Rädda jorden – släpp solen in

24 oktober 2011

Intervju, Miljö, Nyheter

Trots att alla vet att det måste satsas mer på förnyelsebara energikällor för att klara av klimatförändringarna och hindra en ännu större global temperaturökning än som redan sker, utgjorde den förnyelsebara energin (2008) endast 12,9 procent av världens energiproduktion (enligt uppgift från IPCC). Det finns till exempel tillräckligt med solenergi för att tillgodose hela världens energibehov – flera gånger om. Problemet ligger alltså inte i att det är brist på förnybara energikällor, vad som saknas är politisk vilja och riktlinjer.
Här intervjuas miljöprofilen Anders Wijkman som skrivit boken Den stora förnekelsen och Rikard Warlenius, doktorand i humanekologi och med ett förflutet i miljöorganisationen Klimataktion.

I omställningen till en ”grönare värld” är de förnyelsebara energikällorna en förutsättning för den framtida energiproduktionen, och de är på stark frammarsch. Förutom så kallad energieffektivisering, som är en väg att minska energiåtgången, så är idag de miljövänliga energikällorna, till exempel solenergi, vindkraft och bioenergi, starka konkurrenter till de fossilbaserade energibränslena.
Organisationen IEA (International Energy Agency) beräknar att solenergin kommer att svara för omkring en fjärdedel av världens energiproduktion år 2050. Enligt information från forskaren Will Steffen skulle solenergin kunna försörja jordklotet med all nödvändig energi överhuvudtaget. Detta är teoretiskt möjligt, men de praktiska lösningarna finns ännu inte.
Satsningen på den storskaliga solenergin ökar dock och världens hittills största solkraftanläggning står snart klar (enligt beräkningarna under 2011). Mojave Solar Park i USA omfattar en yta av cirka 2,5 kvadratmil och kommer att få en kapacitet på cirka 553 MW. Det förmodligen största solenergiprojektet väntas bli Desertec, som bygger på koncentrerad solenergi från solkraftverk i Sahara. Projektet drogs nyligen igång och den första solenergianläggningen, en så kallad ”sunenergy power plant”, kommer att förläggas till Marocko.

Miljödebattören och författaren Anders Wijkman har tillsammans med forskaren och miljövetaren Johan Rockström skrivit boken Den stora förnekelsen som ifrågasätter varför det är så svårt för samhället att hantera miljö- och klimatkrisen, samt om vad som bör göras för att rädda jorden. Trots att Anders Wijkman bland annat har ett förflutet som ordförande för moderaternas ungdomsförbund och som EU-parlamentariker för kristdemokraterna, så påminner hans resonemang i många avseenden om dem som återfinns bland vänsterinfluerade miljöförespråkare. Han menar att den ständiga tillväxten måste ifrågasättas ur ett miljöperspektiv, och de båda författarna till boken efterlyser en ny ekonomisk modell för att rädda planeten.

Anders Wijkman, som skrivit boken Den stora förnekelsen svarar på Internationalens frågor.
I din och Johan Rockströms bok Den stora förnekelsen efterlyser ni en ny ekonomisk modell för att rädda planeten. Hur skulle den se ut?
– Vad vi menar är att dagens ekonomiska modell växte fram under helt andra förhållanden – befolkningen var liten, den ekonomiska omsättningen likaså. Idag är situationen totalt annorlunda. Klimat, miljö och resursproblem dominerar och vi menar att den ekonomiska modellen inte erbjuder bra lösningar på dessa problem. Naturkapitalet har inget definierat marknadsvärde. Olika resurser förväntas enkelt kunna ersätta varandra – men hur ersätter man vatten eller biologisk mångfald eller ett stabilt klimat med pengar? Vi skisserar i boken ett antal viktiga förändringar, som att ge ekosystemtjänster ett värde, som att ersätta BNP med mera rättvisande välfärdsmått, som att sluta ha ekonomisk tillväxt som ett mål – tillväxt i sig är inget mål – och i stället sikta på ett antal tydliga välfärdsmål, att sätta ett ambitiöst mål för en effektivare resursanvändning etc.

