håkan Blomqvist från Socialistiska Partiets styrelse, till vardags historiker men på konferensen med uppgift att presentera några grundtankar i socialisternas förslag till krisprogram.
Det var först med den koloniala frigörelsen efter andra världskriget, medborgarrättsrörelsen i USA och kampen mot apartheid i Sydafrika som rastänkandet bröts upp underifrån, menade han. Detsamma gäller för dagens borgerligt kapitalistiska föreställningsvärld. Den utmanande kraften måste hämtas genom kamp underifrån. Det är också själva utgångspunkten för det socialistiska krisprogrammet som vill ta avstamp i nuet och fungera som en slags övergångsprogram till utomkapitalistiska lösningar.
– Men det viktigaste är inte enskilda formuleringar utan att vi just kommer samman och diskuterar lösningar, menade Blomqvist och påminde om Marx’ ord att varje steg framåt är viktigare än hundra program.
– Idag tar vi kanske här några sådana myrsteg framåt.
Att vänsterkrafter i Malmö tagit några sådana steg illustrerades av Daniel Sestrajcic, vikarierande kommunalråd för vänsterpartiet, som under det avslutande rundabordssamtalet kring vänsterns uppgifter trodde att kanske de flesta vänsterpartister kunde skriva under på programförslaget. Nu stod man emellertid inför större utmaningar med trehundra nya medlemmar sedan valet – och att försöka kombinera den parlamentariska och utomparlamentariska verksamheten.
– Jag ser vänstern som en bred brokig samling av de radikalare delarna av samhället. Det finns motsättningar mellan oss, ibland är det bra, ibland dåligt. Men vi måste tillsammans försöka formulera möjliga projekt som också är systemöverskridande och mobilisera kring praktiska kampanjer.
Kring det rådde enighet, men Emil från Syndikalistiska ungdomsförbundet underströk faran av att vänstern blev en bromskloss genom att leda in gräsrotskamp på parlamentarisk väg och oskadliggöra farliga rörelser. Och Håkan Blomqvist manade:
– Hur ska vi nu göra 250 av de trehundra nya vänsterpartisterna till aktivister? Här måste vi se oss alla som en resurs – och ett av svaren på frågan: ”Vad ska vi ha vänstern till?

NÄSTA VECKA: För arbetarrörelsens och vänsterns nyprövning – förslag till krismanifest från Socialistiska partiet – en brandfackla för debatt.

Bilder och texter från olika sessioner:
Alex Fuentes
Johannes Jensen
Håkan Blomqvist
Anders Svensson

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.