Hur vore det med fyra timmars arbetsdag?

19 december 2011

Förstasidan, Krönika

Tummen är människans viktigaste kroppsdel. Tack vare den kunde vi under evolutionens utveckling greppa verktyg och börja arbeta med händerna, vilket i sin tur stimulerade hjärnans utveckling och gjorde oss till människor.
Arbetet är vardagen. Men under olika ekonomiska epoker har arbetet sett olika ut. Under urkommunismen, den första och hittills längsta perioden i mänsklighetens historia, levde vi gemensamt i små grupper och arbetade tillsammans som jägare och samlare och delade lika på produktionen. Det var inget nio till fem jobb, utan sysslor som utfördes efter behov.

När vi upptäckte jordbrukets potential effektiviserade vi produktionen, vilket ledde till ett överskott som innebar att alla inte längre behövde arbeta. Det uppstod med tiden olika sociala klasser där de som levde på de andras arbete blev allt mäktigare. Med överskottet kunde de betala beväpnade vakter, det vi idag kallar polisen eller staten (efter grekiskans polis), som upprätthöll arbetets ordning.
Slaveriet var länge den vanligaste arbetsformen. En annan variant var feodalismen, där bönderna tvingades skatta en stor del av sin produktion till feodalherrarna, alternativt utföra dagsverken.

Människans uppfinningsrikedom ledde till skapandet av maskiner och snart gjorde industrialiseringen feodalismen obsolet. Vi producerade effektivare och mer än någonsin, men trots de växande rikedomarna tvingades också arbetarna arbeta ännu mer.
Under kapitalismens första tid var arbetsdagarna mellan 12 och 16 timmar. Åttatimmarsdagen infördes i Sverige 1919. Fram tills dess hade borgarna påstått att det skulle vara ekonomiskt ohållbart för samhället, men trycket från revolutionerna i Ryssland och i Tyskland gjorde så att borgarna gick med på eftergifter för att lugna arbetarna.

Idag kräver vi en sextimmars arbetsdag, och återigen säger borgarna att det är ett samhällsekonomiskt ohållbart krav. Men sanningen är att vi arbetar mer än vi behöver och till och med sex timmars arbete är för mycket.
För över hundra år sedan, vid ett förstamajtal i Göteborg 1903, lovade den unge socialdemokraten Fredrik Ström, senare kommunist, att en fyratimmars arbetsdag skulle bli fullt möjlig under socialismen.
Redan 1883 hade den franske marxisten Paul Lafargue i sin bok Rätten till lättja förkunnat att arbetstiden måste ”regleras klokt och inskränkas till högst tre timmar om dagen”.
Det är inte så galet som det låter. Arbetet är som sagt nödvändigt för livet och hela människlighetens utveckling. Men det ska vara ett meningsfullt arbete.

Det mesta arbete som utförs är totalt onödigt. Vi tvingas stå i fabriker och producera skräp åt kapitalisterna som sedan ska transporteras runt jorden och säljas, vilket också innebär onödigt arbete. Och det gäller inte bara denna överproduktion, som dessutom förstör vår planet, utan också alla byråkrater, jurister, försäljare och förskingrare som fyller en funktion i upprätthållandet av det kapitalistiska samhället men som egentligen inte skulle behövas.

Med en rationellt planerad ekonomi kan produktionen effektiviseras till den grad att allt onödigt arbete upphör, vilket skulle frigöra mera arbetskraft till viktigare uppgifter som att läka och lära människor. Det finns tillräckligt med människor på jorden för att fördela det arbete som måste göras till ett par timmar om dagen. Och den nya rikedom i form av den fritid som människorna då får, skulle i sin tur ge grund för en annan, högre form av konstruktivt arbete i kulturen och vetenskapens tjänst.

Per Leander

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.