Musketörerna slåss igen

03 oktober 2011

Film, Kultur

Slow-motion slagsmål i 3D, det onda och det goda, en fjollig tonårskung, en tjock och hunsad betjänt, fagra mör vars gunst måste vinnas, och så en farlig, förtappad kvinna – där har du nästa storfilm. Ett förlegat mansideal lockar fortfarande skådespelare att sätta på sig hosorna och lyfta värjan.

Athos, Porthos, Aramis, och så lille d’Artagnan, kan någon ha undgått de namnen? Dessa tre musketörer med bihang i Alexandre Dumas hyllning till ett mansideal som kan tyckas förlegat, så här på ett ungefär 150 år efter det att boken skrevs, men som verkar bita sig fast med något slags evighetsnit.
Nu steppar de fyra männen omkring igen på filmduken, bland svärd och kulor – en för alla, alla för en. Det måste vara nästan tjugo år sen sist och mycket har hänt, till exempel den nya 3D-tekniken som gör att det krävs ett par rejäla glasögon för att tillgodogöra sig alla dimensioner i slagsmålen – bang, svosch, pang! Det blir liksom lite hela grejen med filmen. Att den är i 3D.
Annars är det mest som vanligt. Den enda kvinnan med samma snitsighet, listighet och kraft som musketörerna är fortfarande Milady, självfallet en ond och egoistisk förförerska. Och målet är fortfarande äran, fosterlandsbevarandet och kärleken. Kardinalens brutala säkerhetsstyrkor mot kungens folkvänliga och lojala musketörer som får möjlighet till återupprättelse.
Det är snyggt gjort men det är tamt, vi har sett det förut och ingenting nytt har lagts till, ingen spännande dimension som kan få oss att se Alexandre Dumas mästerverk med nya – eller andra ögon, förutom då 3D-tekniken förstås. Men den är, ärligt talat, inte särskilt mycket att hänga i julgranen.
Emma Lundström

http://www.threemusketeers-movie.com/

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.