Rädda Saab – inte bilarna!

30 september 2011

Nyheter

Självklart är det en lättnad för alla anställda vid Saab att företaget nu är satt i rekonstruktion, ingen kan gå utan lön någon längre period. Men att som Per Brenneby och Håkan Danielsson med detta hänvisa Saabs problem till historien är alltför lättsinnigt. Att staten nu betalar lönerna och att man hoppas på pengar från kinesiska företag – för vilka jobb i Trollhättan knappast står högst på prioriteringslistan – löser inte ens de kortsiktiga bekymren. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda förslösats i väntan på att allt ska bli ”som vanligt” igen. Men ”som vanligt” är just vad det inte kommer att bli, inte om man med det menar en konstant tillväxt av bilförsäljningen. Den förra krisen är inte överstånden när nästa ekonomiska storm nu tornar upp sig vid horisonten, men framför allt är det inte längre möjligt att fortsätta bygga vårt transportsystem på en ständigt expanderande vägtrafik. Att hävda detta är inte bilfientlighet – det är matematik. Dagens 800 miljoner bilar är en stor och växande del av de växthusgasutsläpp som måste minskas och trots allt snålare bilar leder den ständiga trafikökningen till mer utsläpp varje år.

Jag förstår att de som utvecklar en ny bil är stolta över sitt verk men i dagens situation kan det viktigaste inte vara att ”kräsna konsumenter” får kickar av uppleva den nya Saabens köregenskaper. Det måste vara att rädda jobben utan att bidra till att klimatkatastrofen rycker närmare.

De flesta av oss som arbetar inom bilindustrin gör det inte för att vi vill göra bilar till varje pris utan för att det ger oss försörjning. Lösningen på Saabs kris skulle istället för att krampaktigt hålla kvar vid ohållbara produkter vara att ställa om produktionen för att bli en spjutspets för den nödvändiga övergången till förnybara energikällor och hållbara transportsystem.

Liksom vid uppbyggen av alla andra stora tekniska system, från kanaler till telefonnät, för att inte tala om det bilsamhälle som byggts med stora samhällsinvesteringar, krävs då att staten griper in. Regeringens ideologiskt motiverade ointresse för att ta över kan bara brytas av en kraftig opinion anförd av de saabanställdas organisationer. Där finns det största intresset av att rädda jobben liksom kunskapen om exakt vilka samhällsnyttiga och klimatanpassade produkter de anställda på Saab skulle kunna använda sin yrkesskicklighet för att utveckla och tillverka. Med kravet på en omställning som redskap skulle det vara möjligt att skapa en bred rörelse för att försvara jobben och göra frågan till den samhällsangelägenhet den är. Den ihärdighet ni redan visat skulle då kunna göra underverk.

GP

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.