Nu sticker jag ut hakan, så det så

14 december 2011

Krönika

”Det var BÄTTRE förr!”
Härmed vågar jag ta bladet från munnen och sticka ut hakan. Låter det osagda vara sagt, ställer allt på sin spets, riktar ett hårt slag mot PK-etablissemanget och säger det alla tänker men ingen vågar säga: Det var bättre förr. Jag vet, för jag var nämligen med. Förr. Innan det blev dåligt.
Självklart finns det undantag. Det finns det ju alltid. Som att det nuförtiden går att köpa värktabletter på Konsum och… ja, det är väl typ det. Har man ont i huvudet en söndagskväll kan du och jag nuförtiden traska ner till vår lokala Konsumbutik och få lindring. Det kunde vi inte tidigare. Det var inte bra.

Så vad har då blivit sämre? Allting, förstås, men låt mig ta några exempel: Det finns inga idrottare med hammaren och skäran på bröstet. Det går inte att höra vad Bob Dylan sjunger. Ingen vet längre vad en platta heter eller hur ett skivomslag ser ut. Clarence ”Big Man” Clemons är död. Hip-hopen är död. Thatcher lever. Reform betyder försämring. Antifascism likställs med fascism. Ingen vet vem som är världsmästare i boxning.
Björklöven lirar i division 1. Twilight-trilogin har ersatt Star Wars-trilogin. Black Sabbath och Judas Priest har ersatts av nåt skit jag inte ens vet namnet på, men det låter för jävligt och ser för jävligt ut.
Ingen under tretti har en aning om vem Ivan Lendl eller Martina Navratilova var. Konst är att bajsa på en trottoar. Hjältemod är att sänka skatterna. Intellektuell hederlighet är att inleda en debattartikel med orden ”Jag är inte rasist, men…”. Det är okontroversiellt att vara snut.

Nu kanske ni tror att jag är en sån där gammal surgubbe som hytter med käppen när en snorvalp loskar i busskuren eller i alldeles för hög fart susar förbi på rullbräda. Men då misstar ni er. Det här är ord skrivna av en nyligen pappaledig 33-åring som helt enkelt skådat ljuset. Att det var bättre förr är helt enkelt varken mitt fel eller min förtjänst – det bara är så.
Minns hur man förr rockade röven av högern. Man lyssnade på Björn Afzelius och prenumererade på Arbetet. Amerikanska biosuccéer kunde lika gärna handla om en klasskämpande textilarbeterska, som en arbetargrabb som lär sig karate och spöar de välsituerade mobbarna på skolan. Det var inte pedofili att fotografera lekande barn på stranden och när Stenmark åkte var det inte först paus för reklam. Ingen hade hört orden ”tappanyakihäll” eller ”musarm”. Man läste böcker som man lånade på bibliotek och när man hade läst dem så tipsade bibliotekarien om nya. Därför förknippade man ”Big brother” med något fascistiskt från en roman vid namn 1984. Robinson hette Kruse i efternamn och var även han känd från en roman.

I skolan diskuterade man på fullaste allvar huruvida plan- eller marknadsekonomi var det bästa ekonomiska systemet. Det var fint att ta från de rika och ge till de fattiga. Carl Bildt var känd som Calle Stropp och MUF var lika coola som Bohman var snygg. Högern hade moralpanik och vänstern stod för visionerna. När saker gick sönder lagade man dom. Alla tonåringar gjorde mixtapes. Ingen sökte till Idol. Så var det. Förr. Innan allt bara klev kasst.
Det bästa av allt var dock att förr var man inte så förbannat bitter.

Ulf Östman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.