Alkoholdränkt trassel

16 januari 2012

Film, Förstasidan, Kultur

The Rum Diary är en film om alkohol, förvirring och det amerikanska egocentrerade vansinnet. Den ritar några streck i dammet som lagt sig på ytan av en gammal skrivmaskin.
Det är nog också meningen att det ska finnas ett patos hos den hyfsat tjusige, misslyckade romanförfattaren som kommer till Puerto Rico för att prova på lyckan som journalist. Men Johnny Depp, i huvudrollen som Paul Kemp, har ett halvhjärtat och ganska otrovärdigt engagemang. Det han främst är engagerad i är spriten. En halvgalen junkie som inte kan sluta dryga ut blodet med stimulanspreparat.
Filmen baseras på den amerikanske journalisten Hunter S Thompsons bok om sina upplevelser i 50-talets Puerto Rico, men journalistiken är en bisak trots att handlingen kretsar kring en tidningsredaktion. Istället handlar det som vanligt mest om tjejen. Paul Kemp möter kvinnan i sitt liv. Tyvärr har hon pojkvän. Det blir lite trassligt.
Verkligheten bland folket på gatan flimrar förbi. Los jibaros som kräver bättre löner, barnen i slumkvarteren som Kemp knäpper med kameran utan att röra en min eller ens hälsa, konflikten mellan amerikanerna och den egentliga lokalbefolkningen.
Det är en manlig värld, tuppfäktning och supande. En liten slatt fördomsfullt framställd vodou. En liten slatt kärlek. Men är det verkligen Hunter S Thomsons egna ord som kommer fram när Kemp talar med syra i rösten om de amerikanska turisterna som ”det stora, vita djuret som förmodligen är det farligaste på jorden”? Eller om den amerikanska drömmen som en myt: ”där finns ingen dröm, det är bara en pisspöl av girighet som sprider sig över världen”. Den verklige Thompson blev ju en symbol för gränslös individualism.
Trots allt, det är något med filmen som gör att jag inte kan låta bli att smågilla den. Kanske för att Johnny Depp har brallorna tidsenligt högt upp.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.