Får det lov att vara en diagnos?

25 november 2011

Förstasidan, Krönika

Eftersom man inte får göra reklam för mediciner gör läkemedelsindustrin reklam för diagnoser som sprider sig som löpeldar. ADHD, autism, bipolaritet, allt exploderar på kort tid. En tredjedel av alla amerikaner har, eller riskerar att få en diagnos. Ledaren för den senaste amerikanska diagnosbibeln (DSM) säger att nästa version ”blir till en guldgruva för läkemedelsindustrin, men enorma kostnader för alla nya felbedömda patienter”.

Hörde idéhistorikern Karin Johannisson i Godmorgon världen tala om den nya diagnosshoppingen. Jakten efter ett chict tillbehör till identiteten. Kan fungera självuppfyllande, så att man mer och mer blir sin diagnos. ”Och vad ska vi göra, vi som inte har någon diagnos? Vi får ju skämmas” (ur Boulevardteaterns Alla har ADHD). Karin Johannisson förutser en diagnosinflation. Kanske kommer det då att bli trendigare att inte ha bokstäver: ”Nej, jag är faktiskt normalavvikare.” Jag grubblar över hur en bokstavsbeteckning kan ge en känsla av befrielse. Är det på grund av allas vår känsla av otillräcklighet? Det är inte jag, det är min ADHD. Jesus skulle väl ha sagt ”Ta din säng och gå, du behöver inte bli sjuk av skuldkänslor för att du är fattig. Det är nyliberalismens (Mammons) fel”.

Bonus är förstås att en diagnos kan ge tillgång till en narkotikaklassad partydrog (Concerta). Vad jag kan förstå har dock diagnosshoppingen nu problem eftersom producenten av Concerta har dragit tillbaka sin ansökan om att få medlet godkänt för vuxna. Där har Sverige redan Europarekord och i snabbt ökande takt medicineras lika många vuxna som barn. Och då särskilt barn till lågavlönade ensamföräldrar. Godkännandet krävde bara några studier som påvisade bättre effekt än sockerpiller och inga svårare biverkningar. Resultat: Concerta är faktiskt inte bättre än sockerpiller, kan ge högt blodtryck och orsaka tics, aggressivitet/fientlighet, ångest, depression och inte minst missbruk.

Genom att ta tillbaka ansökan hoppades Janssen-Cilag att resultaten kunde hemlighållas. Men misslyckades. Jag tänker att svenska myndigheter nu moltiger därför det är så många expertkarriärer som riskerar att helt gå i putten. Vi vet att sockerpiller kan ge tydliga fysiologiska förändringar om man förväntar sig det. Detta kallas för placeboeffekt och förklarar varför sockerpiller även kan ersätta antidepressiva medel. Det handlar alltså om förväntan. Varför inte förvänta oss ett annat samhälle? Utan dysfunktionell ekonomi. Känns mycket bra.

Lars Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.