Varje dag nya protester i Grekland

10 oktober 2011

Analys, Förstasidan, Intervju, Nyheter

Den grekiska krisen fortsätter att slå hårt mot medborgarna. De kraftiga nedskärningarna påverkar även den förut så stabila medelklassen. Nedskärningspakten avlöser varandra, minimilönen ska sänkas, kollektivavtal förbjudas enligt lag. Men de yviga protesterna fortsätter, dag efter dag.

Krisen slår jättehårt, folk går på knäna, säger Jannis Konstantis, facklig aktivist med rötter i Grekland, till Internationalen.
Varje dag sker det nya demonstrationer, aktioner och ockupationer av skattekontor och ministerier i Grekland. Protesterna kommer från olika håll politiskt, allt från höger till anarkister, enligt Jannis Konstantis.
Olika rörelser och grupper uppstår och försvinner och ännu finns ingen enad front. Två stadiga ben i motståndet är i alla fall paraplyorganisationen för radikala fackföreningar, PAME, som anordnar nya aktioner varje dag, och de statligt anställda som med jämna mellanrum utlyser generalstrejker.
Proteströrelsen Real Democracy Now startade starkt i maj med stora demonstrationer på Syntagmatorget i Aten, men dog ut redan efter sommaren. Jannis Konstantis har sin egen tolkning om varför:
– Dels hade den ingen kontakt med arbetsplatserna. Dels stötte de på hårt motstånd från polisen som de inte klarade av att bemöta. Folk tröttnade helt enkelt.

En rörelse som fortfarande lever är Vi betalar inte-rörelsen (Den plirono) som representerar den utomparlamentariska vänstern. I början var det de nyinförda vägtullarna man vägrade betala, men nu har det blivit ett slagord för nedskärningsåtgärderna i allmänhet. Under presentationen ”Vilka vi är och varför vi inte vill betala för krisen”, skriver rörelsen sammanfattande:
– I trettio år har vi betalat för ”utveckling”. EU-inträdet, euron, OS, utländska obligationer och andra ”nationella mål”. Under trettio år har kapitalets lönsamhet skjutit i höjden. Bankerna har gjort enorma vinster och förökat sig som svampar. Efter trettio år är arbetarna fortfarande fattiga, arbetslösa med skruttiga löner och pensioner. Vi betalar dyrt för att röra oss i kollektivtrafiken och på allmänna vägar, för energi och telekommunikation. Vad har vi fått för de uppoffringar vi gjort? Krisens väg leder rakt ner i helvetet. […] Den vinstdrivande logiken som omger oss har lett till att stat och företag vill kommersialisera hela livet. Krisens fördjupning har blåst nytt liv i denna absurda process som vill hitta vinst i alla mänskliga aktiviteter: arbete, hälsa, utbildning, underhållning, miljö, naturområden, offentliga platser, allt går att göra vinst på. Staten har övertagit rollen som samordnare för denna strävan att privatisera all offentlig och social egendom.

Det har blivit allt vanligare att grekerna får svårt att betala sina räkningar. Senast lades en extra skatt på alla dem som äger sina bostäder, något som väckt stor ilska och irritation, eftersom de flesta greker äger sina bostäder. Folk låter bli att betala, för att de inte kan eller för att de vägrar.
Ett uppmärksammat problem är att människor fått elen avstängd efter att inte ha kunnat eller velat betala sina elräkningar. Detta har lett till att en riktad proteströrelse uppstått i norra Grekland som kallar sig Connect electricity, Slå på strömmen. Det är ”anonyma medborgare” som sätter på strömmen igen hos dem som fått den avstängd på grund av obetalda räkningar.
Enligt den privata TV-kanalen Skai-TV vill aktivisterna visa solidaritet med de långtidsarbetslösa, pensionärerna och de fattiga. De vänder sig mot att det statliga elbolaget DEH kräver betalningar och hotar att stänga av strömmen för fattigt folk, istället för att kräva in pengar från de stora företagen och statliga institutionerna som enligt utsago är skyldiga elbolaget över hundra miljoner euro.

Tidigare i veckan lade den så kallade trojkan (IMF, EMU och ECB) fram några nya förslag för Grekland. Minimilönen, som för närvarande är 751 euro (alltså 6 842 svenska kronor) i den privata sektorn, ska justeras nedåt. Löneutvecklingen ska frysas och kollektivavtalen ska avskaffas och förbjudas enligt lag.
– De som regerar är okunniga och nu kommer de som är farliga och ställer krav, kommenterade Christos Panagopoulos, ordförande för den största fackliga organisationen GSEE, förslaget till den socialdemokratiska dagstidningen Eleftherotypia.
Förslaget skulle kunna ses som en form av utpressning innan det sjätte nödlånet klubbats igenom. Jannis Konstantis ser kraven som ett hot mot hela arbetarklassen.
– Det här är inte en skuldkris, det är en kapitalistisk kris. Greklands ekonomi utgör bara 0,4 procent av EU:s hela BNP och andra länder har större statsskulder än vi. Här tar man tillfället i akt att rasera alla arbetarklassens rättigheter. Det här är ett sätt för regeringen att krossa arbetarrörelsen.

Greklands statsminister Giorgios A Papandreous första officiella uttalande efter att han blivit informerad om trojkans nya nedskärningsförslag att sänka lägstalönerna var:
– Vi är inte Indien och kommer inte att bli Indien. Trots sin sorglighet väckte uttalandet många humoristiska reaktioner på Internet. Enligt bloggaren KeepTalkingGreece som sammanställt responsen undrade någon om Grekland inte skulle bli den nyliberala motsvarigheten till Bangladesh eller Kambodja istället. Någon undrade om lektioner i Ayurveda kan räknas som jobb nu, andra tog fram kokboken och började göra curry och instruerade varandra i hur man knyter en sari. En annan frågade sig ifall hon som ville volontärarbeta i Indien en månad nu istället kommer att skickas till Nea Ionia, en fattig förort i västra Aten.

Grekerna möter sitt bittra öde med politiska protester, aktivism och mycket humor. Men en påtaglig fara med krisen är människors mentala hälsa. Al Jazeera rapporterar om en ideell självmordslinje i Aten som tar emot fyra gånger så många samtal nu jämfört med före krisen.
– Det brukade vara ungefär en av fyra som talade om pengar som en orsak till depressionen. Nu handlar tre av fyra samtal om pengar, säger Aris Violanzis, chef för mottagningen. De kraftiga nedskärningarna i den grekiska statsbudgeten påverkar inte bara de fattigaste längre, även medelklassen har fått det svårt. Arbetslösheten är uppe i över 16 procent. Efter kraftigt neddragna löner och olika förhöjda avgifter får också de som arbetar svårt att få vardagen att gå ihop. Många tvingas till exempel hyra ut sina bostäder och flytta in med släktingar och vissa väljer att helt enkelt fly landet.

Jannis Konstantis är inte säker på att folkets protester i Grekland kommer att ha någon effekt på den ekonomiska politiken i stort.
– Något kommer protesterna leda till, frågan är vad. De här protesterna har pågått i nästan två år nu. Alternativen är inte enade och kanske finns risken att folk skräms till tystnad. Än så länge är tendenserna otydliga, vi får se vad som händer.

Katarina Wikström

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.