SJ får 3,6 miljarder av regeringen …

05 september 2011

Inrikes

– Det går inte att lösa problemen med en ”quick fix”. Det är som att trösta ett hungrigt barn med en sockrad napp.
Den kommentaren gör Miljöpartiets Gustav Fridolin efter att högeralliansen beslutat att ”satsa” 3,6 miljarder på järnvägen under de kommande två åren.
Jordens Vänner och Tågupproret ger inte heller mycket för regeringens utspel och anser att det behövs minst tre miljarder extra per år och 30 miljarder per år i investeringar under femton år för att klara klimatmål och samhällsmål.

Hösten kryper närmare och närmare. Därefter väntar vintern.
Mycket talar för ännu ett kaos med inställda tåg, försenade tåg, signalfel och en ändlös skara strandsatta resenärer.
Drygt tio år har gått sedan Statens Järnvägar avreglerades. Företaget styckades upp i sju olika företag. Ett som hade hand om verkstäderna, ett om godstrafiken, ett om fastigheter, ett om underhållet…
Klåfingriga politiker låg bakom detta. Företaget förvandlades sakta men säkert från folkets järnväg till ett företag där politikerna kräver att en tredjedel av vinsten ska delas ut.
Svenska Dagbladets näringslivsbilaga har i en rad artiklar på ett mycket förtjänstfullt sätt granskat SJ. En intressant läsning som ger en bra bakgrund till det politiska signalfel som SJ av idag är.
SJ:s investeringar låg exempelvis på 1 291 miljoner kronor år 2001. År 2009 var det nere i 595 miljoner kronor.
Mindre och mindre pengar gick till underhållet som eftersattes år efter år. På vintern går inga tåg för att det snöar, på sommaren ständiga förseningar, på hösten faller löv på rälsen… Detta i ett företag som en gång i tiden gick som på räls.

Istället för att ta krafttag har de olika bolagen satsat sin energi på bortförklaringar och skylla på varandra.
Sommaren 2009 togs ett steg till. En avreglering inleddes. Marknaden öppnades för persontrafik, chartertrafik och nattåg. Därefter avreglerades den internationella trafiken. Den 1 oktober 2010 avreglerades persontrafiken för fjärrtåg, där SJ tidigare hade monopol. Från och den 1 januari 2012 kommer även kollektivtrafiken och regionaltrafiken öppnas för konkurrens…
Resultatet av detta har blivit att ett sammanhållet bolag istället blivit en hårdsmält gröt där Trafikverket står för själva spåren, Jernhusen för stationshusen och drygt 30 olika operatörer för gods- och persontrafiken på spåren. Ett svårslaget sammelsurium där den ena handen inte vet vad den andra gör. Och alla de som trots allt åker tåg får inte veta någonting.
I början av detta år efter ännu en kaosartad vinter öppnades golvluckan för SJ:s styrelseordförande sedan nio år, Ulf Adelsohn. Den förklaring han själv gav var att han fyllde 70 år, och finansmarknadsminister Peter Norman gav förklaringen att SJ behöver ”en långsiktig lösning på ordförandeposten”.

Nu var det knappast det som låg bakom petningen av Adelsohn. För den gamle före detta moderatledaren hade under sin ordförandetid kommit till insikt om att det här med avregleringar och ökad konkurrens inte var så bra i alla lägen. Detta blev för mycket för regeringen. En mer lojal person tillsattes, Jan Sundling.
I Svenska Dagbladets näringslivsbilaga den 25 augusti säger Ulf Adelsohn så här:
– Man ska inte ge sig ut på svag is när man inte vet om den bär. Man har inte gjort den minsta analys av vad avregleringen kommer att innebära, det är det första. För det andra ska konkurrens ske på lika villkor, men som det ser ut nu finns det knappt spår för de som kör i dag. För det tredje har vi Europas sämsta underhåll av järnvägar, det går inte att komma i tid hur bra man än är.
Ulf Adelsohn påpekar att avregleringar i Storbritannien och Nya Zeeland, för att uttrycka det milt, inte varit lyckade. I det förstnämnda landet tvingades man återreglera järnvägen, må vara delvis och i Nya Zeeland är den helt återreglerad.
Detta tycks ha gått både den svenska regeringen och andra ansvariga helt förbi. Regeringen för sin del är så fast i sin privatiserings- och avregleringsdogmatism att man väljer att blunda för det som alla andra ser och upplever genom sitt resande med tågen.
Trafikverket har nyligen kommit med en rapport som visar att det behövs 38 miljarder kronor de närmaste tio åren för att komma till rätta med problemen.
– Det är vad som behövs om vi ska rätta till akuta brister och förbättra standarden på banan. 11 miljarder av dem kan vi stå för själva, det innebär ett ökat anslagsbehov på 27 miljarder kronor, säger Lena Erixson, ställföreträdande generaldirektör på Trafikverket.
Det vill säga, 27 miljarder kronor måste regeringen skjuta till för att trafiken ska gå någorlunda. Om tio år.

Näppeligen lär finansminister Anders Borg hörsamma denna begäran. För vad som i våras var en tid av satsningar till hösten och en ekonomi som var i världsklass har ändrat tonart till en mörk beskrivning av det ekonomiska läget som bara för några månader var så ljus. Och att investera ur krisen genom bland annat eftersatt infrastruktur finns inte på den politiska kartan för dagens högerregering.
Nu blev det i slutändan ett ytterst måttlig anslag från regeringen på 3,6 miljarder kronor.
Så allt talar för även denna vinter kommer att bli som de två senaste för SJ:s hundratusentals resenärer.
Och det enda som kan lösa SJ:s alla problem är att gå samma väg som Nya Zeeland och återreglera järnvägen.
Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.