Tre hamnar ockuperade

19 december 2011

Nyheter, Utrikes

I måndags blockerade den amerikanska Occupy-rörelsen många hamnterminaler i Kalifornien. Flera hamnar låg nere under stora delar av dagen. Från San Diego i söder till Seattle i norr. Men även i Houston, Texas, och i Anchorage, Alaska, var det stora protester och störningar i godshanteringen. På många håll var rörelsens spjutspets riktad mot terminaler ägda av SSA Marine, ett rederi ägt av det ökända investmentbolaget Goldman Sachs. I Oakland deltog mer än 10 000 människor i ockupationen av tre hamnar.

Den medvetna strävan att bredda sin sociala bas, som finns hos denna till stor del unga men så tydligt profilerade antikapitalistiska generation, får givetvis det amerikanska klassamhällets makthavare att se rött. I varje hamn, vid varje kaj eller terminal, har de uttalat fredliga aktivisterna fått värja sig mot polisens tårgasattacker, batonger och ett ständigt sprutande med pepparspray.

På grund av klasslagstiftningen på arbetsmarknaden kunde inte den fackliga organisationen, International Longshore and Warehouse Union (ILWU), officiellt stå bakom blockaden. Men förbundets ordförande, Craig Merrilees, sa samtidigt att det är helt överens med Occupy-rörelsen när ”denna hävdar att det nuvarande ekonomiska systemet bara gynnar den rikaste procenten av amerikanarna på bekostnad av alla de andra”.
”De flesta av oss är också trötta på att se hur en handfull rika företag och deras chefer uppträder som om de hade rätt att leva som kungar och låta alla oss andra betala”, underströk han i sitt uttalande.

Det finns därför en inofficiell symbios mellan den organiserade fackliga rörelsen och aktivisterna i blockadkedjorna. När det blir för mycket folk i rörelse måste kranar, truckar och dragbilar stanna av skyddsskäl och godshanteringen släckas ner. Ett förlopp som uppskattas av både ILWU:s medlemmar och alla de arbetare som inte får organisera sig fackligt.
I USA måste i en omröstning minst 50 procent av de anställda vara för en facklig organisering om ett förbund ska få rekrytera på plats. Inte minst på osäkra arbetsplatser, med en del papperslösa anställda och hög omsättning av personalen, kan det vara svårt att vinna denna majoritet i kamp mot företagets hot mot de anställda som försöker vinna sina arbetskamrater för den fackliga idén.

Inför måndagens blockader publicerade fem arbetare ett öppet brev där de – trots alla risker för de egna anställningarna – berättar om de vidriga arbetsförhållanden som gäller för de 110 000 lastbilsförare som kör gods fram och tillbaka till USA:s hamnar. Av kommittéer som bildats i de stora hamnarna, Los Angeles, Long Beach, Oakland, Seattle, Tacoma, New York och New Jersey, hade de utsetts till att denna dag företräda sina arbetskamrater: ”En av oss är mamma. Vi andra är pappor. Tillsammans har vi elva barn och en baby är på väg. Tillsammans har vi 46 års erfarenhet av att köra varor från våra kuster till Amerikas affärer”.
Deras brev är ett fantastiskt, färgrikt och agitatoriskt dokument där de med vibrerande entusiasm tackar för solidariteten från Occupy-rörelsen: ”Tack för att ni hört våra rop på rättvisa. Vi är överväldigade av er uppmärksamhet eftersom vi normalt är helt osynliga”. I sitt öppna brev visar de oss en glimt av en annan värld än den många amerikaner möter i berättelserna från de vinststyrda mediabolagen.
”I dag behandlas giriga storföretag som ’folk’ samtidigt som de politiker som finns på deras lönelistor kallar medlemmar i fackföreningen för ’ligister’ ”, skriver de och fortsätter: ”Men står vi inte upp för någonting, då kommer vi att ramla omkull för ingenting. Vi förare har ett talesätt: Vi kanske ännu inte har en fackförening, men ingenting kan hindra oss från att handla som en sådan.”
Göte Kildén

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.