Klimatmöte i Durban: Facken ute i protest

13 december 2011

Förstasidan, Miljö

Den internationella aktionsdagen den 3 december.

FN:s klimatmöte i Durban är nu inne på andra veckan, och de flesta klimataktivister har inget hopp om att Kyotoprotokollet ska förlängas eller ersättas med ett mer handlingskraftigt avtal.
Men parallellt med det officiella mötet pågår intensiva diskussioner om alternativa sätt att rädda klimatet.
– Hur flyttar vi oss från kolenergi till hållbar och ren energi? Vi fackföreningar måste fortfarande diskutera dessa frågor.
Det menade Philemon Fanyane Shibiri från det sydafrikanska metallfacket Numsa. Han talade under ett av de många seminarier anordnade av den internationella fackfederationen ITUC under klimatmötesdagarna. Framförallt för Sydafrikas fack är dessa frågor extra viktiga. Med en arbetslöshet på 36 procent (då alla som slutat att aktivt leta arbete räknas in) och en energiproduktion som till 92 procent består av kol, har Sydafrikas fackföreningar en stor utmaning framför sig när det gäller att komma på lösningar på både klimatkris och arbetslöshetskris.

En kampanj som har dragit enorm publik under den senaste veckan och som stöds av fackfederationerna Cosatu och Nactu är kampanjen för en miljon klimatjobb. Kampanjen startades av 40 organisationer i Sydafrika och menar att arbetslösheten och klimatförändringarna kan lösas tillsammans. Genom att omvandla hälften av produktionen av elektricitet till förnybara källor inom tio år kan 150 000 arbeten skapas och utsläppen minskas med 20 procent, menar kampanjen. Ett väl utbyggt och tryggt offentligt transportsystem skulle kunna leda till 460 000 nya arbeten. Och 500 000 arbeten skulle kunna skapas via småskaliga, organiska familjefarmer.
– Det är verkligen enormt vettigt att länka samman klimatförändringar och arbete, menar Rehana Dada som arbetar för kampanjen.
Bland aktivisterna, som till största delen kommer från den afrikanska kontinenten, är industriländerna USA och – efter utspelet om att de inte vill skriva under en andra omgång av Kyotoavtalet – Kanada högst impopulära. Bolivias före detta ambassadör vid FN, Pablo Solón, drog varma applåder från de 700 kvinnorna från hela södra Afrikas landsbygd som samlades under namnet Rural Women’s Assembly när han skanderade ”Skam över USA som bara vill minska utsläppen med tre procent!” och ”Vi säger: ändra det kapitalistiska systemet, inte klimatet!”
Kvinnorna från the Rural Women’s Assembly bidrog starkt till att föra upp genusfrågan på aktivistagendan. Särskilt i södra Afrika, där en stor majoritet av matproducenterna är kvinnor, drabbar de verkliga effekterna av klimatförändringarna kvinnor specifikt. Trots detta lyste genusperspektivet med sin frånvaro i den största delen av aktivistprogrammet.
– Klimatförändringarna hotar dessa kvinnors levebröd i namn av investeringar och profiter, säger Roselina Muzerayi från Zimbabwe.
– Som afrikanska kvinnor står vi upp i solidaritet med varandra och vi säger nej till klimatförändringar, nej till utsläpp, nej till multinationella företag. Till de multinationella företagen säger vi: Var vänliga och respektera livet! säger hon innan hon springer iväg och ansluter sig till den spontana demonstration genom Durbans gator som de 700 kvinnorna tog initiativ till.

Den demonstrationen
blev en liten generalrepetition inför nästa dags stora evenemang – den internationella aktionsdagen den 3 december. Lett av obändigt energiska fackmedlemmar i gröna och röda t-shirts, följt av Via Campesina, hundratals unga socialister, medlemmar ur skräpplockarnas organisation och etablerade organisationer som Greenpeace, sjöng sig tåget genom Durban fram till klimatmötet. Fackfederationen Cosatus generalsekreterare Zwelinzima Vavi var en av huvudtalarna:
– Vi vill att något händer nu, för att rädda vårt klimat, för att rädda vår jord, för att rädda framtida generationer! ropade han utanför konferenscentret, medan förhandlingarna därinne bara fortsatte.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.