Studenterna revolterar i Chile

12 augusti 2011

Nyheter, Utrikes

”Rapporter om studentrevolten i Chile strömmar in från alla håll och kanter. Det är allt från roliga upptåg och flashmobs till militära övergrepp på demonstranter. Revolten som har ett stort folkligt stöd fortsätter, över tjugotalet studenter hungerstrejkar”.
Andra talar om att studenterna i Chile visar på en lektion i värdighet. Så sprider sig på facebook, i Sverige, informationen om vad som sker i Chile just nu. Protesterna är mest omfångsrika i städerna Santiago, Concepción och Valparaiso, men förekommer i hela landet.

Frågan om statlig eller kommunal skola är en av grundbultarna i återkommande studentprotester i Chile, står det att läsa i media. Visst, men i själva verket handlar det om en fråga som härrör från självaste militärkuppen i Chile den 11 september 1973 då en militärjunta made in USA störtade den folkvalda folkfrontsregeringen.
Förutom ett massivt mördande och ett långvarigt förtryck mot miljontals människor inleddes direkt efter kuppen en omfattande privatiseringsvåg. Alla sociala framsteg man hade hunnit uppnå inom flera områden under den folkvalda regeringen omintetgjordes då man lät amerikanska ekonomer (läs Milton Friedmans Chicago Boys) experimentera med landets ekonomi och rå nyliberalism gjorde entré; skolan var inget undantag utan snarare något man ville förändra i grunden.
På 80-talet tog militärerna nya tag och utbildningen blev helt till salu. Vid det laget hade privata skolor och universitet vuxit som svampar ur jorden eftersom skolan kommunaliserades och i ett slag saknade den basala resurser. Fyrtiofem elever per klass i en kommunal skola är en regel, inte ett undantag. Rika föräldrar tog sina barn in i privata rika skolor medan en god del av medelklassen skuldsatte sig för att placera sina i halvprivata skolor, och för resten, de fattiga, återstod just kommunala skolor.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att studenterna kräver att utbildningen ska förstatligas. De kräver bland annat att kopparindustrin ska åternationaliseras (efter kuppen 1973 lämnades den tillbaka till amerikanska ägare) för att på så sätt bekosta en likvärdig utbildning för alla. Man kräver ett slut på all privat utbildning då det är en rättighet och ingenting några få ska tjäna pengar på. Även nuvarande president Sebastian Piñera har lovat dialog och reformer, men när han för någon vecka sedan höll ett tal om just utbildningsfrågan lyste alla löften till studenterna med sin frånvaro. Det tomma pratet blev för mycket, som om någon häller bensin på en brasa, varför protesterna intensifierades och just nu pågår för fullt.

Både gymnasieelever och universitetsstuderande har ockuperat skolor och universitetsbyggnader. Hundratals skolor är ockuperade och så fort polisen för bort ockupanterna från någon skola blir den omedelbart återockuperad. Stödet till studenterna är massivt; lärare och allmänhet ställer sig på de ungas sida i kampen mot högerregeringen.
Även landsorganisationen (CUT) förbereder till exempel en storstrejk till den 24 augusti. Ekos korrespondent, Lars Palmgren, talar om massiva fredliga protester som mest liknar karnevalsstämningar som poliser svarar på med kravaller. Många i Chile blickar idag tillbaka till diktaturens repressiva år. I ett desperat försök att avleda de folkliga protesterna flyttade regeringen vinterlovet, det blev ett fiasko. Polisen har bland annat infiltrerat manifestationerna, men även dessa manövrar har misslyckats. Ingenting tycks kunna hejda studenternas mobiliseringar. Utbildningsministern vände sig till studenternas föräldrar genom media och försökte få dessa att stoppa sina barn från att protestera: ”Jag har en känsla av att det finns en oförsonlighet från deras sida, jag vill appellera till rationalitet”.

Camila Vallejos, ordförande i FECH (Chiles studentfederation) är av en annan uppfattning: ”Det verkar som om ministern inte förstår… en student ska inte behöva skuldsätta sig för något som är en rättighet. Vi vill inte ha värdelösa dialoger… När vi inte är mobiliserade förlorar vi vår möjlighet att påverka… Vi ska kämpa ända in till slutet för vi är mycket starka”.
Ingen kan ha undgått att förstå vad studenterna menar, talkörerna på demonstrationerna talar ett övertydligt språk: ”Vi är inga kunder!”, ”Utbildningen ska inte säljas, den ska försvaras!”, och så den politiska undermeningen – ”från klassrummet till staten!”. Högerregeringen är oerhört pressad. Var det inte för att kuva ett folk och förändra dess mentalitet som militärkuppen genomfördes i Chile1973? Idag reser sig en ny generation som inte är befläckad med de traditionella politiska partiernas laster, studenterna mobiliseras och visar vägen.
Alex Fuentes

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.