Novell: Sagan om Arbetare Lars

24 oktober 2011

Kultur

Sagan om Arbetare Lars utspelar sig någon gång för länge sedan. Eller är nutiden själva verket långt in i framtiden? I Stockarnas Holme regerar de nya Mode Ratarna som vinner över Arbetare Lars på sin sida med ödestigra konsekvenser för honom själv. Internationalen publicerar skrivarstudenten Anna Turells novell.

LI en svunnen tid fanns det en gång en liten stad vid namn Stockarnas Holme. I Stockarnas Holme bodde Arbetaren Lars. Ja, det är förstås omöjligt att veta vad en arbetare är för något, men det var någon som slet hela sitt liv för att försörja inte bara sig själv och sin familj, utan även de rika – den så kallade överklassen.
Arbetare Lars jobbade som stenläggare på stadens fina gator, han förstörde sina knän mot det hårda underlaget och gick jämt böjd med sin krokiga rygg. Han blev smutsig av sitt arbete och händerna hade svullnat upp och förhårdnat. Lars blev ofta uttittad på det lokala transportmedlet: tunnelbanan, och det hände att stadens rika damer klev på honom för att undvika att blöta ner sina dyra skor i de vattenpölar som lätt samlades på gatorna.
Arbetare Lars hade två små barn som han tyckte hemskt mycket om och en fru vid namn Stina. Stina låg mest hemma i sängen ty hon var sjuk i en sjukdom som för länge sedan utrotats, Cancer.
Det fanns ännu ingen medicin mot denna Cancer och Stina var mycket svag och orkade inte ta hand om de små barnen. Ja, detta var under en tid då människorna levde i ett ojämställt samhälle och kvinnan förväntades ta hand om barnen. Det låter konstigt men männen tjänade mer pengar än kvinnorna så många familjer hade inget val än att fortsätta leva ojämställt. Och så hade det varit även i Arbetare Lars familj, fram tills nu när Stina blivit sjuk.
Arbetare Lars fick nu skynda sig fram längst stadens gator med sin krokiga rygg efter arbetsdagens slut för att hinna till den enda socialistiska kvarlevan ”dagis” för att hämta de små barnen. Ja, Stockarnas Holme hade blivit mer och mer individualiserat sen de rika hade tagit makten.

En dag när Lars hakade sig fram så snabbt han kunde för att hinna i tid till dagiset tilltalades han av en välklädd man på gatan. Mannen bar en fin kostym, svart cylinderhatt och en monokel framför ena ögat. Ur bröstfickan glänste ett vackert fickur. Lars hade svårt att se mannen i ansiktet när han svarade på tilltalet, ty denna dag hade han väldigt ont i sin böjda rygg. Han såg däremot sin egen spegelbild i mannens välputsade skor.
Den rika mannen började berätta om partiet som han röstade på. Han tyckte att Lars skulle rösta på det också. Partiet kallade sig det ”nya arbetarpartiet” – nya Mode Ratarna. Arbetare Lars tyckte det lät konstigt till en början, han hade ju alltid röstat på det socialistiska partiet innan men ju mer mannen berättade om det guld och gröna skogar Arbetare Lars skulle få när nya Mode Ratarna sänkt skatten övertalade honom. Lars gillade ju att betala skatt, han tyckte att det var viktigt att man tog hand om de som hade det sämre ställt i samhället, men inte kunde mannen vilja att man tog bort all skatt? Han som verkade så sympatisk.

Så blev det att Arbetare Lars röstade på det nya arbetarpartiet och han kom även att engagera sig i rörelsen och lärde därigenom känna en massa nya människor. Alla var så vänliga mot Lars fastän han var smutsig och hade stora händer. De tyckte att Lars borde bli ordförande för partiets sektion i Stockarnas Holme eftersom han ”tilltalade folket” så väl. Arbetare Lars tyckte det lät underligt, men när den snälle mannen han träffat på gatan, även kallad Direktör Ribbing, sa att ordförandeskapet skulle leda till att Lars fru, Stina, kunde få bättre sjukvård utan att behöva stå i kö, för sin Cancer gick han genast med på det.
Den nya sjukvården gjorde så att Stina piggnade till och kunde vara ensam ansvarig för de två barnen och den lön som Arbetare Lars fick för ordförandeskapet gjorde så att han kunde sluta sitt jobb som stenläggare.
Ju mer tiden gick desto mer ansvar fick Lars och tillslut tog ordförandeskapet upp all hans vakna tid. Han hade inte längre tid att komma hem till sin familj om kvällarna utan sov oftast i soffan på kontoret. De andra männen sa att det var så det var när man var framgångsrik och att ”så gör pappor” i den rika världen. Lars försökte trösta sig med det och fortsatte att arbeta dag som natt.

Åren gick och Arbetare Lars var ett minne blott. Han var nu Framgångsrike Lars. Ryggen hade rätats ut, svullnaden i händerna lagt sig och han var alltid ren och fräsch. Han hade inte träffat sin fru och sina barn på flera år och faktum var att han slutat tänka på dem.
Tills en dag när Lars var ute och gick sin sedvanliga lunchpromenad och såg en ensam flicka sitta vid trottoarkanten. Hon var smutsig och hade trasiga kläder, men det var något med henne som Lars kände igen. Plötsligt slog det honom att det var hans egen dotter som satt där på knän med armarna utsträckta i en bedjande gest. Jämte henne låg en burk med några enkronor i.
Lars började gråta och lyfte upp flickan och kramade om henne. Flickan kände inte igen honom till en början, det var ju flera år sen de sågs sist. Lars frågade flickan var hennes bror och mor var och fick svaret att modern gått bort förra året och att flickan och hennes bror nu försörjde sig på tiggeri eftersom regeringen tagit bort alla bidrag som kunde hjälpa de svaga och utsatta i samhället.
Lars kastade äcklad av sig sin kavaj och sen den dagen röstade han aldrig mer på de nya Mode Ratarna.
Nu barn, nu är sagan slut. Men om den verkade läskig, kom då ihåg att detta endast var en saga som utspelade sig i en svunnen tid.

Anna Turell

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.