Vad behövs för att få världens länder och då framförallt utvecklingsländerna att satsa mer på förnybar energi?
– Eftersom fossila bränslen – inte minst kol – som regel är billigare att investera i än förnybar energi krävs finansiell hjälp från industriländerna. Till exempel i form av ett fast prissystem så att det lönar sig att investera i förnybart.

Vilka är problemen respektive möjligheterna när det gäller att övergå till förnyelsebar energi?
– Möjligheterna inte minst för solenergi är mycket stora. Kostnaderna för solel till exempel har minskat drastiskt. Men fortfarande är investeringar i sol tre till fyra gånger dyrare i Kina än att investera i kol. Kina bygger idag mycket ny kolkraft.

Det sägs att solenergin skulle kunna täcka hela energibehovet, varför är det så svårt att förverkliga?
– Ett första argument är att vi haft tillgång till billig olja i mer än hundra år. Det har skapat ett beroende, men också avskräckt investeringar i andra alternativ. Därtill tar det alltid tid att utveckla en ny teknologi, och dessutom är all ny teknologi dyr i början. Att byta energisystem – även med snabb expansion – tar decennier. Vi har börjat alldeles för sent, men nu sker mycket positivt.

Hur ser du på möjligheten att nå målet på hundra procent förnyelsebar energi i världen, och när skulle det i så fall kunna uppnås?
– Jag tror det är möjligt att genomföra. Men det tar säkert minst 50 år att uppnå. Ett krav är naturligtvis att både regeringar och energiföretag arbetar i denna riktning.


Rikard Warlenius är doktorand i humanekologi och välkänd miljödebattör i vänsterkretsar. Han svarar här på Internationalens frågor.

Har du läst boken Den stora förnekelsen av Anders Wijkman och Johan Rockström?
– Ja

I boken ifrågasätts den ständiga ekonomiska tillväxten och författarna efterlyser en ny ekonomisk modell för att rädda planeten, vad har du att säga om det?
– I detta har de givetvis rätt, men jag tycker tyvärr inte att de utmanar den befintliga ekonomiska modellen tillräckligt mycket. De presenterar många viktiga och intressanta förslag för att minska ekonomins miljöpåverkan, men de skyggar för verkligt systemkritiska förslag. De säger inte uttryckligen att tillväxten antagligen måste upphöra i vår del av världen, trots att det är helt nödvändigt för att skapa utrymme för utveckling i fattiga länder. Utrymmet för den privata marknaden kommer att behöva minska, och detta utmanar givetvis mäktiga kapitalintressen. Det är detta som debattörer som Wijkman och Rockström inte vågar ta i, inte än i alla fall.

Kan Wijkmans och Rockströms resonemang påverka miljöpolitiken i Sverige?
– Wijkman och Rockström är viktiga figurer i miljösverige, och i viss mån även internationellt. De är kunniga och aktiva, och dessutom unika eftersom de inte tillhör miljörörelsen, i snäv mening. Att en djupt meriterad forskare och en tidigare borgerlig politiker tar ställning som de gör är tyvärr ovanligt, och gör att de når en bred publik. Ännu har inte deras resonemang fått något genomslag i den förda politiken, men de har nog regeringens öra.

Anders Wijkman menar att det finns förutsättningar för att nå målet om 100 procent förnyelsebar energi i världen, men att det skulle ta 50 år att nå dit, vad tror du om det?
– Jag är övertygad om att det rent tekniskt skulle kunna gå betydligt snabbare. Det finns exempelvis beräkningar som visar att det skulle gå att ersätta all fossil energi – både kraftverk och förbränningsmotorer – och all kärnkraft till 2030 med förnyelsebar energi, och detta med dagens teknologier. Det skulle givetvis krävas massiva industriella insatser. Vi skulle behöva bygga fyra miljoner vindkraftverk på 20 år, men med tanke på att vi idag bygger 70 miljoner bilar per år är det inte orealistiskt i sig.
– Med andra ord är klimatproblemet inte tekniskt, och inte heller kan man säga att världen inte har ”råd” att ställa om. Problemet är politiskt. Det handlar om att vi har ett ekonomiskt system som går på tvärs emot mänsklighetens långsiktiga intressen. Det backas upp av enormt starka intressen och vi är alla, i någon mån, del av det systemet.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.