Stockholmsförarna får usla villkor i färdtjänsten

13 september 2011

Inrikes, Intervju, Nyheter

”I mars gav riksdagen regeringen i uppdrag att skärpa kraven på kollektivavtalsenliga villkor vid offentliga upphandlingar. Vad vi nu ser i Stockholm är ett övertydligt exempel på vad det handlar om.”
Det säger Lennart Sköld, ombudsman vid transportarbetareförbundet, angående färdtjänstchaufförernas nya villkor i samband med politikernas upphandling av färdtjänsten.


Mattias Håkansson, informationssekreterare vid Transportarbetareförbundet, förklarar här vad det är som händer.
Med jämna mellanrum genomförs upphandlingar där den gemensamma nämnaren är att ”få ut mer för mindre pengar”. Den aktuella bakgrunden är en upphandling av färdtjänsttrafiken från i våras.
Enligt Mattias Håkansson kan man tidigare tala om två sorters färdtjänst, med olika målgrupper och olika utförare. Den ena bygger på central framförhållning och planering och som använder specialbyggda rullstolsbussar. Här finns en högre stabilitet och någorlunda lönsamhet både för den utförande åkaren och chauffören.
Den andra typen av färdtjänst var den som använder sig av vanliga taxibilar, för kunder som inte måste sitta kvar i rullstol utan exempelvis har rollator, lättare rörelsehinder, eller kan kliva ur rullstolen och sitta i vanligt personbilssäte. Här handlar det om vanliga taxibilar som utför körningarna, och det krävs inte lika mycket framförhållning och planering av körningarna. Kunderna kan beställa med cirka 30 minuters varsel och det finns alltså en högre flexibilitet.

Skapar problem
Politikernas mål är nu att kunden ska ha större valfrihet och kunna välja mellan olika bolag och att den mer flexibla taximodellen ska gälla för alla körningar. Men vad som händer är att politikernas ambitioner leder till problem för förarna. I upphandlingen ställdes krav på utförarna att själva kunna ta hand om växeln. Tidigare fanns det inom den traditionella färdtjänsttrafiken en central växel som tog hand om bokningarna. Det var också färdtjänsttrafiken som var specialiserad på just färdtjänst och de behövde inte konkurrera med taxibilarna. En annan nyhet är de skåpbilsliknande färdtjänstbilar som är något slags mellanting mellan taxi och färdtjänstbuss, vilka kan få plats med en rullstol.
Och för att skapa ”flexibilitet” har dessutom upphandlarna ställt krav på överkapacitet hos utförarna. Bara med detta krav har man byggt in dålig lönsamhet för åkare och förare, då fler ska dela på samma kaka av körningar.
Alla dessa faktorer gör att till exempel Citytrafik som är en traditionell utförare – och som också följer kollektivavtalen – slås ut av taxibolag som till exempel Taxikurir vilka inte heller har krav på kollektivavtal för sina åkare. Fler tvingas över till så kallad procentlön och inte fast lön, då de måste konkurrera med taxiförarna om färdtjänstkörningarna. Och värst drabbas förarna av färdtjänstbussar, som ju inte kan ta ”vanliga” taxikörningar. Enligt ett pressmeddelande från Transportarbetareförbundet vittnar flera förare om inkomster på nedåt 20 kronor i timmen. Detta är något som Transportarbetareförbundet naturligtvis är emot.

Valfrihet eller inskränkning
Mattias Håkansson menar att man offrar personalen, särskilt färdtjänstbusspersonalen för att tjäna pengar.
– Man flyttar över folk från en stabil vardag till radikalt försämrade förutsättningar. Detta kallas valfrihet, vad ska man säga om det, undrar han. Jag frågar vad som är nästa ste,g och på det svarar Mattias Håkansson att Transportarbetareförbundet har försökt att uppvakta politikerna kring detta men att det är uppenbart att de inte lyssnar.
– Just nu står vi inför avtalsförhandlingar där vi kräver månadslön (fast lön) för färdtjänstpersonalen.
Vad vi behöver just nu är medlemmar som vågar stå upp för avtalet, säger Mattias Håkansson.

Liza Ahnland
liza@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.