En våg av kamp över hela världen

01 november 2011

Inrikes, Nyheter, Reportage

Förra veckan hade någon form av punkt satts i den våldsamma process som pågått i Libyen. Muammar Khadaffi, Libyens jagade ledare, hanns upp, fångades och dödades. På lördagen samma vecka kom Andreas Malm och Shorah Esmailian till Stockholm för att tala om den arabiska revolutionen. Drygt tjugo intresserade satt bänkade för att lyssna.

Andreas Malm såg tillbaka, på ett dystert 2010 och ett 2011 som blev en nytändning av sällan skådat slag.
– Förra hösten var ingen bra tid, politiskt sett. Här i Sverige hade det varit val och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. En olycka.
– Men sedan hände något. Vi fick se Tunisien och Egypten, och i stort sett alla arabländer, där regimerna råkade ut för upplopp, revolter, revolution.
Det här var något som vår generation aldrig hade sett tidigare, menade han.
– Det är ovanligt att en revolution sprider sig på det här sättet. Några exempel finns det. Perry Anderson i New Left Review räknar upp några: länderna i Latinamerika reste sig mot Spanien 1810-1825, 1848 var revolutionens år i Europa, och 1989 spred sig uppror i Europa igen.
– Man kan lägga till några exempel, 1917-1921 i Europa i samband med ryska revolutionen, och de koloniala revolutionerna på 60-talet.
Den nuvarande utvecklingen i arabländerna har ofta jämförts med Europa efter Berlinmurens fall 1989, men det finns stora skillnader, anser Andreas Malm. Östregimerna i Europa föll mer eller mindre ihop av sig själva, men arabregimerna störtades. De stod inte utanför det kapitalistiska systemet.
– Egypten gav sig in i nyliberalismen redan 1974, säger Andreas Malm.
– Landet stod verkligen inte utanför kapitalismen, det förkroppsligar kapitalismen i arabvärlden. Både Tunisien och Egypten hyllades av IMF och Världsbanken, och Egypten utsågs 2007 till ”bäst i världen” för att starta företag.
– Nu sprider sig en våg av kamp över hela världen från Tunisien och Tahrirtorget, tältlägren har nått ända till Brunkebergstorg.

Och hur kommer det sig att fröna från revolterna den här gången på ett häpnadsväckande sätt spred sig över världen?
– En förklaring, säger Andreas Malm, är att detta har en klar koppling till det bredare världsläget.
– Samma nyliberala politik finns över västvärlden, och vi fick se kravaller i London, studenter i Chile, närmast krig på Atens gator…
– Och lågkonjunkturen är den värsta sedan mellankrigstiden.
Shorah Esmailian, som tillbringade en hel del tid i Egypten i år, säger:
– Det fanns tecken på uppror långt före Vredens dag, 25 januari. 2006 pågick till exempel en strejkvåg i textilstaden Mahallah, där arbetarna strejkade för högre löner och mot dåliga chefer.
– Under den första tiden på Tahrirtorget njöt folk helt enkelt av den nya friheten. Det är vanligt med sextrakasserier i Egypten, men tiden på Tahrirtorget var annorlunda. Det blev euforiskt: sextrakasserier förekom inte!
– Fredagsdemonstrationerna ställde sina krav, och militärstyret tvingades att uppfylla vissa av dem. Det är det högsta militära rådet som styr landet, och de agerade kontrarevolutionärt redan från början.
– Det var en enorm folklig revolt, säger Andreas Malm, men maktorganen finns kvar sedan före revolten. ”Arbeta är den enda lösningen” står det på stora skyltar över hela Kairo, men militärens strejkförbud hjälper inte, till och med imamerna strejkar för högre lön i Kairo.

Hur ser det ut inför det kommande valet?
– Det muslimska brödraskapet är bäst organiserat. Alla tror att de blir den starkaste parlamentariska kraften. De kunde organisera sig under Mubarak och har fotfäste både på landsbygden och i städerna.
– De befinner sig i allians med juntan, de säger nej till demonstrationer och nej till strejker.
Inför valet hade Brödraskapet bildat en allians, dels med de hårdare salafiterna och dels med mer moderata islamister.
– Men den alliansen är splittrad just nu, säger Andreas Malm.
Hur det blir inför valet är svårt att veta nu, men en glädjande nyhet kan Andreas Malm berätta.
– Det är faktiskt en uppmuntrande historia inför valet. Läkarnas organisation i Egypten övertogs långt tidigare av Muslimska brödraskapet. Mubarak i sin tur förbjöd val i detta ”läkarfack”. Under sommaren organiserade läkarfacket stora strejker – de tjänar oerhört dåligt – och Brödraskapet var emot dessa strejker. Nu hölls val i facket, Brödraskapet förlorade totalt i detta val, och ”de oberoende” tog storslam.
– Alexandria är ett fäste för islamismen, och också där förlorade Brödraskapet.
Och vad händer i Jemen, i Bahrain? Turkiets roll? Israel? Åhörarna har frågor.
– Nej, det är inte över i Bahrain, säger Andreas Malm.
– Det pågår fortfarande demonstrationer. Men det jag är mest imponerad av är Jemen. Ständigt fredliga demonstrationer, ständigt dödande. Och Egyptens relation till Israel blir nog aldrig mer densamma… För övrigt sa den egyptiska ledningen, det vill säga det militära styret, för första gången nej till låneerbjudande från IMF och Världsbanken….
Fler frågor dök upp hela tiden, men nu var tiden ute.

Text och foto: Gunvor Karlström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.