Krisen är inte över

07 november 2011

Kommentar, Nyheter, Politik, Utrikes

Det är något märkligt med alla dessa toppmöten. En lösning på eurokrisen var långt borta. Det sa i alla fall många toppolitiker och media. Sedan är det som om någon lyft trollstaven och så är alla överens om en lösning. Är det ett spel för galleriet som ska visa offentligheten att våra toppolitiker verkligen tar ansvar för framtiden?
Vilket som, så basunerade media förra veckan ut att Merkel, Sarkozy och alla andra under stora ansträngningar manglat fram ett räddningspaket för att hindra det grekiska dramat att sluta i kaos. Angela Merkel fick sin vilja igenom vad gäller de privata bankernas deltagande i krispaketet. Tyska bankerna är inte speciellt exponerade mot den grekiska statsskulden vilket inte är fallet för de franska bankerna. Det förklarar det ”krig” mellan Merkel och Sarkozy som media rapporterat om. Själv har Merkel snott 180 grader från en demagogi om att Tyskland inte tänkte hjälpa lata greker till paniktal om att Europa faller samman utan euron. De tyska industrimagnaterna ligger säkerligen bakom detta lappkast. De har ingen förståelse för prat om återgång till de nationella valutorna. Mötet i Bryssel enades om ett fyrapunktsprogram som bland annat likviderar 100 miljarder euro av den grekiska statsskulden.
1. Bankerna som innehar grekiska statsobligationer går med på att halvera deras nominella värde. Det motsvarar 100 miljarder euro. Vilka som förlorar dessa fordringar är höljt i banksekretessen. De största beloppen hålls av grekiska och franska banker å privata kunders vägnar.
2. EU:s räddningsfond ska förstärkas från 250 miljarder euro som finns kvar i kassan till 1 000 miljarder euro så att resurser ska finnas att tackla en kris i Spanien eller Italien.
3. Grekland får tillgång till 100 miljarder euro i januari.
4. Bankerna ska öka sin egen kapitaltäckning till 9 procent och de som inte klarar av det på egen hand ska få hjälp av EU.
Det här låter som tuff medicin för de privata bankerna eftersom de går med på att skriva av hälften av sina fordringar på den grekiska staten. Men skenet bedrar. De som äger obligationerna har redan inkasserat hög avkastning på dem i flera år kanske. Börsuppgången efter mötet i Bryssel är också kompensation. Vad de stora kapitalägarna förlorar på gungorna kommer igen via karusellen. Speciellt i det här fallet eftersom de aktuella statsobligationerna på den ”fria marknaden” bara noteras till 20-25 procent av sitt nominella värde. Alltså förlorar ägarna bara 50 procent i stället för 75-80 procent. Det glömde media att förklara.

Dessutom finns det något extremt osunt i systemet. Ingen vet vilka som i sista hand äger dessa obligationer och vilka pengar som använts för att köpa dem. Stora belopp förvaltas bara av bankerna å privata kunders vägnar och de gömmer sig oftast bakom brevlådeföretag i skatteparadisen. Det krav som förts fram i Grekland på en offentlig räkenskapskontroll skulle visa vilka som äger obligationerna och hur de finansierats. Både en och två finansiärer i skatteparadisen föredrar att förlora halva värdet på sina obligationer framför att träda fram i offentlig belysning. Att det i stor utsträckning handlar om svarta pengar och pengar som flytt undan beskattning råder det inget tvivel om.
En bisarr effekt av pakten i Bryssel är att flera grekiska banker kommer att nationaliseras, trots att EU och IMF ständigt tjatar om att Papandreou ska privatisera allt som går att privatisera. Men de privata grekiska bankerna sitter inne med 44 miljarder i statsobligationer som plötsligt halveras i värde. Det klarar de grekiska bankerna inte av i dagsläget. Papandreou var dock inte sen med att garantera att de som förstatligas så snart som möjligt ska privatiseras på nytt. Underförstått: staten ska ta hand om förlusterna och rädda de privata kapitalägarna.

Har börsen rätt när den gör glädjeskutt efter besluten i Bryssel? Knappast, för det verkligt stora problemet som ligger i en nära framtid är en eventuell djup recession till följd av de groteska åtstramningspaket som alla regeringar i Europa är i färd med att köra ner i halsen på den arbetande befolkningen. Nödlösningen för den grekiska statsskulden kanske hindrar en omedelbar inställning av Greklands avbetalningar och en krasch för ett antal banker i Europa. Men den ekonomiska stagnationen, med låga investeringar i den reella ekonomin, en ökande arbetslöshet och allt fler människor som faller ner i ren misär kan komma att köra Europas ekonomier i botten. Veckans statistik över arbetslösheten i Europa är skrämmande. I Spanien är nu den officiella siffran över antalet arbetslösa 21,5 procent. Under depressionen på trettiotalet var situationen inte mycket värre. Bland de unga i södra Europa närmar sig antalet arbetslösa 40-45 procent. Allt pekar mot att en social katastrof breder ut sig över kontinenten. Politikerna gör allt för att den ska förverkligas. Samma medicin som hade katastrofala följder i Latinamerika för 10-15 år sedan ordineras nu i Europa i allt större doser.

Två saker utanför Europa kan påverka utvecklingen. Dels hänger mycket på vad som händer i USA. Om den republikanska majoriteten i Kongressen sluter upp bakom de mest reaktionära förslagen om nedskärningar av allt som luktar kollektiva försäkringar, arbetslöshetsunderstöd och andra offentliga utgifter då ökar risken betydligt för att hela världsekonomin faller ner i en djup svacka.

Om dessutom den kinesiska ekonomin börjar få kalla fötter då är en djup världskris garanterad. Det finns tydliga tecken på att den kinesiska ekonomin är skörare än vad som landets ledning vill medge. Byggboomen i kuststäderna börjar ta formen av en gigantisk spekulationsbubbla och de lokala och regionala myndigheterna har skulder som får den grekiska statsskulden att blekna. Kommunistpartiets ledning tassar fram på tunn is. Den enorma valutareserven är en god stötdämpare men om byggboomen exploderar då kan den snabbt smälta bort.

Ingen hade räknat med att Giorgos Papandreou plötsligt skulle utlova en folkomröstning kring EU:s stödpaket. Han är helt enkelt rädd för uppror och med detta hoppas han kunna mobilisera en majoritet och skapa demokratisk legitimitet. Samtidigt kan det här sänka hela räddningpaketet. Det visar att beslutet i Bryssel är väldigt skakigt.

Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.