Här är programmet, Juholt!

13 december 2011

Förstasidan, Inrikes, Politik

I helgen samlades socialdemokraternas förtroenderåd bestående av 120 valda ombud från hela landet, partistyrelse och verkställande utskott för att om möjligt ta ny politisk avstamp.
Ingen har kunnat undgå mediahetsen mot Håkan Juholt. En kampanj vars yttersta syfte inte är att bara sänka Juholt utan att slå mot socialdemokratin och ytterst hela arbetarrörelsen.
Håkan Juholt är visserligen partiordförande. Men han är en i ett parti där han är lika ansvarig som partistyrelse, verkställande utskott och den gamla partiledningen för socialdemokratins famlande efter en politik. En politik som kan utmana i första hand moderaterna och tända de tusentals trogna socialdemokrater som tvingas diskutera partiledarens handel och vandel istället för att gå till politisk offensiv mot högeralliansen.
Göran Kärrman är metallarbetare från Stockholm och han ger här ett förslag på vad en socialdemokratisk politik ”värd namnet” kan vara.

Det går inte en dag utan att tv och tidningar för fram nya spekulationer kring Håkan Juholts ställning som partiledare för Socialdemokraterna. En del av socialdemokratins vänsterdebattörer, som Daniel Suhonen och Göran Greider, har hävdat att det är partihögern som till stor del ligger bakom angreppen på en partiledare som representerar vänstern.
Eftersom Håkan Juholt inte tidigare visat sig ha några särskilda vänsteråsikter, ens i ett S-perspektiv, utan alltid stått för partilinjen, oavsett om den företrätts av Göran Persson eller Mona Sahlin, så har det inte varit lätt att se vari denna påstådda vänsterlinje skulle bestå.
Därför är Juholts debattartikel i Svenska Dagbladet den 25 november, där han listar de viktigaste frågorna för socialdemokraterna den närmaste tiden, en välkommen möjlighet att bedöma hans politik.

SKOLAN
Ingenting sägs om skolan som egentligen inte sagts förut, utan allmänna formuleringar om att ”bryta segregeringen” och att ”alla som studerar i den svenska skolan skall ha en fullständig gymnasieexamen före 25 års ålder”. För att uppnå detta skall ytterligare fem miljarder anslås.
Men ingenting sägs om det som är centralt för skolan idag; nedskärningarna och privatiseringarna. Det är sant att så länge klassamhället består så kommer vi aldrig att nå en jämlik utbildning med lika möjligheter för alla. Men ingenting har gjort så mycket för segregeringen inom skolan som den våldsamma våg av privatiseringar och nedskärningar som dragit över skolan de senaste åren.
En socialdemokratisk politik värd namnet borde först och främst ha en politik för att åter göra skolan offentlig, med rimliga resurser för lärare och elever, och kasta ut de kapitalistiska krämarna från skolans område.

ARBETSLÖSHETEN
Enligt Juholt är det ett samarbete mellan stat, forskning, fack och näringsliv som ska råda bot på arbetslösheten. Vidare utlovas en satsning på klimatomställning.
Det förefaller som om Håkan Juholt är helt omedveten om hur det ”näringsliv” han vill samarbeta med fungerar. För några veckor sedan beslutade sig Volvo för att göra sig av med några hundra arbetare som antingen är inhyrda eller arbetar på visstidskontrakt. Detta för att ”marknaden” visat sig något svagare än planerat. Att företaget samtidigt gör miljardvinster och köper en lyxvilla för tiotals miljoner åt den nye direktören, förefaller bara normalt. Sanningen är den att kapitalismen idag fungerar utan varje hämsko, eftersom fackföreningsrörelsen (och Socialdemokraterna) under årtionden lagt sig helt platt inför ”marknaden”.
En socialdemokrati värd namnet skulle kunna driva en politik som i samförstånd med fackföreningsrörelsen, kämpar för att återta kontrollen av den egna ekonomin, genom att dra in företagens miljardvinster till samhället och de anställda. En konkret åtgärd för att få ned arbetslösheten och göra samhället mer klimatsmart, vore ett offentligt program för att bygga om miljonprogrammets bostadsområden och ta fasta på det förslag från Miljöpartiet där man föreslår att ett visst antal byggnadsarbetare ska rekryteras direkt bland de arbetslösa som bor i respektive områden.

VÄLFÄRDEN
”Medborgarvärde ska sättas framför marknadsvärde. Samhälls- och individnyttan ska återigen sättas främst inom elförsörjning, järnväg, skola, bostäder, apotek och omsorg.” Men ingenting sägs om att sätta stopp för privatiseringarna, utförsäljningen av allmännyttans bostäder, eller att stänga dessa områden för ”marknadens” hunger efter garanterade vinster. Trots den storm mot privata vårdföretag som dragit över landet genom avslöjandet av vanvården och vinstjakten på Carema, kan inte Juholt kosta på sig att ens markera mot ”riskkapitalisterna”, det vill säga de som – utan risk – profiterar på vanvård av äldre, för att sen föra ut vinsterna till skatteparadis (för vidare befordran till redan förmögna människor, som Ingvar Kamprad).
En socialdemokrati värd namnet skulle göra just detta; förklara att nu är det slut med ”marknadens” lekstuga inom vår offentliga välfärd. De privata företagen ska kastas ut, om än inte varje föräldrakooperativ, så åtminstone storföretagens vargar. Statliga företag skall omedelbart sluta upp med att leka kapitalister och ges en styrning som sätter samhällsnyttan först, det gäller särskilt för bolag som SJ, Banverket, Posten och Vattenfall.

FRAMTIDA INVESERINGAR
Till sist utlovar Håkan Juholt ett program för investeringar, bland annat inom ”vägar, järnvägar och kraftnät”. Det sägs att dessa investeringar ska göras i ”gemensamt ägda tillgångar, men ingenting om vad detta verkligen betyder. På vilket sätt skall man anse att SJ eller Banverket, med sin uttalade kvartalskapitalism, är ”gemensamt ägda tillgångar”, annat än rent formell betydelse eftersom de ägs av staten?!
Eftersom socialdemokratin, främst under Göran Perssons ledning, varit drivande för att bolagisera och ”marknadsanpassa” offentliga verksamheter som Post, tele, energi och kommunikation, så är det knappast tillräckligt för Håkan Juholt att ”medborgarvärde ska sättas framför marknadsvärde”. De flesta vill veta vad detta betyder konkret: kommer det sista postkontoret att försvinna i nästa ”rationalisering”, kommer de nya järnvägarna att trafikeras av snabbtåg med SJ:s krav på profit (och omöjliga biljettpriser)? Än är Göran Perssons och Björn Rosengrens privatisering av Telia inte bortglömd.
Med tanke på hur ledande socialdemokrater hoppat mellan poster i regeringen och storföretagen, eller direkt gjort sig en hacka på privatiseringarna, så krävs det nog konkreta besked.
Det är naturligtvis både klokt och riktigt av Håkan Juholt att presentera ett politiskt program i stället för att diskutera sin egen ställning i partiet, men frågan är om detta är det verkliga alternativ till högeralliansen som så många väntat på. Särskilt som den stora eurokrisen brakar på där ute och inte visar några tecken på att mattas av, tvärtom. Är inte risken överhängande att de visioner Juholt presenterar, faller helt i glömska när de svenska storbankerna börjar vackla och kräver nya stödmiljarder?
För mig verkar inte Håkan Juholt stå för någon annorlunda politik än sina företrädare, och på vilket sätt han skulle vara ”vänster” inom partiet är inte lätt att veta. Om man jämför med Mona Sahlins avskedstal där hon i princip omfamnade högeralliansens politik och fick folkpartiets partiledare Jan Björklund att – mer på allvar än som skämt – säga att ”med den politiken kan även jag rösta på socialdemokraterna”, eller det patetiska förslaget om ”butlers i tunnelbanan”, så är förvisso det mesta inom partiets ”vänster”.
Men är det detta som är vänster också för de socialdemokrater, likt Suhonen och Greider, som så hårt drivit försvaret av Håkan Juholts person?

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.